Dark Mode Off / On
Författarens egna ord. Utmattningssyndrom

En förmiddag min sista dag som trettiotreåring.

God morgon på er, jag vaknade för ett bra ta sedan men först nu tiden finns för att blogga. William och hans tremänning som sovit över här i natt sover fortfarande. Igår kväll så körde jag ner Björn och hans kompis på stan då de skulle gå på Falu Bowling och krog för att titta på Lasse Stefanz. Efteråt så gick jag och la mig, var nämligen väldigt trött.

Idag är det då min sista dag som 33, imorgon fyller jag 34 år och det känns lite som mitt trettiotreåriga liv var ett år som jag missat. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men året det var den tiden när jag gick från utmattad till inte utmattad. Däremot precis som jag skrev igår bär jag på mina upplevelser och jag kanske äntligen blir hjälpt nu.

Men nog om det, vad ska ni göra idag?

26 Comments

  1. Spännande med födelsedag och ett nytt år 🙂 Hoppas det blir fint. Jag har inga planer inför idag, utan har lite mini-spa, ska ut och pw:a snart och kanske ta en sväng på stan. Kram

  2. Sista dagen som 33 åring. Jag fyller 40 detta året.
    Grattis i förskott 🙂
    Idag ska vi upp till ett köpcentrum och handla till middagen och mellon. Barnen ska titta men jag ratar det. Jäkla jippo det där. När jag var liten var det minsann bara en med 25 tävlande som skulle ta sig vidare för att tävla för Sverige.
    Blir även lite städ och tvätt.

    Ha en fin dag. Kramar från Malmö.

  3. Jag kan faktiskt förstå – tror jag – hur Du menar med att ha förlorat år pga sjukdom/sämre mående.
    Jag har precis som Du den känslan att de 20 år jag varit sjuk – riktigt sjuk, sovit närmare 20timmar om dygnet – jag har sovit bort de senaste 20 åren, jag har missat mycket av Elins uppväxt trots vi vart och är väldigt nära.
    Jag hoppas verkligen Du nu med psykologens hjälp får må så mycket bättre,
    att Du slipper rädsla och ångest, att Du törs börja leva.

    Kram och Grattis på födelsedagen <3

    1. Jag tror absolut du förstår <3. Kan ju inte mäta mitt år med dina 20, men tror det är samma känsla där i botten men har förlorat år i sitt liv :(. Det är inget man önskat sig för att man är sjuk. Jag hoppas det så mycket att jag ska kunna slippa denna rädsla och ångest <3. Kramar och tack 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: