Frågor

Lista

Madeleine Stenberg 1 december, 2010 Inga kommentarer

Dagens känsla: Normal?
Dagens saknad: Hmm inget?
Dagens vill ha: En dröm att slå in?
Dagens vill ha bort: Tentaångest?
Dagens musik: Hmm har inte lyssnat på någon
Dagens sovplats: Soffan
Dagens bästis: VA?
Dagens älskling: William
Dagens favorit: Alladin godis? *S*
Dagens bästa: När jag somnade på soffan.

Dagens klädsel
Tröja: Lång stickad kofta?
Byxor: ljusa jeans
Strumpor: Svarta
Smycke: William smycke köpt från juveliassmycken
Känslor: Trötthet, förvirring.

Saknar mest: Sommaren
Älskar mest: William
Mest irriterad på: KYLAN
Stör mig på: Att det är typ 5 månader innan värmen kommer på riktigt igen.

Att göra/måste göras
Idag: Sova är väl närmast till hands?
Imorgon: Se på när dom river tapeterna på Williams rum *s*
Lördag: Ska jag på sexparty hos Carola.
Söndag: Tat lugnt
Någon dag så snart som möjligt: Ska jag försöka hinna med att vila hehe

Senaste personen som
Sov i din säng: William
Såg dig gråta: Oj tufft, minns inte jag gråter aldrig öppet.
Fick dig att gråta: Hormoner. PMS med andra ord
Fick dig att börja skratta: Mamma igår kväll, diskuterade massor från min ungdom som mamma inte visste om och så garvade vi som fan när hon fick veta det. Berättade om helt galna saker *hehe*. Lena fick mig också att skratta när vi diskuterade ett gammalt minne *S*.
Du gick på bio med: William.
Skickade ett e-mail till dig: Mamma tror jag?
Skickade ett sms till dig: Sophie
Gjorde dig glad: William

Dag 11 – Mina syskon

Madeleine Stenberg 1 december, 2010 6 Kommentarer

Ja syskon har jag.

Jag har en halvstorebror på min pappas sida. Vi har inte vuxit upp eller så ihop därför har jag tyvärr inte så bra kontakt med honom.
Sen har jag en hel lillasyster.
En hel lillebror.
Och en halv lillasyster.

Låter lite skumt med hel och halv som ena delen tillhör en och den andra inte, men folk säger ju så. Mina syskon är i spridda åldrar min bror tror jag är 8 eller 9 år äldre än mig. Syster och bror är 4 och 5 år yngre än mig, och yngsta syrran är 13 år yngre en mig.

Av mina syskon så är det brossan jag står närmast så här i vuxen ålder. Vi brukar träffas nästan varje fredag, glo på tv och äta chips till exempel. Brossan är 5 år yngre en mig och vi bråkade massor som barn därför trodde jag nog att vi skulle vara rätt osams som vuxna också. Men inte då, vi står varandra väldigt nära numera. Gillar samma filmer och böcker och har rätt lika intressen.
Yngsta syrran är det kanske inte så konstigt att jag inte har så nära band med ännu hon är tretton år och vi gör inga saker ihop då, men jag tycker om henne så klart. Lilltjejen jag bytt blöjor på och skjutsade i barnvagn när hon var lite.

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Madeleine Stenberg 30 november, 2010 Inga kommentarer

Eftersom jag klätt av mig för längesen berättar jag istället.

1 par svarta typ baggybyxor från HM köpta 2009,
1 randig lång tröja köpt på HM 2008
1 par randiga rosa strumpor också HM 2009.
1 Brottarlinne från JC köpt 2009.

Dag 09 – Min tro

Madeleine Stenberg 29 november, 2010 10 Kommentarer

Tro?

Det här var svårt. Jag är lite av en wicca skulle jag vilja säga. Jag tror på andar och sånt ett liv efter döden och att det finns skyddsänglar och vissa väsen vi inte kan se.
Jag höll mycket på med vit magi när jag var yngre tillkallade andar och brukade tillbe fullmånen. Låter väl konstigt kanske? Jag har också sett mycket spöken och känner mig sällan ensam, på nästan alla platser kan jag känna mig bevakad eller se skymten av en kontur, ibland en skugga som rör sig eller ja vad som helst. Har skrivit en del från 2005-2006 i kategorier här i bloggen från när jag bodde på Galgberget här i Falun (en gammal avrättningsplats) hur jag hade spöken som vandrade runt i mitt hem. En gång vaknade jag av att en man höll fast mig i sängen och en annan gång hur dom drog upp mina gardiner fram och tillbaka, saker försvann mystisk och en gång var det någon som tog tag i min arm jätte hårt och slet bort, kvar lämnade ett handavtryck i blåmärken.

Nu förtiden har jag sällan tid att tillkalla andar, men dom kommer till mig självmant. Jag har sett så länge jag kan minnas alltid vetat att det finns saker och kan märka hur dom rör sig. En gång när jag bodde på Berget i Orsa, i ett rum i huset där det alltid var kallt hörde jag någon ropa ”MAMMA MAMMA MAMMA, snälla sluta” . Vi bodde i villa och det var mitt i natten såg mig omkring. Jag var 16 år men hade nallar på en hylla som prydnader ser hur ena nallen ramlar ner från hyllan. Behöver jag säga att jag inte gillade att sova där så ofta efter detta?

Så ja, min tro är väl wicca skulle jag tro.

Dag 08 – Ett ögonblick

Madeleine Stenberg 28 november, 2010 8 Kommentarer

Ja det känns egentligen givet vilket ögonblick jag ska skriva om. Samma ögonblick som jag tror de flesta föräldrar skriver om när deras första barn föddes, det är ändå det största ögonblicket i ens liv.

Dagen William föddes började så här, jag kom hem från Björn vid tio elva tiden på kvällen. Eftersom mitt ”hem” var BB här i Falun sen 2 veckor tillbaka och nästan varit mitt hem större delen av graviditeten hade jag fått permis. Jag tog mig en vända förbi förlossningen för säkerhets skull, enligt BF var jag v40+5 den dagen så man visste ju inte om mina värkar var VÄRKAR eller som dom vanligt sen 20 veckor tillbaka. I alla fall, barnmorskan gjorde CTG koll och kände inget öppnat så hon följde med mig ner på mitt rum, därnere väntade en annan barnmorska och jag sa att ja jag går väl och lägger mig då. God natt typ. Var aningen bitter för jag vill föda någon gång SLIPPA ha ont och ja framför allt få flytta hem. Det kändes som att rummet där på BB var hemma och jag ville känna hur det kändes att sova på riktigt i MIN säng, i mina sängkläder och slippa bli väckt med ett glatt ”GOD MORGON” klockan halv sju varje dag medans jag något muttrade JO god morgon, jag var vaken hela natten och hade precis somnat klockan sex MEN god morgon på dig med!

I alla fall så gick jag och la mig, fick min dos av petedin (som jag fick somna på varje natt på grund av värken jag hade). Den här gången ville det inte funka jag tyckte det gjorde ont ändå, ja eller mer ont än det gjort tidigare. Ringde på klockan och bad BM göra en KOLL det kanske var på gång nu. De trodde hon minsan inte dom hade ju gjort en koll för två timmar sen. Jag började tycka att det liksom tröck bak, hade ont men ja inte så fasligt ont som innan mina vanliga värkar typ fast hade inte varit skitnödig innan. Sa att då måste jag fan vara förstoppad, fick något laxerande och ja fick skita gick runt och kände mig seg la mig på golvet i badrummet för det kändes bäst av någon underlig anledning. Sen gick jag till mitt rum och där började jag få ont ringde på klockan och den där BM blev förbannad och kollade på mig när jag en än gång låg på golvet ser med avsmak på mig och säger ”JA herre gud vilken natt”, vänder på klacken och går. I det skedet hade jag RIKTIGT ont klockan var 6 och nu kändes inte längre mina sammandragningar som jag hade i tjugoveckor på samma sätt nu var dom tätare med en halv till en minut i mellan och magen var HÅRD hela tiden jag hade panik. Kröp till telefonen och ringde mamma och hade då fått för mig att NU är bebisen död. Mamma och Björn kom, hittade mig bakom sängen där jag låg och rullade fram och tillbaka och skrek MAMMA HAN ÄR DÖD, om och om igen. Jag hade panik rent ut sagt. Mamma ringde på klockan, in kom en ny BM och mamma ”HON måste bli kollad nu”. Den barnmorskan tog mig på allvar och en tjej som gjorde sin praktik som Björn kände stod bredvid medans jag skrek och var helt hysterisk och bara ”HAN ÄR DÖD, HAN ÄR DÖD”. Jag hade ju ont hela tiden, fick inte vila. Dom tog sängen och drog den upp till hissen där var jag lugn i nån minut och hör Björn säga ”MEN nu är du ju lugn” då gjorde det så där SJUKT ont igen så jag började skrika än en gång ”HAN är död” och hyperventilera. Där utanför hissen står barnmorskan och tar emot mig, jag hör hennes röst hur hon säger ”Madeleine, hör du mig?! Kan du prova ta DJUPA andetag” och jag började ta djupa andetag även om jag var hysterisk hon fick mig att andas lugnt och jag kollade upp på henne, såg hur solen började gå upp över Falun och hon sa att hon skulle sätta ctg och kolla hjärtljuden. Jag hörde Williams hjärtljud och lugnade ner mig, hon fick mig att andas som jag skulle och tog en koll, jag var öppen 3 nästan 4 och fick lustgas. Den låg jag och andades i hela tiden iom att jag hade värkar med ½-1 min så jag hann aldrig sluta innan en ny började. Hann dock reflektera över att det kändes precis som en fylla så jag sa ”DET känns precis som att vara på marianns” (en krog här i falun) barnmorskan och undersköterskan skrattade och sa ”Haha hon känner sig full”, i alla fall efter flera värkar sa jag ”DET här gör jävligt ont, MEN jag vill göra om det”. Det var så häftigt. Jag vet att folk säger att man vill dö, så kände jag aldrig jag tyckte det var skit häftig att föda barn en smärta jag nästan njöt av. Det låter konstigt men den smärtan gjorde mig starkare för varje minut. Jag tjatade mig till eda fast jag egentligen inte skulle få sånt pga att jag haft blodpropp men fick det i alla fall, minns att hon bröt på tyska och bad mig göra en rygg likt en katt. Gick upp och kissade och kom tillbaka till sägen, lyckades spy ner mammas skor och säga strax efter de ”MAMMA det är något på väg ut”. Jag kände huvudet mellan benen typ. Mamma ringde på klockan, och visst var jag öppen. Mitt under krystvärkarna får Björn för sig att han måste gå på toa, han hinner precis komma in och sätta sig när jag pressat ut William som skriker redan innan han är helt ute. På 4h och 25 minuter hade jag fött våran lilla pojke, våran älskade William. Han kom upp på mig och jag älskade honom från första stund, jag såg på honom och kände en kärlek jag aldrig tidigare känt.

Williams första andetag bevittnades av Barnmorskan, Undersköterskan, Björn och min mamma och MIG så klart. Att ha med mig min mamma var en av dom finaste gåvorna jag kunnat ge min mamma, hon har ensam tagit hand om mig och mina syskon att låta henne se Williams första andetag är en gåva jag ville ge henne med.

När William var nyfödd kom det 5 stycken läkare upp som hade haft hand om mig under graviditeten bara för att dom hört att jag fött William. Varav en säger, ÅH är han ute nu den som orsakat så många problem för dig. Född på en bra dag också, min son fyller också år idag. Hon log mot mig, det kom också in barnmorskor och ville se William. En av dom som hört hans hjärtljud och hon sydde mig. Hon sa ”TÄNK när du var så himla liten då hörde jag ditt lilla hjärta slå”. Det var ett stort ögonblick för mig, jag som fick höra att William nog både hade en cysta vid hjärnan och hjärtfel. Födde ett helt friskt barn, en helt frisk pojke och jag var så stolt och himla lycklig. HAN var friskt. (Sen hamnade han på neonatal på grund av virusinfektion, men han hade varken någon cysta eller hjärtfel något jag är glad över).

Så mitt ögonblick blev det när William föddes, min älskade fina William som jag älskar mer en något annat i hela vida världen!

Björn höll min hand.

Första mötet, 3 oktober 2004.
William grät och jag sa ”sss gråt inte mamma är här”
Alla sa men det är bra att han gråter.
Men jag kände bara, NEJ han får inte vara ledsen. Jag vill att han ska bli den lyckligaste människan i världen.
Det är min uppgift som mamma att göra honom glad och lycklig och trygg.

Pappa håller för första gången.

Jag  och William den finaste dagen i mitt liv. <3

Dag 07 – Min bästa vän

Madeleine Stenberg 27 november, 2010 4 Kommentarer

Jag har inte någon bästa vän jag har flera väldigt nära vänner.

Jag har nog aldrig varit ”bästis” typen utan jag har alltid varit sån som verkligen är skeptisk mot alla jag möter men när en människa fångat mitt hjärta och fått mitt förtroende så värderar jag dom extremt högt. Så därför kommer jag att skriva om dom människorna som betyder mycket för mig och varför.

Sophie , 2004 när jag väntade William så började jag skriva med henne på lunarstorm. Om jag inte minns helt galet så var det i graviditet och förlossings diskus’en och vi kom in på något om blödningar och graviditet tror jag, är inte helt hundra kan ha fel. I alla fall blev diskus bossen sur för vi kom in på privata saker sen så Sophie mailade mig så vi pratade via den vägen. Efter väldigt kort tid insåg jag att hon var en tjej jag verkligen kunde lita på. Är det någon jag törs tala om allt för så är det henne, hon är en person jag verkligen respekterar och beundrar. Snäll, rak och ärlig. En vän jag är jätte glad att jag fått i mitt liv!

Anna, vi träffades våren 1998 jag var allmänt deprimerad och kunde typ ligga och gråta och fundera på döden. Anna tyckte jag var sjukt djup minns jag men jag mådde väldigt dåligt då också. I alla fall jag och Anna insåg ganska snabbt att vi gillade samma saker, hussera i hemmet, domdera och bestämma och ansåg att vi skulle ha det bästa av livet. Under åren har vi skrattat och ja det har hänt massor. Jag kommer ihåg när jag plussade med William, Anna ringde samma dag och jag satt i min soffa och stirrade ut i tomma luften nitton år gammal och vettskrämd, Anna ringer och jag bara: JAG är med barn! Hör Anna i andra änden av luren, VA är det sant?! Jag mmm. Sen minns jag inte så mycket mer. Anna var också den första att få vet att jag förlorat oskulden. Kanske inte så konstigt då Anna följt med mig hela min tonårstid mer eller mindre. Hon är en vän jag respekterar och är så himla glad över att hon ska få sitt första barn nu i Januari. Det är inte för intet hon är gudmor till William om man säger så.

Lena, MIN gamla kompanjon. Lärde känna henne 2001 på logfest i Sågmyra. Vi fann varandra ganska snart då vi hade samma intressen och galna tankar. Hela sista året för henne på gymnasiet och året efter bestod av mig och henne as fulla i proppade sprit med apelsin juice och galenskaper. Parkbänksfyllor och vara otrevlig mot karlar. När vi var ut tyckte alla andra att vi var skit tråkiga för vi frös ut alla och bara garvade och liksom jag vet inte vad det var telepati? För vi kunde läsa varandras tankar utan att säga något. Lena och jag ses inte så ofta men när vi ses är det som tiden stått stilla, vi går tillbaka till samma plats som då när vi var unga och rebeller. När vi träffas påverkade blir vi lika frysa ut andra och telepati med varandra. Lena är som ni säkert förstår också gudmor till William. Jag respekterar henne och är jätte glad att ha henne som min vän.

Linn, träffades 2005 här i Falun, det var sommar och jag hade börjat skriva med henne på lunarstorm, Lina hennes dotter är 4 månader yngre än William och jag kände ingen med barn i den här stan. I alla fall så efter de mötet hamnade vi på unga föräldrar ihop och vi började sen umgås väldigt flitigt efter detta. Gick på stan, dom kom och hälsade på oss. Trots att Linn är 5 år yngre än mig har vi haft väldigt roligt ihop, våra barn leker jätte bra och jag och Linn har kul ihop även utan barn. Nu vilken dag som helst ska Linn få sitt andra barn, är jätte glad för hennes skull. Linn är en vän jag är glad att ha i mitt liv.

Lisa, vi fann varandra väldigt snabbt på lärarprogrammet och jag tycker hon är skit kul. En tjej jag kan skratta och babbla med i timtal utan att det blir tråkigt. Vi har samma syn på livet ”det är till för att njutas”. Jag är skit glad att ha blivit vän med Lisa, dagarna som student skulle vara skit tråkiga utan henne. Jag blir alltid glad när jag träffat Lisa och hennes sätt att få mig att känna att ”jag förtjänar” att slösa mina pengar gör mig ännu mera happy!

Så som ni ser jag har inge bästa vän men många vänner jag är skit glad att ha i mitt liv istället!

Dag 06 – Min dag

Madeleine Stenberg 26 november, 2010 8 Kommentarer

Ja den här dagen har bestått av att helt enkelt baka. Gick upp och duschade och fixade mig, sen började jag och William med pepparkakorna. När dom blev klara gjorde jag i ordning lussebullarnsdeg och samtidigt som den jäste tog jag och William och ritade med glasyren på pepparkakorna. Sen blev det då att göra lussebullarna och när dessa var klara blev det marzipanfigurer något som William verkligen lyste när han höll på med.

Björn kom hit och spelade lite mario kart på wii:t och sen tog han Williams gamla säng med sig hem till honom, dom skulle till maxi så jag passade på att åka med. Handlade lite smått och gott och drog hem ensam då William följde med Björn.

Här hemma såg jag på ”A vampiers dairy” eller hur det stavas eller heter på tv första gången jag såg de där och tror faktiskt jag borde se serien verkade ju lite som serien Buffy som gick för hundra år sen. Ja i alla fall fortsatte jag hjälpa Diana med hennes blogg och lika så Marie och jag tror jag är klar med dom nu.

Ätit lite marabou polka och ska väl gå och sova.

Ja de var väl min dag de!

Dag 05 – Vad är kärlek?

Madeleine Stenberg 25 november, 2010 Inga kommentarer

Kärlek?

Det är något man helt obegränsat och helt utan att kräva något tillbaka ger någon annan eller känner för någon annan. I alla fall är det så jag uppfattar kärlek. Kärlek för mig är att se min son växa upp, se hans glada och nyfikna ögon och höra hans härliga skratt hela tiden stannar för en stund och jag bara kollar på honom och tänker KÄRLEK det är precis det här. Jag älskar honom utan krav och helt obegränsat.

Jag tror alla har känt kärlek någon gång, till sin bästa kompis, till sin mamma och pappa, till sitt/sina barn, till sin nalle eller kanske mormor och morfar eller farmor och farfar, syskon eller vem vet kanske bara tanten på gatan som brukar de dig godis ibland. Kärlek är där som ett ord och en påminnelse om livet. Kärlek för mig är en del av livet. DEN vackraste delen av livet!

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Madeleine Stenberg 24 november, 2010 4 Kommentarer

Fy vilken tråkig tänkte jag på en gång. MENAR vem bryr sig vad fan jag åt idag?

Hur som haver, tog den sista pizzabiten som var kvar sen igår den var liten typ en slize men funkade som lunch/frukost.
Brossan kom hit så jag, han och William glodde på nyaste toy story 3 och sen begav vi oss till mc donalds och åt lite där ihop. Känner mig egentligen inte hungrig men ja när brossan ändå var här så åt vi de.

SKIT tråkig grej att berätta om.

Leksaken

Besviken, han hade hellre velat ha den som fixar mackmotiv

Maten

Dag 03 – Mina föräldrar

Madeleine Stenberg 23 november, 2010 2 Kommentarer

Okej, här kommer då den tuffaste grejen.

Jag har haft två föräldrar, men dom flesta av mina minnen innefattar bara en förälder. Jag tycker därför att just föräldrafrågor är skit jobbiga. Meeeen jag ska försöka och tar de lättaste först.

Min mamma, jag är hennes förstfödda barn av 4 stycken sammanlagt. Mamma var precis fyllda tjugotre när jag föddes och jag skulle egentligen varit född 3 dagar innan hennes födelsedag. Dock väntade jag i 2 veckor extra (de kunde man ana liksom, alltid varit envis). I alla fall har jag likt dom flesta skulle jag trott haft dispyter med min mamma. Mor och dotter relationer innefattar nog helt enkelt vissa spänningar och eftersom jag aldrig hade möjlighet att fråga två föräldrar (spela ut dom mot varandra) , så var mammas ord min lag. De betydde att dom gånger min mamma sa nej, då var det verkligen NEJ och de hatade jag något grön jävligt vilket ledde till en del bråk.
Ändå står jag min mamma nära för jag kan säga nästan allt till henne (vissa saker utelämnar jag så klar föräldrar ska inte veta allt om sina barn) men jag kan annars säga massor till henne och jag har aldrig känt att jag inte vågar tala om saker för min mamma. Jag och min mamma är lika till utseende men jag vet inte vem jag ärvt min personlighet ifrån för vi är rätt olika där, jag är mer hetlevrad och gillar att synas och höras än min mamma. Hur som helst så tycker jag mamma gjort ett bra jobb att uppfostra 4 barn på egen hand. Inte alls som orkat göra detta.

Min pappa, här kommer vi till det svåra. Jag föddes när min pappa var 30 tror jag? Han skulle fylla 31 de året fast på hösten. Om jag inte räknat helt galet? Jag minns inte så mycket av min pappa. Jag var hans andra barn men jag var hans  första dotter och han fick sedan två stycken barn till en flicka och en pojke ihop med min mamma.
Hur jag sedan ska beskriva min pappa är svårt, jag minns hur han luktade, ibland när jag känner samma lukt brukar jag stanna upp och liksom minns PRECIS så här luktade min pappa. Pappa gillade att jaga men mer intressen vet jag inte. När jag var nio år och pappa trettionio (skulle fylla 40 samma år) dog han i en bilolycka. Vad som hände har jag egentligen inte så stor koll på, han var och hälsade på hos någon i Hansjö i Orsa tror jag med en annan kille. Killen tog pappas bil och pappa gick ut i bilen, dom körde mot Våmhus och där på vägen ska dom ha dött genom att krocka med en tall. Jag har fått berättat för mig att pappa dels skulle sagt att han ville åka hem och spela bingolotto med mig och min mamma (det var påskafton 1993 detta hände) , att en tjej jag gick på fritids meds mamma (mamman var sjuksköterska) ska ha kommit i bilen efter pappa sprungit ut, känt på pappas puls, pappa levde hon sprang över till den andra (han som körde) han hade ingen puls, hon ska ha hört pappa göra en sista suck och dött. Jag har också hört av en kille när jag var precis fyllda nitton år att han visste vem min pappa var och att pappa och hans kompis skulle varit på väg till Våmhus för att skaffa sprit. Hur nu detta stämmer eller inte vet jag inte? Som sagt har jag väldigt dålig koll och jag var endast nio år när pappa dog.
Jag minns inte pappas begravning så mycket, mamma fixade så jag och mina två yngre syskon då 4 och 5 år fick ha före så vi inte behövde vara med på den ”riktiga”. Sen att vi mötte släkten utanför på väg ut från kapellet, jag minns också när det var urnsättning då kärlen i marken fick lov att släppa innan vi kunde föra ner den tog det ett tag, jag och mamma var där utan syskonen då och jag samt min faster Lena båda lyfte pappas urna och la ner den i marken. Jag minns fortfarande tyngden när den fick släppas ner under jorden. Det var sista kontakten någonsin jag fick med min pappa. När han låg där i urnan och fördes ner under den mörka jorden för att avsluta jordlivet för gott.