JAG bokstavligt talat hatar att vänta, speciellt när det ska ta LÅNG tid innan man får se det man vill se. Jag talar självklart om the secret life of the american teenager, nu ska jag få vänta till JUNI innan jag får veta hur det går. Slutade så spännande att jag nu känner FAN också. Så inser jag JÄVLAR också jag är beroende av en tv-serie igen, var mycket längesen jag var så här. Den senaste gången var när jag kollade på charmed (förhäxad) och då var jag helt besatt. Jag längtade och grät vid varenda avsnitt från det Prue dog fram tills serien slutade. Sista avsnittet grät jag hela dagen efter jag sett, av SORG. Det kändes som att någon jävel tagit ifrån mig min bästa vän. Ja det är sant…
NU är jag besatt igen, av vad som egentligen är en tonårsserie men jag kan inte hjälpa det, serien är så förbannat likt de livet jag levt eller lever. Visst att hon är 15 år och gravid/mamma och de stämmer inte på mig, men sakerna runt. Ensamheten hon känner… Jag tror alla ensamstående mammor som inte är tillsammans med pappan när dom blir gravida eller under graviditeten känner vissa känslor, ilska och upprördhet en viss känsla av maktlöshet och att man vill älska barnet dubbelt upp. Jag känner så igen mig i Amy’s känslosvall. Men jag känner också igen mig mycket i dom andra tonåringarna från mig själv i samma ålder, tankar om sex och pressen från samhället. Jag gillar serien mycket. Läste på nätet att folk hatar den att den är så MORALISK, men var i helvete finns moralen? En femtonåring som blir gravid är knappast som jag ser det något man ska moralisera? Serien dumförklarar henne inte, dom visar precis allt faktiskt finns som problem för kvinnor MEN också hur bra det kan vara bara man får hjälp och kärlek. Med hjälp menar jag stöd och någon som bryr sig. Jag tror det är bättre att stötta människor än dömma människor.
Folk har så jävla mycket saker att klaga på jämt. Är det inte att man är för ung är man för gammal. Unga mammor gnäller OFTA på äldre mammor med ”dom är gamla och kan inte” försvaret är ofta att JA men dom gnäller på mig, ”äldre mammor gnäller på att dom är för unga osv. Men varför bry sig? VARFÖR lägger man inte mer värderingar i person istället för sak? En person som är 40 när dom skaffar första barnet gör det nog av en anledning, precis som fjortonåringen gör det. En graviditet kan aldrig till 100% planeras till rätt tidpunkt i livet, är det något vi inte kan styra över är det livet. VI kan försöka förhindra saker eller försöka göra saker men vi kan ändå aldrig styra tid och rum. Vad som sker tror jag sker av en anledning, dessutom när någon dömmer någon annan bör den människan alltid vara öppen för att bli dömd tillbaka. SÄLLAN vill människor bli kritiserade för vem dom är, och jag tror därför det bästa är att inte kritisera någon alls. Försök att se alla människor runt dig med ögonen att dom lever sina liv och du lever ditt. Ditt liv är den viktigaste rollen du spelar, sluta se alla runt dig som spelpjäser du vill förinta eller krossa. Se dom istället som viktiga bitar i deras eget liv.
Denna dvd-box vill jag ha.