december 2009
Madeleine Stenberg Shopping
Dyra saker 429:-
Lucia och besöka Anna.
Luciat på sonens förskola var så fint. Riktigt mamma godis. Jag satt och log och tyckte det var hel mysigt. Fick lussebulle och pepparkaka. Sen gick jag och sonen hem. Sonen åkte sen till sin pappa, Anna kom hem från Norge (Trysil) idag så hon tog med mig till maxi och vi handlade onyttigt. Jag fick min mens idag så nu är sista dagens onyttighet. Imorgon blir det ägg hela dagen. INGET mer onyttigt nu, sen så ska jag köpa svart färg till skrivaren. Har behövt de ett tag men… MYCKET men behöver som man helt enkelt skiter i. Nu fick jag en anledning eftersom jag ska skicka ett paket med kläder på fem kilo till en kvinna som handlat barnkläder av mig. Blir bra.
I alla fall så kikade jag och Anna på klassikern sista dansen. Älskar Helena bergström, hon är en sån där skådespelare jag alltid tyckt om. Gillar samtliga av alla filmer jag sett med henne.
De är på tal om något annat SKIT kallt i falun, snön värkte ner. Jag och Anna mötte en kvinna i trappan när hon skulle skjussa hem mig. Jag sa då till Anna att den där måste vara sjuksköterska eller barnmorska, Anna höll med hon såg ut som en sån. MEN kan se på vissa människor vad dom jobbar med. Tycker ofta jag kan urskilja lärare och sjuksköterskor. Tänkte även på en annan sak idag. När jag och Anna var på maxi och två kvinnliga poliser och gick på var sida om mig och Anna. Jag kände mig stel som jag gjort något. VARFÖR får poliser en att liksom rysa i ryggraden fast man inte gjort ett skit? Haha, måste vara det där inprentade att poliser tar en, dom har makt.
Jag sa till Lisa i veckan att vissa jobb är sexigt, jag tycker det är sexigt med poliser. Men skulle man bli tillsammans med en polis skulle alla man känner bli jävligt stela. Det är liksom FÖRBJUDET att tycka om poliser, men därimot brandmän dom är sexiga det är okej. Att finna en manlig polis sexig är ungefär som att förråda allt vad man står för. Jag beundrar dom som blir poliser, HUR i helvete vågar dom bli polis? Hur många vänner förlorar inte dom på kuppen?
Barnen hade bakat lussebullar på förskolan. Min första för i år.
Pepparkaksbak.
Jag och sonen satte igång och baka pepparkakor. Han var nöjd och hade jätte kul, jag med faktiskt. Både jag och han gjorde varsin med snopp. De var sonen som påminde mig om att jag gett pepparkakorna snopp förra året och sa att han skulle göra en. Så han gjorde en med snopp och självklart blev jag inspirerad att göra samma sak. Herre gud pepparkakorna kan ju inte vara könslösa heller!
Om lite drygt en timma, lucia firande. Jag längtar mycket så mysigt.
Snopp-pepparkaka jag gjorde.
Sonens snoppgubbe och tjockis som han sa 😉
Varför jag hatar grundskolan.
Den där kvinnan hade inte kunnat få in pengarna men hon skulle få hjälp av banken idag så lär kanske ha pengarna till måndag eller nått? SKÖNT, tänkte gå till banken efter lucia firandet. Tar självklart med min systemkamerna och knäpper med. Är så mysigt med lucia framträdande. Känns tråkigt att det blir sista för sonen nu. Snart förskoleklass. Ändå tror jag han kommer trivas, det märks på honom att han börjar se fram i mot skolan. Själv har jag så dåliga erfarenheter av skolan, jag försöker verkligen inte visa dom för sonen men dom känns i hjärtat. Skolan är mest präglad av ångest för mig.
När jag började lekis (förskoleklass) så tyckte jag det var skit kul. MINNS det året som ett av dom roligaste i mitt liv faktiskt. Men så när jag börja ettan. Det var ett helvete från början till slut. Hela grundskolan är som ett jävla pissigt minne. Min lärare psykade ner mig totalt och jag hade inget självförtroende alls. Att hon inför klass talade om hur jag var klassens dåligaste elev. Hur jag gjorde allt fel, hur hon fick mina klasskompisar att också tycka att jag var sämst på alla sätt och vis. Glömmer aldrig hattstuga kan inte ha gått i skolan allt för länge, minns hur solens strålar kikade in genom fönstret i klassrummet och hur min HON ber mig läsa hattstugan in för klassen, hur jag börjar med att läsa b a r n e n med bokstav för bokstav för att kunna läsa ut ordet hur hon suckar och hånler och säger ”JA Madeleine du kan absolut ingenting, SER ni klassen dåligaste elev” inför alla som skrattade hugget i mitt hjärta och känslan av att vara totalt värdelös. När jag tränade skrivstil och hur hon talade om hur fult jag skrev, när jag fick boken äppel och hon blev arg för jag fick den före en av hennes favorit elever och slet av mig boken och gav den till honom, jag var ändå så dålig så jag behövde inte den boken. Hur jag inte ville gå till skolan i trean utan låg med magvärk och vägrade kliva upp en morgon där i april när HON hävdat att jag inte var bra för en av dom jag umgicks med att leka med. Att den personen borde hålla sig borta ifrån mig. Inte för min tid i grundskolan ändå var jobbig, min pappa dog och hur hon berättade det med ett leénde på sina läppar när jag gick i tvåan. Men där i april sa min mamma till mig, jag kan berätta en hemlighet men säg den inte till någon ”Idag ska du få din hund” MIN hund. Min alldeles egna hund jag var tio år och hade sparat och längtat så länge. Vi åkte till Falun, närmare bestämt z-krog och träffade henne. Hon var så liten och pluttig och alldeles svart med sin lurviga päls. Och jag fick hålla henne. Bar henne i min famn till bilen och hon ”grät” hela vägen hem till hemorten. Men jag mådde så bra, veckorna tills jag slutade trean kändes inte alls lika långa. Den där som kallade sig min lågstadielärare mobbade mig varje dag, men jag var stark för jag hade henne där hemma. Min alldeles egna lilla valp min alldeles egna lilla Sassa. Det var också på grund av Sassa jag vågade stå upp mot kärringen som kallade sig min fröken. Hon började helt enkelt anklaga mig för att inte gjort läxan när jag skrivit ut hela boken, min hund hade varit hemma med mig hela dagen och vi hade varit ute och gått sen gick jag hem hade henne vid mina fötter när jag skrev läxan. JAG blev arg och sa ”DET HAR JAG VISST” och hon sa ”VAD använder du för ton nu?!” Jag sa, jag använder den tonen jag brukar använda när jag är arg. Hon blev chockad och gick till kartedern, sen den dagen sa hon inte ett ljud mer till mig och jag hatade henne, jag vägrade göra något för henne. Jag gav henne ingen kram i trean och av mig fick hon inte en krona till insamlingen för vi slutade. Jag har hatat henne i 15 år nu, och jag hatar henne fortfarande. Hon förstörde hela min skolgång. 4-6:an var också ett stort skämt, läraren var bra i fyran men sen blev hon bara sträng och verkade mer eller mindre uttråkad av sitt jobb, och högstadiet? Ja, jag ville inte ens gå dit. Sonen frågade mig, mamma vad gör man i åttan igår. Jag svarade jag vet inte, jag var aldrig där. Jag var nog där men jag me verkade inte. Mest skolkade jag hela högstadiet, men jag var inte där när jag fanns på lektionerna heller. Jag var borta i ett annat land, det psykologiska landet. Där man helt enkelt gråter inombords och en röst talar om för en varje sekund att ”DU är värdelös, varför försöker du ens” , och så kände jag mig. Värdelös, VÄRDELÖS, V Ä R D E L Ö S . Jag är därför rädd för grundskolan, känslan av att ge över mitt barn till något som förstört så mycket av det som jag kunde mått bra av. Jag är rädd för att han ska behöva leva sig igenom 9 år av psykologisk terror precis som jag gjorde. Jag läser till lärare, jag tror min styrka ligger här. JAG vet hur man inte ska göra mot barn, men precis som när jag kör bil. Litar jag mer på mig själv än resten i trafiken. Precis så kommer jag nog vara som lärare, jag kommer lita mer på mig själv än jag litar på resten av arbetslaget för jag vet att bakom klassrummets stängda dörrar kan vad som helst hända. Den där trevliga läraren som alla föräldrar älskar och all personal kan vara en psykopat som faktiskt bryter ner sina elever totalt.
illamående.
Usch, mår illa. Klockan är snart tjugo i elva och jag sitter fortfarande i pjamas. Sonen okuperar badrummet/badkaret så kan inte duscha ännu. Men de är bra, dom ska ha lucia firande på förskolan 14.45 så jag han fick hoppa i badet nu så han är ren inför sjungandet sedan.
Själv gör jag inte ett skit. Ska bädda sängen sen duscha. Ska bli skönt får se vad annars som sker idag. Sonen ska till sin pappa under helgen och jag ska bara softa. Det känns skönt, tänkte ta ett hett bad. Dricka teé och njuta. Borde sätta in lite pengar på banken, EN sak som stör mig just nu. En kvinna har köpt 5,5 kg kläder av mig. Har lämnat portouppgift samt summan till henne. I tisdags sa hon att hon skulle skicka in pengarna, igår hade inga pengar kommit så mailade, inget svar. Mailade idag också. INGET svar. Jag tror inte köparen är oseriös heller för hon har över 150 positiva kommentarer? Börjar undra om det hänt henne något? Får hoppas på svar nu skulle kännas bra om jag kunde få dom där pengarna. Får minipengar av csn precis innan JUL som alltid. Csn ger endast 6300 den här månaden och de menar dom att man ska överleva på. Visserligen får jag lönen och föräldrapenningen också, men ändå? Jag passar på att sälja saker så jag får pengar att kunna leva för samma summa som alltid då. Innan ju är inte direkt en tid där man har MYCKET pengar.
Vidden av att stinka parfym när man är över 17.
Alltså jag tycker ändå sjutton är högsta laget. Men kan dock ändå okeja en sån sak. VAD jag dock inte okejar är folk över 17 som fortfarande väljer att spreya eller hälla på sig 20 liter parfym varje jävla morgon och för pesta miljön för alla stackare som ska gå förbi. Jag förstår ju att rädslan kommer av att dom är rädda för att lukta svett men när man i stället häller över sig parfym luktar man också äckligt så då fyller inte parfymen alls sin roll.
Nu i över 4 veckor varje morgon när jag ska lämna sonen på hans förskola är det en mamma som slängt på sig en liter parfym, hon stinker så jag får andnöd (har astma, men jag klarar av parfym dock inte i 20 liters tappning) jag får hålla andan och finner det respektlöst att en förälder väljer att hälla på sig den mängden på en förskola där barn faktiskt kan utveckla både ASTMA och ALLERGI. Vad fan tänker hon på?!
Tyvärr slutar inte stanken av parfym där, det är fan lika på högskolan. FOLK slänger på sig parfymer i sån mängd att man undrar hur jävlarna luktar utan duschar dom inte eller? LITEN parfymskola. Man behöver inte mer parfym en några få sprut för att de ska LUKTA gott om en. En hel parfymfabrik lukar KUK så ni framstår bara som nollor när ni använder den mängden ändå.
Jag kan respektera fjortis ungar som häller på sig den mängden, men när du är över 17 år är du faktiskt så pass vuxen att du inser att det luktar inte gott. När man är fjortis begriper man kanske inte att man inte kommer stinka svett efter en kvart men är du vuxen då har du banne mig insett att de gör du inte, gör du inte de är det fan nått fel i huvudet på personen. HA gärna parfym men ha det i motta. En parfymfabrik luktar bara äckligt och folk snackar om dig så fort du lämnat bussen eller var du nu befinner dig med ”FY fan hur h*n luktade”. Du blir lika utsatt som en svettluktande gubbe på bussen. Sorry men det är sant. Inse faktum, vill du lukta gott: Duscha/tvätta dig, använda DEO, och en liten gnutta parfym. Vill du lukta illa? Duscha/tvätta dig inte, använd inte deo och parfym eller HÄLL över dig parfym. Då platsar du ligan lukta illa. Den som jag tror du är mest rädd för.
NU ska jag bege mig till nästan stink stället, högskolan Dalarna.
Upptagen dagen.
Idag satt jag och började på tentan och gjorde klart reflektionen. SÅ sjukt skönt, nu behöver inte den vara en böld i arslet nått mera i alla fall. Sen tentan känns inte rolig alls. EGENTLIGEN är det inte så svår men den känns dryg på nått vis?
Efter jag setat och skrivit lite gick jag och Lisa och åt på donken, satt för att sedan spana på regimentet. Sen var det psykologbesök för mig. Gick bra vi pratade om min uppväxt, tankar jag bär med mig och varför jag känner på vissa sätt. Fick fram känslor jag faktiskt inte tänkt på också. Sen sa hon typ att jag kunde höra av mig om jag vill prata mera för hon märker ju att även om jag bär på mycket mår jag ändå bra, OCH det gör jag. Jag vet att folk väldigt gärna vill poängtera att man inte kan må bra efter att ha haft ett struligt liv men jag har hävdat sen sonen föddes att jag är lycklig och nu fick jag det även uttalat av ett proffs. Jag mår faktiskt bra, visst kan jag ha mina upp och ner gångar men så är livet. Oftast är jag ändå väldigt lycklig, eller jag är lycklig. När jag ser hur mitt liv faktiskt fyller en mening i och med de jag först vidare i min son så mår jag bra. Min psykolog sa bara att de jag behöver håller jag reda på med själv, att själv läka och inse att det förflutna är en del av mig och inget jag behöver skämmas över. När hon sa det mådde jag fruktansvärt bra för det är ju det jag någonstans vetat. Jag var en gång en maskros som trängde mig igenom maskrosen och när jag fick min son blommade jag och blommar fortfarande. De som varit kommer jag aldrig kunna förändra. Men de livet jag lever idag mår jag bra av, jag älskar andetagen från min son eller hans ljuva skratt. Jag älskar alla saker vi gör tillsammans. Det som skiljer mitt liv nu från då är allt jag faktiskt lyckats med.
Jag har fått barn och är en fantastisk mamma, jag har läst in gymnasiet på 200% studietakt på bara 1½ år, jag kom in på lärarutbildningen precis som jag ville. Jag har läst IT kurser på högskolan. Jag har får jobba med det jag älskar BARN. Jag känner mig jäkligt stolt över vem jag är och vad jag lyckats med. Jag påstår inte att mitt liv är perfekt ur andras ögon men mitt liv är perfekt för mig. JAG älskar mitt liv. Jag älskar varje minut av det och sen sonen föddes tar jag vara på varje sekund av livet. Ibland är jag deppad för mitt förflutna påminner mig, men precis som psykologen sa idag (ditt förflutna kommer alltid finnas där, i och med allt du gör med din son kommer du bli påmind om obehagliga saker som kommer att göra dig påmind om det förflutna, DET kommer aldrig sluta finnas där för dig. Därimot så märker jag att du redan nästan accepterat de och då är du nästan framme vid det viktigaste steget) jag vet ju själv att det är så. Jag är snart där, jag har bara en sak jag måste göra innan jag faktiskt är försonad med mitt förflutna. JAG måste besegra den tunga bördan jag har över mina axlar. Att åka till pappas grav och faktiskt stå där en stund, när jag gjort det kommer trycket från bröstet att försvinna. Jag har då försonats med det gamla. Lycklig är jag redan, men försonad med det gamla blir jag inte förens jag får säga hej då till pappa på riktigt. Hej då, de ordet som skrämmer mig så mycket. Hej då som betyder vi ses aldrig igen, precis som jag sa till pappa den där påsken 1993 när han gick ut genom dörren. Hej då Pappa vi ses på måndag. Men hej då betydde inte vi ses på måndag, hej då. Betydde att vi sågs aldrig mer.
Äckliga ord.
De är ett sånt där äckel ord igen. FLENSOST! Blächs, vet folk som påstår ditten och datten om folk som blivit lurad att handla sånt där. FÅTT höra en del av folk som jobbar i butiker. Man tycker fan synd om dom. Tänk liksom att stå där mitt i ostdisken och be om hjälp att få flensost! GAH, få saker kan väl vara så pinsamt eller?
Jaja, nog och flens de är fan bara äckligt. HAHA, fast konkelbär är fan inte så färst de heller. Höhö. Kanske man skulle anmäla sig till halv åtta hos mig och sedan kunde man skriva där på menyn serveras som förrätt Flensost och till varmrätt serveras blodpudding av äkta koagler från mensblod samt avslag, till efterrätt serveras nyplockade konkelbär!
SKULLE vara sjukt kul att se folk i tv:s min nu. Haha, det där är så min humor att det är sjukt. Precis något jag skulle kunna skämta med mina vänner om. Jag älskar också att när folk fått något äckel efter sig som sms:ar och typ är besatta av personen säga att, ja tänk nu på nätterna ligger han där och tänker på dig samtidigt som han drar hårda drag fram och tillbaka på sin enögde orm. SÅ spyr mina vänner och tycker att jag är allmänt elak.
NÄ jag tror jag måste gå och sova nu. Min blogg blir helt galen känns det som. Folk kan ju tro jag har en extra skruv lös.
Sov gott och dröm om mysmiddag med flensost och konkelbär *höhö*.
