Det här är något jag längtat länge efter att skriva men aldrig riktig haft orden att printa ut det jag tänker på i huvudet. En slags ilska för människors tankar som jag bara måste rasa ur mig just nu.

Jag har ända sedan jag blev POJKMAMMA många gånger fått höra flickmammor säga att “ÅH du ska vara glad att du är pojkmamma för du kommer aldrig behöva oroa dig för honom i tonåren. Jag själv kommer ju aldrig få sova gott om nätterna”. Jag har alltid kokat inombords för jag känner att jag precis lika mycket som dessa flickmammor kommer oroa mig när min son befinner sig i tonåren.

Det råder någon slags tanke att pojkar dom klarar sig på vägen hem med alla flickor dom blir våldtagna. Till saken hör att det ändå oftast är pojkar som råkar illa ut. Dessa faller allt för ofta offer för oprovocerat våld. Pojkar eller killar på väg hem från sina kompisar som råkar komma och gå på fel ställe vid fel plats, möter upp ett gäng med killar som slår ner den ensamma killen eller eventuellt med sin kompis, rånar och sparkar på dom. Springer därifrån och killarna får klara sig bäst dom vill hem. Killarna sen vågar eller vill sällan anmäla händelsen vilket EGENTLIGEN inte är så jävla konstig med tanke på hur folk resonerar, att det är värre med en tjej som blir våldtagen en en kille på väg hem som blir nedslagen och rånad av fem till tio helt okända personer. Ofta sker våldtäkter i hemmet, det är faktiskt ganska liten procent som inte känner förövaren som utfärdar en våldtäkt, men det är däremot sällan som killar som blir rånade och nedslagna faktiskt känner dom som gör det.

Varför är samhället så uppbyggt på att killar ska klara sig själva? Problemet är att en kille som ber om hjälp anses vara svag och ofta totalt jävla rubbad. Han är inte riktigt godkänd, en kille som inte skriker hora efter alla tjejer han ser eller som inte ligger runt och beter sig elakt mot tjejer anses inte heller vara okej. En kille som inte beter sig som killar gör är det helt okej att kalla för bög och slå ner, det är helt okej att knuffa in såna killar i tegelväggar eller spotta honom i ansiktet. FÖR han beter sig inte som en karl.

HUR kan folk tro att det är lättare för killar att växa upp en tjejer? HUR kan all genus forskning peka på att killar klarar sig så mycket bättre? Är det verkligen så att pojkar mår bättre en flickor, eller kan det vara så att vi genom att ALLTID tala om för pojkar att dom ska vara så jävla hårda, kalla och balla själva ger dom den tanken att dom aldrig ska visa känslor, att bli nedslagen det får man tåla och att om du skulle bli våldtagen som man, FÖR HÖR OCH HÄPNA killar blir också våldtagna så ska du aldrig någonsin tala om detta. Visa dig aldrig svag, våga aldrig visa känslor och framför allt. HÅLL dina mobbare om ryggen och tala aldrig om att du gråter inombords för någon. Du är man för fan! Res dig, det är flickorna det är synd om. Det är dom som kan bli våldtagna.

10 kommentarer

  1. Ursäkta, men vilka idioter! Det är inte ett piss lättare för killar att växa upp än tjejer, absolut inte!! Killar blir ju misshandlade, och hur ofta blir tjejer det? Min bror är snart 17 och mamma oroar sig ständigt på kvällarna för honom. Det är fan inte ett piss lättare för tjejer att växa upp än killar!

    Kram!

    1. Matilda – Nej du har helt rätt. Tyvärr verkar dock många tycka motsatsen. Jag kände att jag måste skriva ur mig så folk fattar.

  2. *Sv* Vi spelade Pictionary, man är 2 lag och så ska man rita saker & så ska lagkamraten gissa vad man ritar & sånt. Superkul!:-)

  3. Sv: Marcus blir nog här hela sommaren – han jobbar ju här. Men jag har bara chilla-vakt någon vecka, så jag ska åka hem snart igen. 🙂

    1. KalsongMorsan – Precis, fattar inte varför folk alltid tror bara för man är pojkmamma är man mindre mamma. Alltså tyvärr men det känns så. Som att folk liksom tror att ens känslor är mindre bara för man har söner. Att mammor bara kan älska flickor typ och pappor bara kan älska pojkar. Jag får intrycket av att de är de folk vill säga. Jag älskar att vara pojkmamma och jag kommer vara skit rädd den dagen han vandrar ute själv, därför kommer jag alltid erbjuda honom att han kan ringa mig dygnet runt om han vill ha skjuts jag hoppar in i bilen och kör honom och även hans kompisar om dom vill. Mamma oron kommer alltid finnas där.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: