Dark Mode Off / On
Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Att fixa det som varit omöjligt.

Igår var det JulMosaik som Friskolan Mosaik har varje år. William går på Friskolan Mosaik här i Falun och jag är så nöjd med valet av skola för honom. Varje jul så har skolan en julshow som heter JulMosaik. Då uppträder alla skolans elever på olika sätt. Det är musik, dans och drama, något som jag tycker är himla fint att se på. Jag har hela hösten oroat mig för att inte klara av att gå på detta. Igår var det helt fullsatt i Lugnetkyrkan av föräldrar, syskon, mor och farföräldrar, föräldrars syskon, gamla elever och så nya elever med flera. Så jag kände verkligen en oro när jag kom dit. Men jag satte mig långt bak och ut på mitten så jag skulle kunna smita ut OM jag skulle få panikångest. Williams faster och farfar kom också och var med, så jag hade ändå två jag känner där.

Men vet ni? Det gick jättebra, jag satt lugnt hela showen och tittade. Jag log och skrattade, kände stolthet över William och kände att jag mådde väldigt bra där. Jag kände hur jag växte för tre veckor sedan hade jag aldrig klarat detta men nu befann jag mig alltså på en plats med väldigt många människor och det gick bra. Det är verkligen en speciell upplevelse att se JulMosaiken för eleverna är så otroligt duktiga. De uppträder proffsigt och vågar, det är många skratt och man ser hur eleverna strålar där. Årets tema var hur man firar jul i olika länder, så vi fick följa med tomtens resa genom världen. Riktigt spännande och bra var det, jag känner mig alltid lika glad över skolvalet och lite extra vid JulMosaiken, Temafesterna och skolavslutningarna eftersom man känner värmen spridas där.

Det var också otroligt fint när rektorn på skolan gav mig en kram och sa ”Jag har tänkt på dig, hur mår du”, det är inte så att man möts av sådan värme varje dag. Men det gör man på den skolan, att som förälder känna sig välkommen och inbjuden är så viktigt för man behöver få känna att folk bryr sig om. Det är så viktigt, den där känslan av att man faktiskt bryr sig om sina medmänniskor. Det är något fint som alla borde försöka ta till sig mer av och sprida vidare. <3

10 Comments

  1. Hej,

    så härligt att det går framåt för dig:)
    Du har ju skrivit tidigare om att du kände panik när du skulle på bio med william. Vet han om att du känner en rädsla för exempelvis bio? eller märker han av det?

    Återigen så kul att du utmanat dig själv under hösten och att du nu verkar kunna skörda frukten av allt arbete du lagt ner.

    Kramar

    1. Åh ja :). Känner sådan stolthet och det känns så bra att det går framåt nu :). William vet, jag har berättat för honom. Han är 12 år och jag tycker det är viktigt för honom att inte mörka sanningen i saker. Vi har en öppen relation där vi pratar om allt :). Tack <3

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: