Jag och min mamma 1984.
Jag är så glad inombords, på ett sätt som känns helt förbryllande. Jag vaknar på morgonen och känner mig glad och helt lyckofylld. Jag känner mig som att jag ler konstant igen och som min livsglädje kommit tillbaka på ett sätt jag saknat. Jag brukar känna mig deppad på hösten, men det är som att jag är helt annorlunda just nu. Som att allt bara känns lyckligt och helt underbart, det är en fantastisk känsla som jag vill behålla. Jag vill inte mista den här känslan utan ha den här för evigt och för alltid.
Igår så fick jag världens bästa julklapp ifrån mamma, när jag var 17 år och nyss flyttat hemifrån lånade jag ett gäng VHS-filmer av min mamma. Jag flyttade till en lägenhet med endast ettan, tvåan och fyran. Dessutom ägde jag inget internet så det blev ganska långtråkigt stundvis. Så jag började titta på filmer, där och då kom jag över Utvandrarna och såg den. Kanske inte med några vidare förhoppningar vill jag minnas, men jag blev helt såld. Jag grät som en tok i slutet när Kristina dog. Filmen blev genast en favorit, men då Kristina från Duvemåla sedan länge slutat gå var det försent för mig att se musikalen. Istället fick jag nöja mig med att köpa cd-skivan. Något år senare i Falun och som rätt nybliven mamma köpte jag alla böckerna på bokrean. Jag plöjde igenom dem och var åter igen helt såld. Sedan dess har jag väntat och längtat, önskat och hoppats på att Kristina från Duvemåla ska gå i Sverige igen och så vips gör den det, och den går samtidigt som jag kommer befinna mig i Stockholm på Doulautbildning. Att mamma gav mig denna fantastiska present är helt magiskt, jag är så lycklig. Ord kan verkligen inte beskriva denna lycka och känsla, glädje och värme. Jag har världens bästa mamma och jag älskar henne så högt! Tusen tack för denna perfekta julklapp!
