Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
När jag är ledig, jag sjunger hemma och till och från bilen.
Mig hör du sjunga…
Månad: maj 2021
Ätstörningar: Varför ser du så ledsen ut?
På senaste veckorna har så många frågat mig samma sak, eller skrivit till mig på sociala medier. Samma frågor om och om igen: ”Hur mår du?”, ”Du ser så ledsen ut?”, ”Dina ögon ser sorgsna ut”, ”Vad har hänt? Du ser så slut ut.” Jag vet inte vad jag ska svara på dessa frågor, eller jag har ju skrivit om det väldigt öppet. Jag går en behandling, och är öppen med saken. Trots det tycks folk inte förstå att jag känner mig helt slut inombords och är trött och går runt med extremt mycket ångest. När jag äter triggar det helt klart igång allt hos mig, att inte kunna väga mig och framförallt sedan att jag dessutom oroar mig konstant för viktuppgång just nu. Sedan när jag skriver detta om saken, för att ni men även andra ska förstå varför jag drar mig undan just nu. Varför jag väljer att äta ensam eller är jättepetig med att äta på exakt samma tider. Så kommer ändå små tips här och då kring: ”Hur jag kan gå ner i vikt”. Jag godkänner inte alltid de kommentarerna heller, just för att jag bara känner mig uppgiven. Det är som att folk tror att min ätstörningsbehandling är ett fat-camp och att jag går där i stil med ”Biggest Loser-utmaning”. Det handlar inte om att jag ska gå ner i vikt, det handlar om att bli fri från tankar kring kroppen, maten och att begränsa mitt liv.
Jag är ohälsosamt hälsosam som jag sa till näringsfysiologen. Jag har så mycket förbjudet som inte äts på grund av rädsla att kroppen ska få ta skada. Ris slutade jag med när det visade sig vara arsenik i och tar väldigt sällan. Jag slutade äta ägg i höstas mer eller mindre för att jag blev så äcklad när William berättade att han fått en svartgula. Jag äter potatis restriktivt eftersom jag fått för mig att det är onyttigt, äter sällan mjukt bröd eftersom jag tänker att man blir fet av saken. Jag får dåligt samvete när jag äter knäckebrödmackor med mjukost som mellis varje dag för att jag rädslas för att det är för många kalorier. Jag går långa promenader varje dag, medan andra hurrar på… Men vad de inte vet är att när jag gått 30000 steg som för några veckor sedan är det för att min ätdjävul sitter på axeln och peppar mig så till den grad att jag bara tänker: ”Fortsätter jag så här kommer jag att gå ner i vikt”. Samtidigt som jag har en andra rösten, min matängel som säger: ”SLUTA med det där, du ska inte gå ner i vikt. Du ska bli frisk”.
Om du går med båda dessa som bråkar med dig i ditt huvud hela dagarna så får du till slut ledsna ögon, du får till slut ingen glad person. Nej jag håller inte på att bränna ut mig, och nej jag kommer inte bli sjukskriven för saken. Men jag kämpar dagligen på med livet. Så ja, jag är ledsen och jag är slut. Jag behöver få vara det, för att orka med att bli frisk. Lite som i Bröderna Lejonhjärta:
Jag ser ljuset!
Mors dag, en dag för alla mammor.
Snart är en av de fina dagarna här, dagen då alla mammor ska firas. För mig är det något alldeles speciellt med just mors dag. Kanske är det för att det är den dagen som jag firade mamma på, och eftersom pappa dog när jag var så pass liten så har fars dag istället inte blivit lika stor för mig även om jag istället valt att låta William få fira Björn mycket på den dagen. Det är ändå sådana dagar som betyder något, man firar dagarna för att uppmärksamma föräldraskap. Det är ändå något fint att alla har föräldrar och en förälder behöver inte vara biologisk det ska vi också komma ihåg. En förälder kan lika väl vara biologiska som någon som tagit sin ann dig precis som den du är.
Det är därför jag tycker så mycket om mors dag och absolut anser att den dagen ska uppmärksammas och firas. En mamma ska definitivt få något. Ibland kan man dock behöva ett presenttips och där finns det ju en risk att man lite kör fast tänker jag. För även om du har en plan så kanske den förändras, då får man fundera lite extra kring vad man vill köpa och vad som passar just den mamma du vill uppmärksamma. Förra året gav jag och mina syskon vår mamma gardiner i mors dag-present. Det var med dalahästar på och mamma hade sett dem tidigare och tyckt att de var så fina. Därför kändes det jättekul när hon fick dem av oss. Jag har istället fått lite olika från William, allt från blommor och choklad till någon fin kopp. Allt har alltid varit uppskattat och jag har blivit otroligt glad varje gång. Så klart är det inte presenten i sig som är det viktigaste utan att någon tänker på en. Att få känna att någon bryr sig och att man får bli uppmärksammad för den du är.
För nog är det viktigt ändå? Att få känna att någon tänker på en och vill ge en något speciellt. På Presentguiden finns en kudde som tips på Mors dag-present där står det: ”Man väljer inte sin mamma, men jag hade valt dig 100 gånger om”. Hur fint är inte det? Du kanske inte väljer din mamma, men den du känner är din mamma är väl värd just dessa ord för den som känns som en mamma och som du älskar högt över allt annat förtjänar all din kärlek. Det är något extremt vackert med just den saken. Det måste vi väl ändå alla medge?
En vidrig huvudvärk av kortisonsprej.
Jag vaknar alltid runt 04:00 på morgonen, tar lilla rundan med Skilla och går in och äter min frukost. Brukar sedan ligga i sängen en stund för att vila. Idag vaknade jag dock med rejält illamående och ett huvud som dunkade som om jag druckit alkohol. Det var en sådan hemsk känsla att jag var imponerad över att ta mig ur sängen. Jag tog rundan med Skilla, och åt frukost i tron om att det skulle hjälpa. La mig i sängen och tänkte att jag sover en stund så blir det bra. Inget stämde, istället blev det bara värre och det slutade med att jag fick skicka ett meddelande till jobbet snabbt och förklara att jag blir hemma.
Igår var jag så allergisk att jag ringde vårdcentralen för råd, de sa att jag skulle prova att dubbla min dos med kortisonsprej något jag gjorde. Det hjälpte absolut men vad jag inte visste var att just en biverkning är huvudvärk! Jag brukar sällan få biverkningar, jag tål inte ämnet acetylsalicylsyra som finns i bland annat Ipren. Men jag insåg alltså att jag även reagerar på kortision…
Ska jobba imorgon, men idag har jag mest tyckt synd om mig själv. Sådana dagar får man ibland helt enkelt.
Jag tänker nästan alltid på…
Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Friheten och balans, jag tänker så ofta på friheten att leva ett liv som jag egentligen skulle vilja leva. Om något annat där jag kan full och fritt vara på rätt plats i livet. Jag tänker också ofta på om jag verkligen ska arbeta med människor eller om jag borde jobba mer ensam. Kanske distansjobb är mer min grej?
Tro det eller ej men…
Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Vissa forskare hävdar att jorden från början hade två månar och att dessa två kolliderade med varandra. Detta ska ha skadat ”the dark side of the moon”. Huruvida detta är sant eller ej är ju svårt att svara på, men nog är det ganska spännande att tänka att månen varit två? Dessutom så är månen en del av jorden sägs det, vilket även det är ganska spännande att fundera kring.
Jag är så gammal att jag minns…
Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
När det lät i hela huset om man skulle använda internet. Datorn fick ringa upp till nätet och det var svindyrt. Jag minns hur stressad man var över sin kvart på internet per dag. Förstår du det? EN kvart! Tänk hur mycket vi använder idag…
Ätstörning och ångest, förbannade ångest.
Förra gången jag lämnade bort vågen till förmån för min behandling var prick två år sedan. Jag trodde då att ångesten som var det året berodde på stress, men nu inser jag att det är vågen och det faktum att jag helt tappat kontrollen som ger mig ångesten.
Rädslan i att gå upp i vikt, rädslan i att helt vara rädd för att inte kunna se och kontrollera vad jag äter dagen. Allt känns som att jag tappat full kontroll och varje matbit jag äter känns som den fyller på min kropp men minst 5 kg per dag. Det är vidrigt och värst är att förväntas klara detta själv. Eftersom jag inte har någon mer kontakt än ungefär var fjärde vecka byggs ångesten på. Samtidigt som jag vill fixa detta, så vill ju ätstörningen stanna kvar. Jag vet ju inget annat! Det här är mitt liv hur konstigt det än kan låta för någon annan.
Därför gör det kanske ont med kommentarer som: ”Du åt väl normalt innan ätstörningen” min ätstöring har jag haft sedan sommarlovet mellan femman och sexan, det är större delen av mitt liv. Jag är trettiosju idag, och har tolv när jag fick min ätstöring det kan nog säga allt. Min ätstörningsdjävul flyttade in för 25 år sedan ganska exakt. Hur ska jag minnas hur livet var utan ätstörning?
Vidriga förbannade sjukdom, och vidriga förbannade ångest! Igår kände jag bara: Jag orkar inte leva så här. Inte för att jag vill dö, jag vill leva och är rädd för döden. Men för att det är en sådan vidrig känsla och det enda jag vill är att slippa den för att må bra! Är det för mycket begärt att få må bra?
Jag förstår mig inte på människor som…
Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.
Medvetet skapar konflikter mot andra. I förra veckan satt jag och min vän Jennie med våra hundar utomhus för att fika. Det går förbi en hund och våra börjar skälla (tre hundar som triggar varandra). Samma hund går sedan förbi två gånger till med samma utfall. Så jag lyfter upp Skilla för att hon blir tyst automatiskt då. Då börjar en kärring bråka med mig och Jennie, för att säga till oss att flytta på oss. ”Vi sitter faktiskt här” säger kärringen. Jag blir så trött så jag vänder mig om och säger: ”Det gör vi också! Utomhus och det är ett fritt land”. Kände någonstans vill man ha lugn och ro kanske utomhus inte är den bästa platsen för sådant. Förr hade jag varit tyst, numera har jag börjat riva i tillbaka. I hemmet kan man ju få förvänta sig lugn och ro. Där kan man slippa djur, barn och ungdomar. Men är du utomhus? Ja då får du helt enkelt anpassa dig efter miljön du är i. Så jag förstår mig inte på människor som medvetet surar ur för att de anser sig själva vara jordens mittpunkt. Håll dig borta från omvärlden om du inte tål livet.
Fem en fredag v. 20: Oväntat besök
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
- Om 20 minuter får du oväntat besök, vad skulle du behöva städa?
- Vad skulle du kunna bjuda på för fika?
- Hur skulle du behöva fixa till dig?
- På frågan hur dagen varit, vad skulle du svara?
- Vad använder du för skäl till att ditt besök behöver gå?
Om 20 minuter får du oväntat besök, vad skulle du behöva städa?
Hela hemmet, jag avskyr oväntade besök och hade fått springa runt som en galning. Inte för att det är stökigt men för att jag vill ha rent hemma.
Vad skulle du kunna bjuda på för fika?
Kakor, en halv bulle och lite godis.
Hur skulle du behöva fixa till dig?
Blåstorka.
På frågan hur dagen varit, vad skulle du svara?
Hittills? Jag har sovit, ringt en del samtal och tagit det lugnt.
Vad använder du för skäl till att ditt besök behöver gå?
Att jag ska ta en promenad med Skilla, sedan att jag behöver äta lunch samt att jag ska till Borlänge och fixa fransarna idag.