Jag var inte alls glad i gårdagens inlägg, men tänkte väl naivt nog att det blir bättre imorgon. Det vart det absolut inte, nu har jag slängt bort 3,5 timmar av mitt liv på två dagar. Ingen arbetsplats idag heller förrän efter cirka en timme, fick sitta i kapprummet och vänta på någonstans att befinna mig. Under den tiden hade ilskan stigit i mig, jag vägrar vara med om det här.
Talade med chefen, och fick en arbetsplats. Men det är väl typ allt, var så irriterade idag att jag numera har huvudvärk och ont i nacken idag. Hurra, efter flera månader med fungerade kroppsliga system funkar det inte alls längre då. Magen funkar inte heller och jag känner mig bara upprörd och arg.
Jag avskyr när människor tar beslut över mitt huvud. Utan att samtala med mig först, när människor omyndigförklarar mig och tror sig ha kunskap över saker som uppenbarligen inte stämmer. Det är förbannat roligt i yrket som lärare där man ska se alla som unika individer att man bestämmer fullt ut hur alla är senare? Att man exakt vet hur någon fungerar, att man tror sig ha full koll på exakt allt när man inte kan veta hur någon annan fungerar egentligen.
När jag är som mest upprörd och ledsen, dyker en elev upp framför mig och överlämnar ett paket med ett otroligt vackert brev i. När jag läste brevet hemma fylldes ögonen med tårar, det var så fint skrivet med kärlek från insidan och ut. Jag fick ett armband med jättefina stenar och en My little pony. Älskade fantastiska elever, den som tror att ni någonsin varit problemet har så galet fel. Problemet med att jag fått utmattningssyndrom har aldrig varit ni. Ni var anledningen till att jag stannade kvar på arbetsplatsen att jag varje morgon kämpade mig till jobbet.
Jag har alltid föredragit barn framför vuxna. Jag föredrar att umgås med barn och diskutera med barn. Vuxna är för självupptagna för mig, jag föredrar ett barns skratt och glädje framför vuxnas falskhet och självgodhet. Jag föredrar barns ärlighet framför vuxna människors lögner och överlägsenhet.
Ibland önskar jag mig att vara hemmafru. Att vara en av alla dessa kvinnor som bara föder barn och städar hemma. Jag hade förmodligen varit 1000x lyckligare då än att hänga med i en värld där man ska skickad runt av vuxna som tror sig veta mer än sig själv.
Idag är inlägget inte så trevligt, men jag är inte så trevlig längre heller. Jag orkar inte vara trevlig längre. Varför ska jag vara det? När folk ändå inte lyssnar på vad jag säger, tänker och tycker!
Du behöver absolut inte vara trevlig efter att ha blivit behandlad på det sättet…tycker inte du ska behöva gå tillbaka till jobbet imorgon…inte förrän det finns en plan för din återgång som du har varit med och tagit fram! Men vilka härliga elever du verkar ha iaf!:)
Nej du har rätt. Känns verkligen så, vill inte alls dit imorgon. Men lär ju gå i alla fall.
Men så irriterande att de inte kan ordna det bättre för dig 🙁
Ja det är inte kul direkt 🙁
Men ussh ,förstår att du blir sur ,det hade jag oxå blivit.
Skickar lite kramar❤❤
Ja känns inte kul direkt :(. Kramar
Men va? Fy så dumt gjort! Jag håller med dig, att ta beslut över någon annan (som det gäller i fallet) är så sjukt jäkla fel. Förstår verkligen ilskan. Tur att du har fina elever iaf. <3
Ja, känns inte alls bra. Ja det är det verkligen. Så fina ungar <3
Sänder lite styrkekramar ❤ det låter inget vidare.. Hoppas verkligen att det inte fortsätter i den negativa spiralen!
Åh tack du <3. Jag hoppas verkligen att det blir någon form av förändring.
Hoppas att huvudvärken går över, förstår verkligen att du blir irriterad när folk tar beslut för dig!!
Ja det är jag 🙁
Men fy vad dåligt .. verkligen dåligt!
Botten att dem inte fixat till det innan du började jobba ..
Och dem vet väl kanske varför du varit sjukskriven, och då är det extradåligt tycker jag ..
Ytterligare stress är ju inte bra ..
Hoppas verkligen att det blir mycket bättre<3
Nej känns så sjukt dåligt faktiskt :(. Finner faktiskt inga ord!
Ohh eleverna är ju guld värda hör jag
Ja verkligen <3
Hej, hittade dig på Magdalenas blogg. Jag är också sjukskriven för utmattningssyndrom sedan 6 mån, är på bättringsvägen nu, blev så glad av att läsa när du skrev att du är inte så trevlig längre, skrattade gott!
Jag känner att jag blivit så mkt tuffare nu, det vände efter jul, jag vågar helt enkelt säga vad jag tycker om tänker. Det vågade jag väl tidigare också men har alltid varit en sån snäll människa så har hållt mkt inom mig.
Så jag är nog inte heller så trevlig nu hahaha….
Känner att denna sjukdom verkligen fört nåt gott med sig, jag står upp för mig själv och självkänslan stiger ju mer jag säger NEJ.
Läste att du hade stöd från din arbetsplats, det har inte jag, en sorg, men samtidigt ett uppvaknande att allt inte står rätt till där….
Ser ingen framtid där, nu är inte arbetsplatsen roten till allt ont, utan jag har nog stor del i min sjukdom också.
Härligt att ha hittat din blogg ?
Kram Anna
Hej! Härligt att du skriver till mig, och skönt även att någon känner igen sig. Ibland känner man sig så ensam i sitt sätt att tänka, att folk upplever en som otrevlig och osnäll. Jag har dock varit för trevlig och för snäll alldeles för länge som de flesta av oss är :/. Känner så väl igen mig i det du skriver här, att ens självförtroende växt, det är spännande eller hur? Jag har personligen alltid haft låg självkänsla och självuppfattning och nu för första gången i mitt trettiotreåriga liv känner jag mig stark. Nja stöd har jag nog inte direkt, det funkar. Kanske uppfattas som det, men sitter mest av tiden nu när jag arbetstränar :(. Kram Madde