Att må bättre, och mina rädslor för terrorattentat.

Mår helt klart bättre, så skönt. Idag är ögonen kladdfria även om jag har en hosta som ger mig andnöd så kan jag ändå jobba. Får fylla på med mer hostmedicin imorgon efter jobbet. Känns som det är mycket nu. Eftersom jag nu fått besked om virusinfektionen som är i min kropp får jag bara gilla läget som det är nu. Visst kan jag känna mig nedstämd med det här, men samtidigt så kan man inte styra sånt här. Man får bara gilla läget helt enkelt.

Har nyss pratat med min mamma som fyller år idag. På fredag så träffas vi när vi ska åka mot Mama Mia the party i Stockholm, det ska bli jättekul. Samtidigt har jag ångest inför det där, att resa. Jag oroar mig konstant för terrorattacker och Stockholm är inte staden där jag känner lugn inför. Inför varje resa utanför Falun känner jag denna känsla av rädsla. Det är lika när jag går på stan här också, enda platsen jag känner en trygghet på är här hemma i mitt hem.

Jag känner inte någon trygghet alls, slutade flyga i samband med 11/9-01 och tanken på att resa till Stockholm efter vad som skedde där den 7/4-17 får mig att gripas av en inre ångest. Det där fina som folk skrev att terror inte får vinna, det stämmer inte på mig. Terrorn vann fett över mig, varje gång något sådant sker vinner den. Är det något som får mig rädd är det terrorattentat. Jag skräms ihjäl av saken, och jag vill verkligen inte råka ut för något sådant. Jag tänker på det flera gånger i veckan, kollar flyktvägar när jag befinner mig på en ny plats. Har alltid koll på nödutgång och sitter så nära väggar jag bara kan. Mitt liv är helt enkelt styrt av katastroftänk.

Jag ser framemot att se Mama Mia the party, men rädslas för allt det andra runt omkring. Jag vet att först när jag klivit av tåget på lördag här i Falun kan jag glädjas av hela resan. Först när den är över, inte under tiden jag är där. Utan först när allt är färdigt och jag vet hur det gick, för så fungerar min hjärna och på ett vis är det så sorgligt.

En egen bil.

Inlägget är ett samarbete.

Jag skriver om det då och då, den där tanken att skaffa bil. Det skulle vara så skönt att ha en egen bil att åka runt i, att kunna ta mig dit jag vill utan att begränsas av något. Känner ni igen den känslan? Vissa dagar känner jag mig mer sugen än andra på att köpa bil faktiskt som under vinterhalvåret när det är snö och tråkigt. Jag känner mig isolerad av att vara hemma sådana tillfällen, bli begränsad. Jag skulle då vilja ha en bil och kunna åka iväg någonstans bara nu på en gång.

Så dök det upp en chans att skriva för ett företag, och jag tänkte varför inte? Det blir med egna ord och det är ju bra. Bara för att klargöra att jag gjort texten med sidan jag länkar till. För jag behöver lite en spark i baken på det här med bilköp. Rent spontant är jag inte speciellt kräsen, det ska vara en bil som kan ta mig från punkt A till punkt B, och tillbaka från punkt B till punkt A igen. Jag gillar Offroader från Mercedes-Benz, just den modellen av bil tilltalar mig lite extra. Kanske för att jag tycker om känslan av att komma upp lite när jag kör bil. Den ska helst inte krångla och bara köra fram på vägen? Då hade jag varit riktigt nöjd, sen är det ju faktiskt en viss frihet i att ha en bil. Speciellt när jag har släkten i Orsa som jag skulle vilja träffa oftare. Jag måste göra slag i saken för min egen skull. Jag antar att det är en speciell känsla att kliva in i en bil för första gången med nycklarna i handen och bara köra iväg, rakt mot friheten.

Ögoninfektionen och läkarbesök.

Vilken respons jag fått på gårdagens inlägg. Så många som verkligen uppskattade inlägget och dessutom har det delats flera gånger. Blir så klart glad över saken, det är fint att få ta del av era tankar och erfarenheter. Tänkte börja med att skriva detta, då det värmer att se ert engagemang i inlägget. Fortsätt gärna kommentera och dela, det är fint att se hur många som känner igen sig.

Flera av er undrar säker även hur det går med min infektion. Det är bättre idag, men igår var det hemskt. Tanken var att jag skulle jobba, men vaknade med ett öga fyllt med var och svullnad. Dessutom var och är andningen påverkad då jag hostar hela tiden, så fick ringa mig sjuk och bege mig på en akuttid till Falu vårdcentral. Där säger läkaren att hon rekommenderar mig att vara hemma nu när det är så här. Tydligen kommer infektionen komma och gå i flera månader… Blir mindre roligt ekonomiskt detta och ännu mindre roligt eftersom jag just nu sitter i nationella provtid och har massor med studier att ta mig för. Jag kände stress inför allt, men sedan tog jag mig ett djupt andetag och började tänka på mig och min hälsa igen. Är man sjuk så är man, det går inte att göra något åt detta förutom att gilla läget. Jag har råkat ut för en infektion i min kropp och eftersom jag lider av en kronisk lungsjukdom så är det som det är med mitt immunförsvar. Man får gilla läget, ta ett djupt andetag och inse att det är här livets väg nu bär mig.

Jag försöker tänka att varje grej man möter på vägen i livet är en erfarenhet inför något större, det gör att hur jobbigt nu allt må vara, kommer det förmodligen bli värre och såldes har jag den här erfarenheten med mig att leda mig framåt med efteråt. Låter tragiskt och bittert men så är det, nu ska jag ta och vila. Är ändå hemma idag och mår lite bättre, tack till den som uppfann Betapred! Om det fortsätter så här ska jag jobba imorgon, så håll tummar och tår!