Dark Mode Off / On
Showing: 1 - 3 of 3 Articles
Barn i sorg Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Idag har tårar runnit, av både lycka och sorg.

Jag tänker inte hålla tillbaka på mina känslor. Tycker man inte om vad som står här behöver man heller inte läsa. Känner man sig träffad så är det väl så då. Man känner sig bara träffad när man själv vet att man gjort något. Tänk på den saken!

Jag hade en USEL dag idag. Jag kan tänka mig att det var så här Lotta på Bråkmakargatan kände sig när hennes armband försvann och hon fick blod på knäna efter att ha stulit Tant Bergs cykel.

Bara för att barn blir ledsna för saker så betyder det ju inte att deras känslor inte är lika äkta som en vuxens. Jag tycker därför att man lätt kan dra paralleller mellan barn och vuxna. Fast som jag skrev tidigare föredrar jag barn framför vuxna.

När jag kom hem idag öppnade jag ett paket jag fick från en av eleverna. En My Little Pony och ett armband. Jag började genast gråta, och sedan det fina brevet till. Såna ord som träffade mig långt in i själen. Det är svårt att förklara hur rörd jag blev över detta.

På kvällen grät jag igen, riktiga krokodiltårar och det var med av sorg. Jag bröt ihop i soffan hemma hos Björn efter att han fått skäll utan egentligen anledning. Eller ja han är ju lättast att skälla på när jag känner mig frustrerad inombords.

Jag grät och sa att det känns fan som jag backat fyra jävla steg! Jag var lycklig innan jag kom tillbaka dit igen. Visst var jag det? Han svarade ja, det kändes bra. Jag har skrattat och mått bra sedan i slutet av november. Jag har fnittrat och skojat, jag har varit lycklig. Under 3,5 timmar känns det inte alls lika i kroppen längre. Jag är skitledsen bokstavligt talat.

Det handlar inte längre om stress och panikångest. Den delen är ganska lugn inom mig. Nej det handlar mer om att jag blir tokig på allt det andra. Bemötandet kanske främst? Hur man tycker sig ha rätt att vara mot andra.

Som sagt känner någon sig träffad så kanske det finns en poäng i det. Jag tänker aldrig mer hålla mina känslor inom mig. Det är det inte värt. Jag känner mig sårad, ledsen och överkörd.

Lyckotårar och tårar av sorg samma dag. Det blir en tidig kväll ikväll. Bara 3,5 timmars arbetsvecka kvar när jag kommer till jobbet imorgon fördelad på två dagar. Sen är det fredag och då ska jag njuta av livet igen.

 

Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Ilska och huvudvärk efter arbetsdag två.

Jag var inte alls glad i gårdagens inlägg, men tänkte väl naivt nog att det blir bättre imorgon. Det vart det absolut inte, nu har jag slängt bort 3,5 timmar av mitt liv på två dagar. Ingen arbetsplats idag heller förrän efter cirka en timme, fick sitta i kapprummet och vänta på någonstans att befinna mig. Under den tiden hade ilskan stigit i mig, jag vägrar vara med om det här.

Talade med chefen, och fick en arbetsplats. Men det är väl typ allt, var så irriterade idag att jag numera har huvudvärk och ont i nacken idag. Hurra, efter flera månader med fungerade kroppsliga system funkar det inte alls längre då. Magen funkar inte heller och jag känner mig bara upprörd och arg.

Jag avskyr när människor tar beslut över mitt huvud. Utan att samtala med mig först, när människor omyndigförklarar mig och tror sig ha kunskap över saker som uppenbarligen inte stämmer. Det är förbannat roligt i yrket som lärare där man ska se alla som unika individer att man bestämmer fullt ut hur alla är senare? Att man exakt vet hur någon fungerar, att man tror sig ha full koll på exakt allt när man inte kan veta hur någon annan fungerar egentligen.

När jag är som mest upprörd och ledsen, dyker en elev upp framför mig och överlämnar ett paket med ett otroligt vackert brev i. När jag läste brevet hemma fylldes ögonen med tårar, det var så fint skrivet med kärlek från insidan och ut. Jag fick ett armband med jättefina stenar och en My little pony. Älskade fantastiska elever, den som tror att ni någonsin varit problemet har så galet fel. Problemet med att jag fått utmattningssyndrom har aldrig varit ni. Ni var anledningen till att jag stannade kvar på arbetsplatsen att jag varje morgon kämpade mig till jobbet.

Jag har alltid föredragit barn framför vuxna. Jag föredrar att umgås med barn och diskutera med barn. Vuxna är för självupptagna för mig, jag föredrar ett barns skratt och glädje framför vuxnas falskhet och självgodhet. Jag föredrar barns ärlighet framför vuxna människors lögner och överlägsenhet.

Ibland önskar jag mig att vara hemmafru. Att vara en av alla dessa kvinnor som bara föder barn och städar hemma. Jag hade förmodligen varit 1000x lyckligare då än att hänga med i en värld där man ska skickad runt av vuxna som tror sig veta mer än sig själv.

Idag är inlägget inte så trevligt, men jag är inte så trevlig längre heller. Jag orkar inte vara trevlig längre. Varför ska jag vara det? När folk ändå inte lyssnar på vad jag säger, tänker och tycker!

Porslin

Nya Mon amie koppar, köpta från designonline.se

Det är väl ingen hemlighet vid det här laget att jag samlar på Mon Amie?
Jag köpte dessa två på rea och är helnöjd. Dessa koppar blir perfekta att bjuda på kaffe i tänkte jag. Jag har te-kopparna sedan innan. Jag samlar lite på hela serien så det känns lika roligt varje gång att köpa något nytt till hemmet.

Dessa är köpta på Designonline.se tycker personligen att deras priset är bäst, inlägget är inte sponsrat utan detta är bara ett litet tips!

Samlar ni på något?