[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Zz-DJr1Qs54[/youtube]
Enda sedan jag första gången hörde The Cranberries har jag varit fast. Hennes röst är ju helt underbar!
Ett dalaliv med mina pudlar.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Zz-DJr1Qs54[/youtube]
Enda sedan jag första gången hörde The Cranberries har jag varit fast. Hennes röst är ju helt underbar!
Min mobil, fan va skönt det känns att ha den här. Hur gick jorden runt innan mobiltelefonen kom?
På tal om telefoner slängde jag i väg min hemtelefon i ilskan idag. Var inte meningen att den skulle gå sönder, utan slängde i väg den och den blev koliox, spelade ingen roll egentligen för den la bara av i alla fall. Hehe, brukar sällan blir arg men satt och försökte ringa Björn om en sak och då börjar den tuta upptaget varje sekund. Gjorde inget att den blev mos för den skulle ändå skrotas.
William följde med Björn till hans kompis en sväng precis, dom kommer väl hem om ett tag funderar på att slänga mig i badet. Får nog bli lite bad.
Gjorde ett tappert försök att vara lite huslig idag. Hade egentligen tänkt kliva upp tidigt och äta frulle med William, gick upp före honom men William fixade yoghurt och sen så väntade jag på att VCT skulle ringa upp, så när klockan var 12.00 åt vi mannagrynsgröt till lunch istället. Jag brukar inte göra gröt till lunch men det var gott och William var nöjd så tänkte att de var huvudsaken. Försökte till och med föreviga bilden på vår lunch fast William tog fram armen precis när jag skulle fotografera. Det är väl grejen med barn, det ska hända lite oförberedda saker på bild.
Här är i alla fall en glimt på vår lunch.
Sitter och väntar på att faluvårdcentral ska ringa upp. Williams mollusk har blivit inflammerad, det rinner var och William har lite smått panik. Gör ont, är rött och lite svullet. Får se vad dom säger. Blir det att gå dit ska jag passa på att hämta linserna jag glömde fixa igår. Stackars William och hans mollusker, inte nog med att han inte tycker det är speciellt kul att ha dom han ska dessutom få två stycken inflammerade. När vi var dit i vintras sa doktorn där att dom ogärna gör något åt molluskerna då det är ganska smärtsamt och småbarn (under tio år) kan få fobi för att gå till läkaren vid smärtsamma besök. Får väl se när dom svarar.
Hehe gick med på familjelivs sida igen. Inte varit medlem på flera år, brukar dock kika i forumet ganska mycket så tänkte kan lika gärna vara medlem. Skrev två inlägg där i några trådar vet egentligen inte varför men kände väl för det. Tänkte mest vara medlem för att jag då kan kika på folk, det där SNOKA ni vet. Jag är grymt nyfiken och typ alla har ju ”blockade” profiler så lär väl vara medlem då S. Ibland skriver folk såna korkade saker så jag bara måste kolla vilka dom är, ibland skriver folk smarta saker också och då vill jag också se vad det är för slags människa som befinner sig bakom orden. Säger inte att jag alltid säger bra saker, men jag vet att man inte kan vara älskad av alla så det rör mig inte ryggen om folk tycker och tänker saker om mig. Vill självklart inte gärna höra det, men jag vet att ingen människa är älskad av alla sen skulle jag aldrig säga det till en person (om den inte verkligen förtjänar det), men folk tycker och tänker alltid saker så det får man lära sig som människa. Sen kan jag ju ogilla en åsikt någon har men det betyder ju inte att man ogillar personen, är viktigt att skilja på det sak och person liksom.
Nä nu ska jag sminka mig och fortsätta vänta på samtalet från vårdcentralen.
Dagen har bestått av en tripp till mc donalds. Knäppte lite kort där (samlar ju på glasen). I alla fall så var det betydligt fräschare idag så det var inga problem att känna att man ville äta. Satt där och myste med William en stund sen gick vi hemåt. William och jag kikade på ”Pank och fågelfri” och sedan ringde hans kompis på dörren så dom begav sig in på Williams rum och spelade lego Indiana Jones 2 på Williams dator. Björn kom hit och fixade in min dimmer (ÄR så nöjd). Nu blev jag ju också sugen på att byta resten av alla fula lampknappar i min lägenhet. De ser nämligen ut som på bilden nedan har typ 3 moderna resten är såna där 60-tals skit grejer.
I alla fall åkte vi till maxi och handlade, såg barnmorskan som var med efter William föddes där. Kändes lite creepy, haha. Sett henne en gång förut också tycker det blir lite som, OJ finns du utanför sjukhuset ungefär. HEHE, dom ser ju massa folk jämt så dom känner ju knappast igen en men själv glömmer jag inte ansikten. Jag är nämligen sån som alltid kommer IHÅG hur folk ser ut. Ganska jobbigt för det betyder att jag kan se någon på stan sen ser jag samma person nått år senare och vet direkt var och när jag sett personen. Bildminne tror jag det kallas om jag inte minns fel. Har man bra bildminne har man ofta svårt för namn, jag har skit svårt för namn och har du:at folk hela mitt liv.
I alla fall så åkte vi till Björn och åt lite mat, han bjöd på sparris och laxomelett SÅ gott. William lekte ute med grannflickan som bor där. Nu är vi hemma och jag ska se på lite tv när William somnat.
Bilder på lampknappen före och efter ser ni i inlägget under detta. Lägger in bilder från dagen här sen. Min mobil råkade jag nämligen glömma hemma hos Björn.
Borde verkligen duscha. Gick upp vid tio och sitter fortfarande i min pyjamas. Men ska försöka fixa saken, det här är väl kanske galenskapen med att ha en son hemma på sommarlov. Jag blir otroligt förslappad, vad gör alla idag? Jag måste ner på stan och köpa nya linser. Något jag ska göra sen när jag får jobb är att betala för en ögonoperation så jag blir av med linser och glasögon för gott. Det är sjukt dyrt att köpa linser och jag har tyvärr inget annat val än att helt enkelt betala för det då jag verkligen inte trivs i glasögon.
William är ute och leker med sin kompis, blev nyss bråk när den tredje kompisen var med. Det funkar liksom inte för dom där grabbarna att leka tre det blir jämt tjafs och bråk. Är svårt att få dom att förstå att alla kan vara med, men det här är tre killar med tre starka viljor.
Nä ska ta och duscha nu.
Jag och William diskuterade vad han vill bli när han blir stor. Han vill jobba, det är hans stora mål. Jag frågade honom om han inte vill plugga? Han verkar inte som det. Så sa jag, att egentligen vet du väl inte ens att jag kan jobba? Du har ju alltid haft mig hemma pluggandes. William bara; Mmm det är ju det du gör, du pluggar. Det blir nog märkligt för honom om ett år när jag tar min examen. Jag har pluggat nästan hela Williams liv. Jag började när han var tio månader att läsa och nu är han snart sju år. Det betyder att jag som hans mamma läst i hela hans liv. Först läste jag ju in gymnasiet via NTI-skolan distans (vuxenstudier) när jag var tjugoett och sedan läste jag tills jag började på högskolan. Visst har jag jobbat lite då och då, timmar men aldrig haft ett måndag till fredagsjobb. Jag har alltid varit den pluggande morsan. Det blir konstigt för William när jag börjar jobba tror jag, för honom är det mer naturligt att se mig vid skolbänken. När jag är klar nästa vår har jag pluggat i 7,5 år sammanlagt. Det är många år, men jag har nått mitt mål att bli något att lyckas med något. Vara någon, jag blev någon trots allt.
För andra låter det nog konstigt att jag ser det så märkligt att jag kommit hit där jag är idag. Att jag tänker att jag lyckats och känner mig så stolt över mig själv. Det kanske rent av låter märkligt, men för mig är det ett bevis och ett tecken på att alla människor kan lyckas. ALLA människor kan nå sina mål trots att vägen inte är rak och blommig.
Jag minns mitt liv innan jag fick barn, trots att det ibland känns som glimtar ur det förflutna. Jag minns hur jag var och vem jag var. Hur jag alltid trodde att jag inte var värt ett skit, att ingen skulle sakna mig om jag försvann. Jag minns hur jag kände mig som jag var den sämsta människan i världen och hur bra det kändes att inte äta för jag så straffade mig själv. Jag minns hur min lågstadielärare berättade dagligen hur dålig jag var och att jag aldrig skulle lyckas med någonting. Jag minns hur det kändes att vara den eleven som var dålig, inte hade de rätta kriterierna. Jag var ingen, jag minns också hur jobbigt det kändes att vad jag än tycktes göra så levde jag aldrig upp till de förväntningar och drömmar jag hade. Jag minns när jag slutade skriva för jag ansåg mig själv vara sån idiot. Jag har alltid varit cyniskt och aldrig trott på kärleken. Jag minns när jag ringde mamma på BB den lilla stunden jag och William var där, jag tittade på William och sa ”Mamma, jag har aldrig älskat någon så här mycket”. Jag älskade honom så, jag älskar honom så. Kärlek, jag ville ha barn för jag ville känna kärlek. Den där kärleken jag visste skulle göra mig lycklig, för mig är mitt barn kärlek och lycka. Att vara mamma ger mig en tro på att kärleken finns, styrka och mod. Jag var ingen men jag är någon jag är en mamma det finaste man kan vara.
Jag kanske aldrig haft en fast tjänst, rest jorden runt och tagit studenten, aldrig jobbat ett måndags till fredags jobb och dragit ut på krogen med jobbet en onsdag, fredag och lördag. Jag valde att bli mamma under den perioden i livet när andra valde ovanstående ting, men jag ångrar inget jag är glad för att det blev som det blev. För hade jag gjort allt detta hade jag aldrig varit här där jag är idag; En studerande mamma som trivs med det hon lyckats med, det här är jag och mitt liv. Jag har valt mitt liv och jag lever mitt liv precis som jag vill att det ska levas.
William åkte till Björn, så jag är hemma själv. Tog och pluggade lite och sedan har jag sett the secret life of the american teenager. GILLADE avsnittet skarpt som vanligt, idag var det mest roligt och jag håller på Adriane och hoppas hon får det igenom, jävla Ben kan gott få det lite hett om öronen. Normalt skulle jag vara emot sånt men det är en tv-serie och då är det okej. DRAMA är min grej!
Förresten är det as förvirrande nu sen WordPress gjordes om menyerna ser så skumma ut, men antar att man vänjer sig snabbt. Gjorde en uppgradering, om någon vill ha hjälp med det är det bara att lämna en kommentar här så fixar jag det.
| Cookie name | Active |
|---|