bekräftelsekåt.

Jag tycker sånt är roligt. Idag började Lisa prata om hur tonåringar är, yngre tonåringar alltså. Typ lägger ut bilder på fejjan eller bilddagboken och skriver KOLLA vad ful jag är, och sen när dom inte får massa “du är jätte snygg” kommenterer av sina vänner står det “där ser ni, vad var det jag sa jag är ful”. Hehe, jag ser humorn i sånt.
Från första början vill dom höra att DU ÄR SÅ JÄVLA SNYGG och när dom inte får det så blir dom deppade och tycker alla andra är dumma i huvudet. Orka bry sig om vad andra tycker?

Seriöst bryr jag mig inte alls, fast så har jag kommit upp i åldern också. Jag bryr mig föga över vad folk snackar för skit bakom min rygg. Folk snackar jämt så det kan man inte göra något åt, jag skiter i om folk har åsikter för hur jag bör vara i deras tycke, jag är den jag är och om någon annan inte tycker det är okej för dom. FINE, det känns som den åsikten är totalt värdelös efter som dom viktigaste åsikterna för mig är dom mina nära och kära har inte vad ytligt bekanta eller totala främlingar tycker. Jag är inte guds bästa barn, hade heller aldrig velat vara guds bästa barn. Jag är glad att jag har gjort massor i mitt liv, och att jag har ett förflutet. Tänkt om jag aldrig gjort massa misstag då hade jag heller aldrig gjort dom saker jag är stolt över.

Visst finns det saker jag inte är stolt över, visst finns det gånger när jag efteråt verkligen haft ångest och undrat varför jag sa eller gjorde på ett speciellt sätt men jag skulle inte velat ha det ogjort. Om jag haft saker ogjorda hade jag inte varit den jag är idag. Jag och brossan diskuterade tidsmaskiner, vad man skulle vilja ändra och jag sa. Jag vill inte ändra något, en tidsmaskin skulle nog göra mer skada en nytta. Det är misstagen som gjort mig till den jag är idag och jag skulle absolut inte velat ha dom ogjorda. Visst har jag gråtit och önskat saker ogjorda men utan dom små sakerna skulle jag inte fått allt gott i livet. Jag försöker vända det negativa till något bra. Allt ont för något gott med sig, jag har sett bevis på det så jag tror på det.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: