Två favoriter är tillbaka och båda avsnittet var underbara! The fosters med sitt budskap gör mig alltid så himla glad, kul också med slutet eftersom det är en gammal skådis från Dawsons creek som jag följde som tonåring. Switched at birth hade sina bitar med, jag gillar verkligen dessa två dramaserier. Får vänta tills nästa vecka på nya avsnitt.
Är hemma och vabar, William har öronvärk.
Just nu vill jag bara ha ledigt. Jag kämpar ut, det är fem dagar kvar. William har ont i örat så han åkte hem tidigt i morse så Björn fick vabba. Får se hur han mår imorgon.
Nä nu ska jag se sista avsnittet av Game of thrones.
Fixade med såpbubblor och drog med William ut. Vi blåste lite tillsammans och tog en promenad runt Lugnet. Så himla vackert väder nu, det är fantastiskt väder just nu. Jag njuter och det tror jag William gör med.
[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=TJtFmLhJIBM[/youtube]
Denna var en riktig sommarfavorit sommaren mellan åttan och nian. Helt meningslös text, men den gör mig till femton igen. Men skratt, förbjuden alkohol och högmusik.
Nyss ätit frukost, så härligt när man tittar ut genom fönstret och möts av sommarens härliga färger.
Lite prat och några tidningsrubriker och text. Förmiddagar, söndagsmorgon och mitt i livet just nu!
Ligger forfarande i sängen, ska alldeles strax kliva upp och göra frukost åt mig och William. Efteråt ska jag väl duscha och slänga in en ny maskin med tvätt.
Jag har en jobbig känsla i bröstet, varför blir det alltid så tufft på sommaren? Varför är det som att min kropp blir ledsen och funderar alldeles för mycket just sommartid? Jag försöker pusha känslorna åt ett annat håll men de kryper sig in under mitt skal. Trötthet, utmattning och förflutna känslor som bultar? Jag vet inte men jag behöver nog få lite mer tid att vara bara jag nu ett tag.
Man skulle kunna tycka att det är något fel med mig, att sova bort en hel lördag men jag behövde saken. Jag behövde ligga på soffan och drömma och sova av mig allt de jag inte hunnit sova på hela veckan. Jag kanske laddar om nu, laddar om batterierna inför ledigheten som knackar lätt på dörren.
William kom hem idag så vi har moffat godis i vardagsrummet och glott på lite film, skrattat och kramats. Kramar blir det mindre och mindre av, i alla fall sådana man ber om själv. Har en kille som är en typisk tweenie här hemma. En kille som stänger dörren om sig och suckar högt åt sin mamma ena sekunden för att nästa tala om att han älskar mig mer än någonting annat. Det är så speciellt med ett barn som är för liten för att vara tonåring men för stor för att vara barn. Alla åldrar är så spännande att då uppleva och minnas sin egen tid. För tjugo år sedan så väntande jag också på att börja fyran, hade sommarlov och gillade livet. Skillnaden var att jag också fått min underbara hund under perioden Sassa, jag drömde att jag skaffar en valp idag. Jag drömmer ofta om att vi skaffar oss en hund även om vi aldrig kommer kunna göra detta. Allt tack vara min allergi, tänk om det än gång kunde komma ett botemedel mot allergier och astma? Tänk om man kunde få vara frisk, kunna krama på djur, äta all mat och njuta av att sitta i gräset istället för att alltid oroa sig för att bli sjuk.
Hur ska man kunna vänta tills nästa säsong. Octavia och Lincons ser jag framemot att se vad som händer med i nya säsongen, lika så spänningen med slutet. Är dock inte så jättenyfiken på de vuxna från arken som återvände i slutet. Kanske för deras story inte är lika spännande som resten.
Helt galet när man inser att man befunnit sig i sängläge enda tills 11:00 idag, jag orkade helt enkelt inte kliva upp innan. När jag klev upp slängde jag i hårinpackning i håret (sitter med den fortfarande), renbäddade sängen och slängde in sängkläderna i tvättmaskinen.
Var helt slut igår på jobbet, kände mig som jag festat i tre långa dygn och var i rejält behov av att sova. Lena skulle hit och hälsa på på kvällen så jag somnade på soffan och där sov jag tills hon ringde mig. Vi åkte ner till American take away och köpte varsin pizza som vi tog med hem till mig, och så pratade vi. Det finns viss vänskap som är ganska speciell, sådan är min och Lenas. Det var över ett år sedan vi senast sågs och ändå när vi ses är det som vi träffades igår även om det finns massor att berätta för varandra. Jag har två såna människor som det aldrig blir konstigt och stramt när man talar med efter lång tid och det är Lena och Anna. Kanske är det så att den vänskap där man delat med sig av alla små detaljer i sitt liv är den vänskapen som slår ut allt annat?
Nu sitter jag här i alla fall, insåg till min glädje att jag har 6 arbetsdagar kvar till ledighet och semester! Det kommer gå fort, jag känner hur jag riktigt laddar inför ledigheten, få sova, äta goda frukostar ute på balkongen, ta promenader och kanske se något nytt? Det är så fridfullt med ledighet, det är som att livet behöver paus från allt ett tag för att ens hjärna ska orka ladda om.
Ser framemot att ha det lite fridfullt som dessa två.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg 
