Alltså kalla mig galet onyttig. Men är det lördag så är det. Finns faktiskt få saker jag tycker är så himlans gott som varm choklad och grädde. Sen om man dessutom har kvar lite polkagrisstångar från julen så kan man passa på att hänga dessa på kanten av sin Mon Amie kopp och bara njuta av godheten.

Jag tycker att man ska passa på att njuta av livet. Man lever ju bara en gång, om det så betyder att man unnar sig rejäla sockerbomber lite då och då, men ändå promenerar och dessutom gör plankan varje dag. Tycker jag man får dricka något helt onödigt gott bara för att!

När jag blir tant ska jag leva på bakelser. Titta på min lösa hud på magen och tänka att, jag levde i alla fall. Jag vill inte längre att kroppsideal ska vara min viktiga punkt i livet. Det är inte värt det. Man ska leva medan man kan, hitta på saker som gör just sig själv lycklig och ta vara på dessa saker.

Det är sorgligt på ett vis att det först var när jag blev sjuk som jag insåg hur viktigt livet är. Det är sorgligt att det är först nu jag kämpar för att tala om för min kropp att den duger. Det har tagit mig nästan hela mitt vuxna liv att komma hit. Att hitta acceptans till den jag är. Men jag skulle först brytas ner helt fullständigt. Det är sorgligt men samtidigt nödvändigt. Jag är på väg, jag vandrar mot livet och vi börjar båda komma ikapp varandra för att försonas. Kroppen och själen blir ett tillsammans, jag känner det varje dag. Min inre gudinna talar till mig, vi ska bli till ett. Jag och hon, vi är på väg att bli samma och det är det enda rätta.