Köpte flaskan på Mälardalens högskola idag, behövde något att dricka ur.

Så länge har jag undrat över vad det egentligen är jag vill bli, vara och känna. Jag har vandrat kring de osäkras väg och känt mig osäker på vem jag är och vart jag är på väg. Jag har vandrat de sökandes väg. Jag har aldrig vetat vad jag vill, är verkligen läraryrket mitt yrke? Är det lärare jag vill vara?

Väntade på tåget i Sala. Så tog några bilder.

Jag har varit en sökande själ, kanske rastlös sådan. Genom tid och rum har jag undrat vad jag vill göra. Kanske därför jag aldrig riktigt kände att jag ville bestämma mig under mina år som lärarstudent, jag valde en utbildning som skulle ge mig behörighet från förskola till årskurs 6. Men jag läste till flera olika kurser så min behörighet blev mer än så.

Jag är inne på mitt sjätte yrkesår, och genom åren har jag provat nästan allting. Svenska som andraspråk lärare, förskollärare i förskoleklass, fritidspedagog, klasslärare och ändå har det aldrig känts som det här är vad jag vill. Jag har känt mig förvirrad och frågade, gav jag bort mina drömmar för studier jag inte känner mig rätt för? Så förra veckan när jag läste lite litteratur kände jag försöka känslan, jag börjar bli hemma. Så efter två dagar i Västerås och Mälardalens högskola så faller varje pusselbit från himlen ner och bildar en klar bild. Det är det här jag alltid drömt om, det är just det här jag vill.

Lämnar ett regnigt Västerås och slänger ut ett lyckligt leende genom fönsterrutan. Jag andas in här på första klass, som jag bytt mig till för att slippa vänta in tåget jag skulle åka med. Jag ler på insidan och känner att här är det, allt jag genom åren väntat på. Nu startar det äntligen min chans för förändring. Medan jag tyckte skolan var meningslös i alla de år jag gick där från 7-18 års ålder, så känns det nu som förändringen ligger i mina händer. Äntligen kommer jag när den dröm jag hade när jag sökte in på lärarprogrammet där 2008, en dröm om att hjälp eleverna som var som jag. Alla elever som inte gavs chansen att älska skolan, äntligen kommer jag vara med och påverka så andra barn får den skolgången jag aldrig fick.

Jag känner hur livet kallar på mig, jag är på väg! På väg mot mina drömmar, på väg mot livet jag tror på!

28 kommentarer

  1. vad spännande och kul med lite förändring 🙂 det skulle jag också behöva i mitt liv. speciellt på jobbfronten. har känt det bra länge nu. haha 😛

    1. Ja helt underbart :). Så rätt och så fint, att hitta det man vill i livet :). Det känns så magiskt på något vis det är just det här som är min väg :).
      Tack 😀

      1. Hallå hallå! Jag hoppas du inte tar illa upp nu, men tror inte att Amanda menade något illa. Förstår därmed inte den lite sura kommentaren tillbaka? Vi läser ju för att vi bryr oss. Inte så uppmuntrande att kommentera när man ser sånt här tyvärr. 🙁

        1. Jag gjorde en blinkgubbe bakom kommentaren? På vilket vis är det ett otrevligt svar? Jag missade den först men la till direkt efteråt. Amanda verkar inte bytt sig speciellt heller gällande mitt svar? Hade hon tagit åt sig så hade jag förklarat hur jag tänker. Vad skulle jag svara istället tycker du? Inlägget var högst personligt från min sida, får ett svar som inte var speciellt inriktat på inlägget så svarade då opersonligt tillbaka. Det var på samma sätt om någon skriver ”fin blogg” det blir bara en massa svar med ordet tack från mig. Då är det ingen som gnäller, men om jag är trött och faktiskt bara känner att det inte finns något bättre svar att ge som stämmer med texten då helt plötligt så är man otrevlig. ?

  2. Så härligt när stenen som har tyngt ner faller på plats Det är aldrig så lätt att hitta det man söker. Det tar många år innan man egentligen vet vad man vill göra. Lycka till??Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: