När jag nu trots över en timmes försenat tåg, där vi fick befinna oss i Sala och deras tågstation ett bra tag är på väg hem. Känner jag samma lyckorus som alltid när jag haft dessa två dagar med specialpedagogik. Jag har absolut den bästa studiegruppen man kan ha, vi skrattar hela tiden och har högt till tak. Vi tänker lika och har väldigt roligt tillsammans, jag är riktigt nöjd med detta. Att vara på rätt spår i livet, det är verkligen speciellt och fint att få vara det.
Nu blir det hemresa och att umgås med William, kommer nog hem närmare 21 men så kan det ju vara ibland. Det spelar ingen roll, jag går en fantastisk utbildning som jag tänker att alla som vill gå borde gå.
