Free Aid välgörenhetskonsert med Friskolan Mosaik och Söderbaumska skolan.

Ikväll har jag varit på välgörenhetskonsert på Lugnet Kyrkan där elever från Friskolan Mosaik (där William går) och Söderbaumska Skolan hade uppträdande. Det var fjärde året med detta projekt, eleverna på båda skolorna från årskurs 5 och till årskurs 9 har jobbat hemifrån, på något företag eller så uppträder de under konserten. Förra året arbetade William hemifrån, i år fick han äntligen ställa upp och vara med och spela. Det är nämligen årskurs 6-9 som får spela på konserten.

Jag kanske även ska tillägga att skolmatspengarna idag gick till Free Aid. Pengarna gick till barn på flykt ifrån Sydsudan detta år, som nu befinner sig i Uganda. Pengarna som kommer till Free Aid ser till att barnen får hus att bo i istället för presenningar som flera av barnen just nu har som bostad. Bostäderna som man bygger rymmer 3-5 människor.

För mig som mamma, förälder och medmänniska känns det så otroligt fint att min son för vara en del i insamlingen för att andra barn i världen ska få det bättre. Att två skolor anordnar detta för andra barns liv. Det är väldigt fint, dessutom känns det extra fint när så många anser att friskolor är roten till allt ont. Tyvärr syns det fina som friskolor gör alldeles för sällan!

William spelade bas idag, har har gått på musikskolan sedan han gick i trean och spelar bas. På Friskolan Mosaik som han går på tränar han även på andra instrument, och han har lärt sig uppträda. Men idag spelade han alltså basen inför alla, jag fick tårar i ögonen när jag såg och hörde honom spela. Samt när jag hörde hans vänner och klasskompisar sjunga och spela. Det var så fantastiskt att se. Jag är så stolt över att vara Williams mamma!

Föreläsning – Cecilia Segerby “Arbeta med lässtrategier i matematiken”

Idag befann jag mig på högskolan för första gången på flera år! Senast jag var där var när jag lyssnade på Caroline Liberg författaren till Barn utvecklar sitt språk och det måste varit 2013 eller 2014. Alltså hur längesen som helst, jag trivs egentligen på högskolan. Jag inser det alltid när jag sitter i föreläsningssalar, det är kul att befinna sig och lära sig nya saker.

Det här blev lite inbokat hastigt och lustigt eller hur man ska säga. En kollega behövde lämna återbud så hon frågade mig. Tiden var 14-16:00 och jag kände att varför inte? Dessutom fick jag verkligen mycket matnyttigt med mig och det kändes riktigt bra.

Jag var lite orolig först hur det skulle gå, just ur ångestsynpunkt. Trots att jag inte fått panikångest på så länge vet man ju aldrig när eller om det börjar igen. Jag klarade mig dock.

Ännu ett framsteg, och ännu något jag kan använda mig av i framtiden.