Då är det sista lediga dagen för mig innan ny termin drar igång. Jag har alltid ett vemod inombords inför att börja jobba. Jag älskar nämligen det här livet med att gå upp när det passar mig själv, äta när det passar mig och göra saker som passar mig för stunden. Det funkar ju inte riktigt så i verkliga livet med jobb så då får man ju jobba. Men därför tro jag alltid att det är lite av en sorg att starta igång med rutiner och scheman igen. Det handlar inte om missnöje eller vantrivsel på något endaste sett. Utan det handlar om att jag som person är mer hemmatyp än utetyp. Förr kunde jag känna en skam i att inte vara som alla andra som älskar det sociala livet, numera känner jag mig tillfreds med känslan och det känns bra. Jag vet att våra olikheter gör oss till unika varelser, inget är fel eller rätt.

Williams pappa befinner sig i England för stunden. Bara i några dagar så jag och William ska väl ha det lite mysigt tillsammans här istället tänkte jag. Han börjar skolan först på onsdag så han får en hel dag till som ledig i alla fall.

Alldeles strax ska han gå till en kompis. Själv ska jag städa lite och göra klart allt för jobbet imorgon. Eleverna börjar på onsdag men jag vill ändå hinna förbereda mig inför det, som lärare lär man alltid vara förberedd.

Om ni undrar över bilden ovan, är det boken jag fick från min bror i julklapp. Riktigt mysig bok måste jag säga.