Kvällspromenad i ett mörkt Falun.

Efter middagen tog jag och gick ut på en promenad, gick i mörkret och lyssnade på Podcast och det var skönt. Ren och skär avkoppling och det gillar jag verkligen.

Det som är skönt med morgonpromenader och kvällspromenader är att man slipper träffa några människor man bara motionerar helt i sin ensamhet och kan släppa tankar som finns där på insidan. Jag älskar den känslan, känslan av att släppa saker och gå i min egen värld. Det ger så oerhört mycket för själen.

Sen är det så fint nu med alla löven på marken. Jag älskar att se hur löven flyger upp lite lätt när man går igenom lövhögarna bildade från träden, det får mig att minnas när jag var barn, jag lekte i lövhögarna med mina två vänner som senare flyttade till Kreta, samt min syster. Det borde varit i september men jag minns att vi hade så roligt där tillsammans. Jag minns inte när de flyttade från Sverige, men jag har något minne av att vi lekt i snön tillsammans också. Är det inte konstigt vad man kan minnas små händelser bara genom att se saker i nutiden? Jag har alltid tyckt att våra minnen är en riktig gåva som vi har.