Kategori: Läraryrket

Man ska vara försiktig med det man tänker, igår hade jag söndagsångest men det betydde ändå att jag såg framemot att jobba. Inatt har jag legat med smärtande mage och William med, både jag och William är krassliga i magen. Jag vågar inte åka till jobbet då. Jag minns en gång i nian när jag åkte till jobbet med liknade besvär, fick sitta på toaletten i skolan och sedan åka hem. Smög in på busstoaletten och trodde seriöst att snart dör jag, om folk visste att man var sjuk då har jag ingen aning om men hemskt var det. Efter den upplevelsen anser jag att man är hemma när man är sjuk, har förövrigt tänkt blogga om den saken någon gång i veckan. Men just nu ska jag krya på mig själv. Önska vår familj ett lycka till!

En kopp kaffe.

Tänkte att jag skulle försöka slänga in något av ett inlägg innan jag beger mig mot sängen. Imorgon är det dags för att komma tillbaka till jobbet igen. Jag har alltid lite söndagsångest, egentligen vet jag inte varför? Jag gillar jobbet och jag tycker om att arbeta. Men man får kanske ha det? Sen kan jag väl erkänna att mörkret inte lockar så mycket just nu. Det är mörkt dygnet runt känns det som, jag har inte så mycket till övers för denna långa period av evigt mörker. November tills mitten av februari är verkligen tuffa månader just för att det blir mörkt både när man kliver upp och när man kommer hem ifrån jobbet.

Hur som helst, denna dag har jag ätit lunch hos Björn. Vi gick dit, och sedan fick jag skjuts hem. Jag somnade på soffan och sov i flera timmar, nästan så att jag ett tag funderade på om något var galet. Det var det ju så klart inte även om jag var jättetrött. Vissa dagar är det ju så, man är trött som bara den.

Nu kallar sängen, jobb och trevligheter imorgon. Det kommer bli jättebra! Ny arbetsvecka och nya möjligheter!

Denna dag har bestått av Dalaskolforum i Borlänge. Jag har fått med mig massor och självklart tänker man till efter såna här forum. Lit fundersam blir man dock på sånt här, hur man ska kunna förändra och lite ledsen blir man när man ganska ofta tänker på hur hårt kritiserade min yrkesgrupp som lärare är.

Hur som helst hittade jag blommor idag, så vackra i höstlöven. 

Efter skolforum åkte jag hem till Björn och åt middag. Vi tog sedan en promenad hemåt mig. Jag handlade inför middagen imorgon och det blir vegetariskt imorgon. 

 Då är det dags för Dalaskolforum. Jag väntar på bussen som ska ta mig till Borlänge, blir säkert väldigt intressant och jag hoppas på att ta med mig lite nytt tänk när jag åker därifrån.

Vakande tidigt och gick upp för att betala räkningar idag. Så nu är den saken klar, men nu pepp mot Borlänge och skolforum.

Känns som denna dag har gått i ett tempo av stress. Trots det har jag hunnit med massor och fått med min massor med ny kunskap. Jag fick lite utbildning i hur man jobbar med smartboard på jobbet och det var grymt! Så tacksam över att mina kollegor ställde upp med den utbildningen för oss som var nyfikna men okunniga. Jag är ju datanörd, jag lär mig saker snabbt när det kommer till IT och teknik, MEN det betyder inte att jag kan allt även om jag är lättlärd. Nu kommer mina elever äntligen få en fröken som kan greja med smartboarden. Dessutom blev jag så nördig att jag började göra upp som små sagor där på smartboarden och kom på mig själv med att tänka; MEN vänta nu, jag är på utbildning och sitter inte och webbdesignar just nu. Det där är lite svårt, jag har ju ett slags begär i att få skapa. Mitt skapande är som mest tydligt när jag fotograferar eller programmerar, det genomsyrar mig även när jag numera håller på med mandala. Förut trodde jag inte att jag hade någon form av kreativitet i mig. Men det har jag och jag behöver nog utveckla den sidan mera.

Något jag mer blir stressad av är era fina kommentarer här på bloggen som jag fortfarande inte svarat på, förlåt det kommer! Imorgon efter Dalaskolforum går jag på semester i några dagar och då ska jag svara på kommentarer, mysa med William, fotografera och verkligen ta vara på livet. Så då kommer jag vara mer aktiv och trevlig. Jag har bara inte den tiden just idag och fram till 16:00 imorgon.

Jag började denna dag med att slänga på mig någon form av mysplagg men samtidigt ganska skönplagg. Slängde upp håret i en knut på huvudet och tänkte att nu är jag sådan här idag. Åkte mot jobbet och kände mig ganska trött först. Det är så mörkt nu på morgonen, som att kliva upp mitt i natten. Inte blev det helt mycket bättre heller när det var mörkt vid femtiden när jag skulle åka hemåt. Denna dag var dock väldans rolig eftersom 6:orna på jobbet säljer sambous på jobbet då de samlar till sin klassresa. Så förra veckan gjorde jag en beställning på 6 stycken med chili. Så himlans sjuktgott! Det här är verkligen en rätt jag gillar och det är kul när man kan ta hem och bjuda familjen på också.

Så efter jobbet idag åkte jag mot Björn. Där bjöd han även på en annan av mina favoriter hetaräkor och ris. Vad ska man säga, idag kändes livet väldigt lyckat!
Nu befinner jag mig hemma, jag har städat och grejat för imorgon händer det något spännande när jag kommit hem. Jag vill dock inte skriva vad, så det berättar jag om efteråt, och på fredag åker jag till Stockholm. Har fjärilar i magen eller resfeber, känns som jag är fruktansvärt oroad inför resan även om jag varit där förut och vet att det är jättebra och att jag var så upplyft förra gången. Men det handlar så klart om min ångest, det är läskigt vad ångest kan göra för ens mående.

Denna dag har verkligen varit intensiv om än helt okej. Det var utbildning idag med jobbet och jag fick verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna. Det där med föreläsningar på eftermiddagar kommer aldrig bli min grej, hur mycket jag försöker så håller jag ändå alltid på att somna, idag fick jag hålla mig vaken genom att rita samtidigt som jag lyssnade. På något vis är det så tabu att erkänna, men jag tar in som allra mest information om jag får kladda samtidigt. Jag borde kanske vid nästa tillfälle ta med min bok där jag kan rita Mandala i för att kunna fokusera. Det här var en plåga för mig både på högstadiet och gymnasiet när man skulle lyssna runt 14 tiden på saker, jag minns det hur jag bara ville sova och så är jag alltså fortfarande, förutom om man sätter en penna i handen på mig då så jag kan måla samtidigt. Det där är spännande, jag minns att på gymnasiet var det helt okej eftersom vi då diskuterade olika lärstilar och vissa då är som jag, lär sig bäst genom att kladda. Jag önskar att det var med accepterat som vuxen, jag tror nämligen fler skulle lyssna då.

Hur som helst, efter detta hämtade Björn upp mig och vi åkte hem till honom som bjöd på middag. Jag somnade i hans säng när William och Björn spelade tv-spel.
Imorgon är det min långa arbetsdag som slutar 17:00, under den tiden ska jag hinna plöja igenom 3 utvecklingssamtal och efter jobbet ska jag och familjen ut och äta. Härligt avslut på en onsdag, sen är det torsdag och min sista arbetsdag på den här arbetsveckan, då kommer jag göra mina sista två utvecklingssamtal. Är ganska glad över att jag hunnit med alla elever på två veckor (peppar, peppar. Tänker om någon blir sjuk). Det är nämligen ganska härligt när man är färdig med utvecklingssamtalen och kan släppa dem för att koncentrera sig på annat som har med jobbet att göra.

 Känner mig som ett krockat skithus och William säger att du ser inte frisk ut. Nä förstår honom precis, astma är verkligen en bitch! Men jag måste till jobbet, känner stress över att vara hemma.
Idag har jag Odd Molly, House of lola och Me&I. Förutom det har jag även ett halsband ifrån Mandalajourney.

Idag efter jobbet åkte jag till Lugnet Kyrkan för att lyssna på Micael Dahlen, jag ska erkänna att jag inte alls visste vem han var mer än att jag hört talas om ”Rockprofessorn” tidigare. När man åker på en föreläsning utan förväntningar är det alltid lika spännande. Tankarna som snurrar i huvudet är, kommer detta tilltala mig? Vad var det nu föreläsningen handlade om? Kommer jag orka titta, är det är bra eller dålig föreläsare. På något vis har jag dock insett att de föreläsningar där jag har som minst förväntningar är de föreläsningar jag gillar allra bäst. Är inte det lite konstigt? Micael Dahlén belyste  saker jag ofta tänker på, att det dessutom handlade om lärande är något jag blir extra nyfiken när jag lyssnar på. IT, rädslan för IT trots att vi använder IT hela tiden är spännande. Jag tänker ofta på hur anti alla människor är och ändå sitter de med sina telefoner överallt. Vi skickar sms och socialiserar oss mer med skärmar än vi gör med varandra. Kolla bara på fik eller krogen? Hur snabbt människor plockar upp telefonen, hur vi sover nära våra telefoner hur vi alltid ständigt förväntas svara. Gärna nu och gärna snabbt, jag blir stressad på saken ibland trots att jag älskar tekniken. Är det inte märkligt? Det var väldigt spännande när han visade PISA-undersökningarnas dalande resultat bland svenska elever, men samtidigt visade att vi aldrig varit smartare än nu. Är inte det märkligt? Han menar på att det man vill göra själv driver oss framåt. Jag tror på det där, eller tror? Jag skulle påstå att det stämmer ganska bra in på mig. Hela mitt liv har jag nog varit mer luststyrd än något annat, är saker tråkigt eller ostimulerande är det som att hjärnan inte ens orkar bemöda sig med att lära sig saken.

Jag är verkligen glad att jag gick på den här föreläsningen. Det var som jag fick lite tankar och svar på sånt jag ofta funderar på, sånt gillar jag.

Efter jobbet gick jag hemåt, dammsög och grejade. Det är ju nämligen så att imorgon beger jag mig emot Stockholm och om två dagar är det första dagen av fyra på Doulautbildningen. Två dagar denna helg och sedan två dagar till den 24-25 oktober. Det känns helt galet att tiden gått så fort sedan jag anmälde mig för att gå i januari. Jag är jättepirrig och nervös, egentligen ganska skiträdd med. Det kommer bli jättebra även om jag är så nervös. Men det ska bli bra, utmanande och roligt!

  
Är så himlatrött, igår fick jag feber idag var ja feberfri, skönt det i alla fall. Men annars är jag sjuktseg, igår var det föräldramöte det gick jättebra även om jag var väldans nervös. 

Efter jobbet kom jag hem och hade fått svar från DO som inte får vidare med anmälan, kände bara mig så irriterad. Det känns så sjukt att barn inte är högre prioriterade i samhället. Barn som är vår framtid får man uppenbarligen bete sig hur man vill emot, sen undrar folk varför vi är mer deprimerade än någonsin och varför dagens ungdom skiter i allt? Jag skulle vilja påstå att samhället sviker så sviker även alla andra samhället. Man brukar säga att ska man förändra än by ska man börja med kvinnorna. Jag tänker att man ska börja med barnen också, barnen är oformade och med tillräckligt mycket kärlek, respekt och uppmuntran kommer barnen förändra världen. Men när samhället skiter i den och inte ger dem rättigheter varför ska de då ge tillbaka? 

Imorgon är det demonstration emot nedskärningarna i Falu kommun på torget och jag funderar på eller ska gå ner dit.