Läkaren på vårdcentralen sa att hon skulle skicka kallelse till ögon, hon sa att förmodligen skulle hennes rekommendationer räcka. Men så var inte fallet utan jag ska till ögon på onsdag förmiddag för att kolla upp detta. Det är alltså inte bra, jag hade påverkad hornhinna och eftersom det inte är inflammation utan infektion så är det väl värre. Min syn på högerögat är påverkat. Jag ser alltså grumligt med det ögat, så himla surt med det här. Börja ny termin och så åker man på en förbannad infektion! Vem har sådan otur?!
Jag var nedstämd idag när jag kom hem. Brukar bli nedstämd när jag är sjuk, tror att det hänger ihop med astman eftersom det varit så här så länge jag kan minnas, orken liksom försvinner ur mig.
Idag fick jag ett telefonsamtal mitt i bitterheten som ändå lyste upp detta för mig. Fick vetskap om att en sak jag redan visste, men inte fick något medhåll från var rätt. Som jag ibland älskar att vara HSP-personlighet, det är så jobbigt ibland att leva med känselspröt utanför kroppen, samtidigt är det så bra när dessa känselspröt talar om för mig när faror är i min väg. Jag har lyckats tagit mig långt med att följa mina varningssignaler, det här fick mig att känna den där osmickrande sidan hos mig själv med ”HA jag hade rätt”, men det var som att något som jag burit på så länge äntligen fick ett lock över sig. Jag blev färdig med vetskapen om att jag vunnit, jag kände mig nöjd. Idag är jag tacksam över att vara en HSP-personlighet.
