Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Läraryrket

Varför så hemlighetsfull.

Jag känner att detta kan jag få hålla privat för jag har varit ilsken i veckan. Ganska rent av förbannad, vissa kollegor gör mig arg och frustrerad och har ingen respekt för mig och övriga ”unga” på jobbet. Bara för att dessa bitterfittor är i pensionsåldern tror de att det är helt okej att kränka oss yngre på ett sätt som INTE är okej.

Det började redan i måndags att jag blev irriterad, ett återkommande stör moment hos vissa tanter på jobbet är att vi ”yngre” sitter med våra mobiler på rasterna. Detta har vissa gjort till sin grej att klaga på och lämna pikar om. Det betyder således att viss personal tycker att det är okej att säga saker som att: Det där är inte naturligt, och sluta kolla i telefonen nu. I måndags ledsnade jag ur och svarade: VI kommer alla dö en dag ändå, det blixtrade då till i ögonen på en specifik ”dam” som blev skitarg. Jag svarade då att; JAG tänker inte gå in på den här diskussionen för man blir bara OSAMS! Diskussionen var då över, i onsdag blev det tjafs igen då jag försvarade en annan ”ung” personal på jobbet. Att jag inte anser att skitsnack är okej, okejas INTE bland viss personal…

Men i torsdag var det droppen. Jag var i torsdags redo att tacka nej till min tillsvidareanställning för jag blev så arg. Inför barngruppen blir jag utskälld av en kollega, en av bitterkärringarna från jobbet. Det är INTE okej, dessutom skriker hon på mig att jag inte för gå tidigare (som att jag tänkt göra detta?!) Hon kunde ha frågat men väljer istället att skrika åt mig, det här gjorde att jag tappade all form av respekt för henne och hela dagen igår var jag arg och tilltalade henne inte. Jag är en långsint jävel, såna här saker sätter sig för evigt hos mig och har man gjort sig osams med mig då är man osams med mig. Det är inte lätt att fortsätta ha min respekt efter att en gång ha minst den. Jag har varit så arg denna vecka att jag gråtit och Björn fått trösta mig.
Det finns alltså några bitterfittor på jobbet, men desto fler härliga människor och jag ska försöka fokusera på dem istället, denna helg var väldigt väl behövd, jag får tanka om mina batterier nu inför en ny vecka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa