En kopp kaffe.
Tänkte att jag skulle försöka slänga in något av ett inlägg innan jag beger mig mot sängen. Imorgon är det dags för att komma tillbaka till jobbet igen. Jag har alltid lite söndagsångest, egentligen vet jag inte varför? Jag gillar jobbet och jag tycker om att arbeta. Men man får kanske ha det? Sen kan jag väl erkänna att mörkret inte lockar så mycket just nu. Det är mörkt dygnet runt känns det som, jag har inte så mycket till övers för denna långa period av evigt mörker. November tills mitten av februari är verkligen tuffa månader just för att det blir mörkt både när man kliver upp och när man kommer hem ifrån jobbet.
Hur som helst, denna dag har jag ätit lunch hos Björn. Vi gick dit, och sedan fick jag skjuts hem. Jag somnade på soffan och sov i flera timmar, nästan så att jag ett tag funderade på om något var galet. Det var det ju så klart inte även om jag var jättetrött. Vissa dagar är det ju så, man är trött som bara den.
Nu kallar sängen, jobb och trevligheter imorgon. Det kommer bli jättebra! Ny arbetsvecka och nya möjligheter!
Gott med kaffe!
Mmm 🙂
Jag tycker också att det är trist med mörkret men man får unna sig med levande ljus 😀 Kram
Absolut det är fördelen 🙂
Uch, du gör rätt i att vara hemma om du är krasslig, hoppas ni snart mår bättre.
Mmm absolut, tycker man ska ta det säkra före det osäkra.