Dagen innan ögonmottagningen.

Sitter och väntar på att få gå och lägga mig, det känns lite tidigt ännu men ska ju ändå upp imorgon för att gå till ögonmottagningen. Känner mig alltid så nervös inför såna där besök, just sjukhuset det är lite läskigt att gå dit tycker jag. Vet inte egentligen varför jag känner så men allas känslor är väl olika antar jag.

Har ni haft en bra dag? Jag är lite uttråkad, dels av att jag inte ser så bra men även för att jag inget kan göra. Eftersom ögat värker så är jag helt galet hur trött man blir av att inte se som man ska. En bra erfarenhet antar jag. Allt är väl bra som erfarenhet, antar jag. Jag försöker tänka att varje liten sak är en erfarenhet inför något stort. Det kanske är så det är också, alla erfarenheter är något man behöver för framtiden.

Bevara dina minnen, från då till nu.

I samarbete med BGA Videoproduktion

Våra minnen ska vi vara noga med att bevara, varje sekund i livet är så viktig. Jag har så länge jag kan minnas varit intresserad av bilder. Jag minns hur jag plockade fram våra fotoalbum hemma och kollade på bilder med mig själv. Tittade och mindes, eller bara tyckte det var spännande att jag upplevt saker jag inte kom ihåg.

Visste ni att BGA Videoproduktion erbjuder en tjänst där de föröver dina analoga videofilmer och konverterar om dessa till en USB. Du kan alltså få videoinspelningar från förut till din dator att titta på idag. Jag vet att det finns videofilmer på mig sedan jag var barn, dock är det skolan eller släktingar samt även andra vuxna som har dessa filmer. Tänk om man då skulle få se dessa? Vi ägde nämligen aldrig någon egen videokamera när jag var bra, så tråkigt så här efteråt. Tänk så roligt det kunnat vara att se oss alla syskon och höra min pappa prata. Jag önskar så att jag kunde få höra pappa, se om jag skulle minnas rösten så som på kassettbandet min mamma spelade upp för mig, där min morfars röst var med. Jag kände så igen hans röst!

Det är något speciellt med detta att få bevara minnen. Idag kommer barn att ha tillgång till våra röster, våra kroppsrörelser eller kunna höra våra skratt. Men om vi inte tar vara på allt det gamla från förut som finns i lådor hur ska vi då själva kunna minnas deras skratt, rörelser eller bara leenden. Visst kan vi frambringa det i minnet, men med en film och ljudmaterial blir allt så mycket mer levande. Så mycket mer känslofyllt, det känns så självklart för mig att ta vara på detta och spara för att minnas och leva sig in i saken.

Har du VHSfilmer, kassettband eller diabilder hemma som bara ligger där? Ta och använd BGA’s tjänster, du kommer känna sådan glädje efteråt, jag lovar.

Inlägget är ett samarbete, men orden och texten är mina egna.

Williams skelettinfektion, och ögoninfektionen idag.

Jag är hemma med den här ögoninfektionen. Det gör ont och rinner, vaknade i natt igen med öga som är kladdigt och grusigt, det gör ont. Värst är även synbortfallet jag har. Det är inte det minsta kul att inte se som man ska. Längtar tills morgondagens besök hos ögonmottagningen, kanske de skriver ut något för ögat åt mig. Man kan ju i alla fall hoppas.

Men rubriken då tänker ni, vad har Williams skelettinfektion med dina ögon att göra? Jo så här är det, William har sedan han fick skelettinfektionen haft ont i kroppen. Han är stel och klagar ofta på värk. Att ge honom massage brukar resultera i att han skriker rakt ut, han kan inte springa som förut och trots att han både tränar parkour och går och simmar med sin pappa, samt åker slalom finns smärtan med där. Så jag ringde vårdcentralen idag för att ställa frågor, de skickade mig vidare till barnmottagningen som skickade mig vidare till ortopeden, som i sin tur ville skicka mig vidare till barnmottagningen igen. Jag sa att nu har jag suttit i telefonen hela förmiddagen. Någon hjälp måste vi väl kunna få? Så om några dagar ska jag få ett samtal igen från ortopeden.

Williams skelettinfektion påverkade mig väldigt mycket. När han var så där sjuk, som han var då. Jag var så rädd, verkligen i hela kroppen livrädd. När ens barn inte kan gå och har så hög feber. Eller när man får en skylt på dörren att inga andra barn får dela rum med oss eftersom han var så infektionskänslig då antibiotikan inte tog så snabbt som det borde. Hela historien om hans skelettinfektion kan ni läsa om här.