Det känns som jag fortfarande inte kommit över de faktum att jag blev så jävla grundlurad med massa bevis på graviditet och positiva test som sedan slungades ifrån mig. Jag blev verkligen innerligt ledsen och är fortfarande ledsen. Det var som flera stenar föll från mina axlar som att jag för första gången på så lång tid kände mig glad och lättad. Jag visste att jag bara hade några månader att jobba på, jag kände att då kunde jag slippa tankarna om jobbet och bara köra på som gravid. Jag kände en lättnad med att slippa pressen i att träffa någon, att hinna ge William ett syskon innan det är för sent och att dessutom slippa känna vad fan ska jag göra när jag är ensam. Som nu! William har bara varit borta några timmar, men ändock känner jag mig grundlöst ensam. Jag kunde bara inte fatta att jag skulle känna mig så här ensam, helt plötsligt så sitter jag här och inser att jag inte har någon. Så här känner jag det jämt när jag är ensam. Jag känner mig ledsen och ensam, och den där graviditeten som visade sig inte bli något har verkligen lämnat ett djup av sorg inom mig. För jag är ledsen, riktigt, riktigt LEDSEN!

Mirakel var det inte, gjorde ett test i morse och det visade ett fett minus. Blev så ledsen att hela denna dag känts skit. Imorgon är det första juli och jag har inte haft mens under hela juni. Självklart får jag tankar som att jag nu kommit i klimakteriet och aldrig mer kommer få mens. Nu är det något fel som gör att mina ägg är slut och jag har slösat bort mina ägg på ingenting. Jag känner mig ledsen, hela dagen har känts som ett stort fett hån mot mig. Jag ville ju så gärna, varför drömma?!

Björn var dock förvånansvärt lugn när jag köpte test han bara verkade som att det var helt okej och det här blir nog bra. Han kom hit i natt då hans kompis hockade upp med en annan kompis så i morse vad han jättegullig och så, frågade om jag var ledsen och jag ljög. Egentligen ville jag mest bara vara ensam och inte träffa någon alls. Körde Björns bil på dagen men det var vad jag orkade, vad jag kände att min förmåga mäktade med för stunden. Sen har jag sovit och känt mig tårögd. Det känns som mina chanser att få barn är körda nu, det blir inga fler och det är en sorg. Jag sörjer de barnet jag inte fick i och med detta, för jag drömde och tänkte att det skulle bli bra. Två barn och sedan skulle jag vara nöjd, nu blir det inte så och jag ska sörja detta som inte var för det här känns som ett bevis för att det blir inga fler barn här. Jag kommer fortsätta vara enbarnsmamma och de är inget fel med det, bara de att jag alltid drömt om fler barn. Men med åtta års avbrutet sex och aldrig en graviditet tror jag nog att det helt enkelt är så att jag inte kan få fler. För åtta år med sex utan att någonsin mer bli gravid känns som ett bevis för att jag nog inte kan få fler barn, tyvärr och det sörjer jag djupt.

Mensen är idag en vecka sen. Jag har inte vågat testa mig av rädsla att det ska visa sig vara negativt. Jag kommer nämligen bli så himla besviken då. Det här är inte planerat om det är något. Vi har kört med avbrutet i snart 9 år utan att det någonsin tagit sig. Men inga metoder är ju hundra procentiga har man sex finns det alltid den minsta lilla chansen att bli gravid och jag vet att jag är fruktansvärd men jag önskar! Jag önskar så innerligt av hela mitt hjärta att det denna gången är en bebis. Hela min kropp vill!
Så exakt som jag skrev, mensen är idag exakt en vecka för sen. I lördags förra vecka tog jag ett ägglossningstest då jag hört att de kan ge utslag om man ska få mens, jag brukar göra så för att kunna planera lite. De gav utslag så jag tänkte att nu kommer mensen. Det skumma är ju att jag alltid har fruktansvärt ont i tuttarna och PMS men denna månad har jag inte haft något sådant. Det enda jag har är ett evigt lågt blodtryck, yrsel och trötthetskänsla. Med William hade jag ont i tuttarna och extremt luktsinne.

Hur som helst, ingen mens kom och jag tänkte den kommer väl. Jag har mensvärk och dragningar i livmodern och tror hela tiden att ”NU” kom mensen, men ingen mens. Så jag testade med äl-stickor igen i torsdags, de övre bilderna visar resultatet. ÄNDÅ ganska starka första efter en minut den andra efter fem, ingen mens och jag har hört att ägglossningstickor kan ge utslag vid graviditet.

I morse testade jag igen, med morgon urin. Bilderna nedan visar det, första 1 minut den andra efter cirka 3! Ganska starka! Åh jag önskar, jag vill. Jag är ju jättesugen på en bebis så detta skulle vara perfekt en oplanerad men så önskad liten bebis. Snälla gör så jag är gravid, jag önskar, jag önskar.

Test 27 juni på kvällen efter cirka 1 minut.

27 juni på kvällen efter 5 minuter.

Test på morgonen 30 juni efter 1 minut.

Test på morgonen 30 juni efter 4 minuter.

KAN inte den där skiten komma nu så jag får mina 3 dagars helvete och lämna denna okända monstermänniska jag för stunden är.

Alltså jag hatar HATAR och HAAAAAAATAR mens. Jävla skit grejer, blöda i 3 dagars tid utan att dö… Kan fan inte inte vara normalt, jag tror inte jag är den människan jag blir när jag får mens, jag tror mensen är en ond demon som blir kär i mig och gör mig till denna sura och böldpestade idiot. Böldpest menar jag så klart finnar med, okej jag får 2 stycken men det är BIG deal för mig. Jag hatar dom äckliga krypen, alltså jag tar fasta på att mens är en ond demon typ som extorsismen, heter inte filmen så? Hon den där flickan som typ blir besatt jätte gammal skräckis. Jaja, jag blir fan som henne. JAG hatar mens. Okej om man bara blödde men att få finnar, svullen jävla kanonmage samt tuttar i size dolly parton och illamående som en jävla bakfylla. VAD fyller det för syfte? Som inte det vore nog ska man dessutom bli på dåligt humör, gråta för minsta lilla, bli paranoid och ligga och tänka helt jävla bisarra tankar och känna sig som sämst i världen. Tycka att allt är skit och hata omvärden.

DET som stör mig ännu mer är att det ända sättet att bota skiten är att käka p-piller. YEAHHHH, så glad jag blir, framför allt när jag är en av dom FÅ procent som faktiskt på riktigt inte får äta p-piller. Dom flesta får ju men vill inte, jag får inte och kommer aldrig få. Allt på grund av att jag fick propp som 19 åring. Jag har antagit en sak, inte varit helt 100 men jag har nästan tänkt att det är så, frågade min granne här om saken och jag hade rätt. Jag kommer om jag får fler barn alltid få ta sprutor under graviditeterna. TUR jag inte är spruträdd. Jag tänker på saken hur jag satt där varje kväll klockan 18.00 och stack mig själv i magen, rätt konstigt egentligen hur man kan lära sig sticka sig själv. Egentligen borde det vara i mot människans natur att sticka sig själv med föremål. Jag vet personer med diabetes gör det och även andra som är tvunga (som jag om jag får fler barn, annars riskerar jag två liv) MEN ändå nog måste det ändå vara i mot våran natur att självmant utsätta oss för något som gör ont? MENAR inte SMÄRTA nu, ett stick känns knappt men med tanke på att vi människor skyddar oss mot myggbett borde väl att sticka sig själv gå mot naturen? Ja jag är filosofisk nu. JÄVLA mens skit, börjar väl gråta över de också.

NU gör jag som kaninen som bara kunde säga BAJSKORV och avslutar detta inlägg med att skriva.

PRUTT!