Etikett: Tankar

Idag är det verkligen höst här i Falun och Dalarna. Det är dimma över hela stan och kändes svårt att kliva upp. Men nu är det höst. För 9år sedan var det också dimma, då fick jag även beskedet att jag var öppen 1 nästan 2 och de skulle testa att sätta igång mig. Jag låg inne på BB sedan flera veckor tillbaka och var allmänt ledsen. Igångsättningen funkade inte, men två dagar senare föddes William. Den lyckligaste dagen i mitt liv, idag har jag haft honom hos mig i snart 9 år. Älskade underbara William.

Känns helt fantastiskt att ha helg, fredagar är liksom happy dagen! Tid för bara njuta in, visst brukar man få lite ångest så där på lördagskväll men fredagarna är bra. DET är dags för ledighet och tanketid. Jag gillar det!

Hemma och ska väl städa lite, sen har jag bokat tid för att fixa naglarna klockan 16:00 så det är vad jag enbart planerat allt annat får flyta på. Jag har inga planer på att stressa alls faktiskt.

Vad gör ni denna underbara fredag?

Fredag då! Kan inte beskriva i ord hur skönt det ska bli att ha helg och bara ta det lugnt! Ska se om jag kan fixa naglarna idag också, sen hem och städa och bara ta det lugnt. Mysa med William och invänta ett lugn!

Så ny månad igen. September är alltså första höstmånaden och denna månad den 11 är det lite mindre än ett halvår kvar tills min födelsedag. September är också månaden innan Williams födelsedag. September brukar betyda höstfotografering.

Har hur som helst startat september med att umgås med Christin och babblat like förr i tiden. Skitkul!

Var någon dåre som ringde mig tjugo över två i natt. Personen la visserligen på men vilken jävla idiot ringer fel till någon den tiden på dygnet?! Jag var mindre road vill jag säga…
Kunde ju självklart inte somna om direkt utan klockan närmade sig halv fyra innan jag kunde somna om. Jag brukar alltid sätta telefonen på ljudlöst på natten så den enda gången man inte gjort de då jävlar ringer någon och väcker mig. Skitnatt och som den gamla människa jag är stör detta mig!

Ordet stark som förenas med ordet styrka. Vi lär oss ordet stark står för något positivt, vi förenas med att vara tuffa och starka individer från det att vi kan börja tala. Vi ser med beundran och avsky på starka individer och använder ordet i en mängd där du ska vara stark men ändå inte.

Under vissa perioder ses din styrka som något positivt, andra människor beundrar dig och hyllar din styrka till skyarna. Medan vid andra stunder ska du helst hålla din styrka inombords och för gudarnas skulle inte visa den för någon. En stark person är en person som står upp för sina rättigheter, en sådan person får huggande ögon av hälften i gruppen och ses med beundran av andra. Att det sedan är din rättighet att säga något ses inte i sammanhanget, utan istället tänker människor utifrån principen, VARFÖR ska den här personen säga detta? Gud så pinsamt, och jobbigt det är bättre att inte säga något och vara sur på avstånd. Den andra gruppen tänker WOW vilken stark människa som just nu står upp för oss, den här människan säger precis de vi vill och är inte rädd för det.
Så kommer det sen ordet till dig, ”Du är en stark kvinna, och står upp för dina rättigheter.” Det kommer från dem som beundrat ditt mod och tycker att WOW att du vågade. Ett rus kommer genom kroppen och du känner att, jag gjorde rätt! Samtidigt kommer den andra delen människor som hellre ville att du höll käften med arga ögon att titta på dig och för evigt vara sur för att du tog dig ton.

Varför väljer jag då rubriken, åh du starka kvinna? Jo för att om jag född utan snopp tar mig ton och säger till om vad som är rätt och fel ses jag som stark. Men det skulle aldrig förekomma om en med snopp gjorde samma sak. Här skulle vi istället bara tänka att den med snopp säger ju bara sanningen. Som kvinna är man stark men som man har man en självklarhet. Jag är inte starkare för att jag står upp för mina rättigheter. Jag vet inte ens om jag är speciellt stark fast jag bär på mitt bagage. Kanske är jag stark i vissas ögon då jag har kunskapen om att ta mig igenom en tragedi, men jag är också så svag vissa stunder. Jag skräms av de okända, och försöker alltid planera nästa minut för att inte bli överrumplad och sårad. Jag kan stå upp för mina rättigheter och ses som en stark kvinna bland vissa, men inombords känner jag mig alltid svag. Hur kommer detta sig.

Som jag skrivit många gånger förr har jag svårt för det där med kramar. Jag kramar naturligt de närmaste i mitt liv men sen tycker jag det är svårt och sterilt. För min del, jag blir stel som en pinne varje gång jag ska krama folk utanför min innersta krets. Det här är egentligen ett problem för det är så naturligt för människor att avsluta med en kram, och för vissa människor börja med en kram. Jag blir alltid så där klapp, klapp på ryggen och ett väldigt obekvämt stelt kroppsspråk. Jag gillar inte den där formen av närhet! Lika blir jag vid att ta i hand, jag hatar verkligen att sträcka fram min hand och röra vid någon annans skitiga händer, jag inbillar mig gärna att personen inte tvättat sig efter toalettbesöket och jag därmed får den människans bakterier rakt införda i min hand. Hur en hel värld av bakterier förs mot min hand och bosätter sig där medan man måste TA i någon man inte alls vill ta i. *
Samma problem har jag med människor som ska gå armkrok, eller sitta nära, eller STÅ upp i ansiktet på mig. Det är som min personliga atmosfär kräks inombords. Jag har alltid känt så här, så länge jag kan minnas faktiskt. Håll dig ifrån mig! Självklart är det här sånt man hela tiden måste utsätta sig själv för fast jag i mitt fall hatar det…

Jag är ingen kroppskontaktsmänniska. Jag söker sällan kroppskontakt heller, det där med att ligga nära i sängen hatar jag. Jag vet att de flesta älskar att ligga med någon som lägger armarna om dem på natten och riktigt gosar in sig under samma täcke. Sånt hatar jag! Jag vill ligga ifred, jag vill ha mitt täcke och min favoritkudde ifred och för guds skull ge fan i att försöka att KELA med mig. Såna här gånger undrar jag om jag egentligen vore vara man? Det tycks var så att män i större utsträckning föredrar att sova ensamma och kvinnor ihop. Jag föredrar då att sova ensam och utan massa kramar… Kanske är jag konstig? Folk brukar reagera på att jag inte är den där typiska kramiga och öppna typen, jag fick till och med en sådan fråga på Ungdomsmottagningen mitt andra besök där som sjuttonåring. Barnmorskan reagerade nämligen på att jag var stel som en pinne under undersökningen och frågade om jag tyckte det var jobbigt med kroppskontakt och om jag visste varför?
Jag har ingen aning om varför, jag tycker bara kroppskontakt av andra än de absolut närmaste är hemskt, det är något jag ger utan att få något tillbaka för. Men de närmaste känner jag ett utbyte i att ge kramar till, så frågan är varför andra utanför min familj är så förbannat jobbiga att dela kroppskontakt med?

I mitt huvud kretsar miljoner frågor, som stundvis funderar på svaren.

Så var den här helgen över, fattar inte hur helgerna kan gå så nedrans fort! Hur som helst har helgen bestått av att umgås med familjen, god mat och trevlig tid. Idag har det regnat och åskat som fan, så jag fick jordens huvudvärk. Men nu verkar det blivit bättre.

Annars måste jag verkligen rekommendera er att köpa en inomhusgrill som jag köpte förra veckan, vilket köp. Vi har använt den flera gånger redan till alla möjliga rätter och det är enkelt och gott.

Nu ska jag kika på Baby Daddy, men även vänta in att tvättmaskinen ska bli klar. Jag tvättar nämligen ett par skor i dem, läste att vanish och 30 grader skulle rengöra tygskor i ett kick.

Trist rubrik men de är sanningen. Sovit skit i natt, vaknat flera gånger och rört mig och funderat. Antar att det är sista semesterdagen som gör sig påmind. Usch! Jag vill verkligen inte att det ska bli måndag, jag vill suga ur mig hela sommaren. Varför är man inte rik?!

Hur som helst, vi har nyss ätit frukost här och jag ska ta och duscha innan jag hör av mig till Björn för att se hur tankarna går för honom som var till Rättvik och CCW igår.

Fint väder är det i alla fall, och de hurrar vi för eller hur?!