Kräftor eller surströmming…

Kräftor alla dagar i veckan. Jag äter inte surströmming!

Kräftor alla dagar i veckan. Jag äter inte surströmming!

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.
Vilket område i ditt liv är mest organiserat?
Allt skulle jag säga. Jag hatar fullkomligt kaos och där saker inte är noga genomfört och planerat. Det är som mitt hem, livet och jobbet. Allt noga organiserat.
Vilket område i ditt liv behöver mer struktur?
Ja det är väl mitt inre. Jag skulle behöva strukturera upp allt inombords så jag slipper må som jag gör. Vilket jag visserligen gör med att söka vård så.
Har allting sin egen plats i ditt hem?
Ja! Jag är jättenoga och pedantisk. Allt ligger på sin plats, under åren med dvd/vhs och cd-skivor hade jag också ett system med plats på varje. Är väldigt noggrann.
Vad om något bland dina rutiner ändras nu till hösten?
Att använda klänning, men sedan friheten. På hösten stängs jag lätt in.
Hur ser du till att skapa struktur i vardagen?
Tråkigt svar men det bara faller sig naturligt för mig. Jag har struktur i blodet.
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Att löven börjar smått segla ner på backen, och att värmen går mot mer kyla. Nu sker det igen, vi går från underbar sommar till en tid i mörker.

Jag kommer ihåg dig! Jag kommer ihåg! – Ur filmen The last unicorn.
Jag har så länge förträngt och glömt, försökt att inte minnas smärta och bara leva med känslan av att gå vidare. Alla människor lärde mig ju det redan som barn. Men nu ekar orden i mitt huvud, minnen från tiden jag valt att glömma. Hur jag fick höra bara något år efter pappa dött av skolkamrater: ”Det var ju längesen” när jag var ledsen över pappas dödsdag runt 2-3 år efter han dött. Eller när jag blev sorgsen av ballader för jag tänkte på pappa eller kanske mest sorgen: ”De handlar ju inte om honom”. Eller när jag kände igen någon låt han spelat i bilen när jag var tonåring och sa: ”Den här brukade pappa spela” och folk slog av musiken med stelt utryck och sa något som, ”nu kan vi inte lyssna på den längre för du berättade det där.” Som att låten blev smittad av pesten för att ett minne fick mig att tänka på pappa.
Jag fick inte sörja, jag fick inte berätta. Lärde mig att hålla mina känslor inom mig, och att tiga är guld och något alla vill att jag ska göra. Därför berättade jag aldrig om andra trauman jag fått uppleva, därför har jag bra haft förmågan att gråta några dagar för att sedan stoppa sorgen långt bak. Det där andra kallar för styrka, men som egentligen är ett skyddande skal för att inte sprängas i tusen bitar.
Jag minns nu, minns allt vidrigt jag varit med om. Alla människor som utnyttjat mig, eller alla som talade om för mig hur jag ska stänga inne mina känslor. Bokhylla efter bokhylla rasar i mitt inre och böckerna faller till golvet. Vem ska städa upp alla dessa? Hur sorterar man ett kaos på lättaste sättet. Medan min älskade snuttefilt i form av ätstöring kunnat hålla alla bokhyllor på plats står svälten nu ensam kvar, ätstörningen håller på att förlora och istället kommer det en orkan av vindar för att fälla de sista bokhyllorna i mitt inre kaos. Nu ska alla ner, nu ska känslorna ta över!
Mitt inre skriker! Skriker på att komma ut, tavlan skriet är bara ett gruskorn mot mina inre berg. Jag står här och mitt inre faller, faller för att kunna byggas upp. Men hur är livet på en byggarbetsplats? Efter ett ras av ens inre? Kommer man någonsin vara den man var efter ett sådant fall?
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Människor som vågar fastän de är rädda. Jag imponeras av människor som varje dag går upp ut sängen fastän de helst vill ligga kvar. Jag imponeras av att jorden är en liten del av ett stort universum och att vi ändå får uppleva denna plats.

För två veckor sedan gick jag tipspromenad i Kniva. Jag var en av vinnarna och vann ett jättefint hjärta jag tänker köpa lite band och små klädnypor till för att göra en fin fotoram med olika små bilder i. Tror att det blir jättefint. Vinsten kommer ifrån det underbara Instagramkontot Bergtomta1867 och jag rekommenderar dig verkligen att besöka det fina kontot.
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag väljer ofta ekologiska produkter.
Jag väljer djurrätt och naturrätt.
Jag väljer min egen väg, istället för andras.

Av alla känslor så de som poppar upp efter minnen mest smärtsamma. Jag kan ligga på kvällen och förnimmas minnen jag en gång paketerat någonstans där i mitt inre. Jag ska känna dem, förnedringen eller skräcken. Sorgen eller rädslan, glädjen eller förtvivlan. Allt som känns skall kännas, känslor som jag sedan länge paketerat i små enkla paket i det som kallas för min kropps lilla förråd. Allt för att glömma och gå vidare.
Till sist sprack bubblan när ätstörningen inte länge kunde hålla sin starka mur kvar kring allt. Nu känner jag, känner och det gör ont. Sörjer, ja sorg då minnen från de jag älskat kommer tillbaka. Inser hur jag skyddat mig själv från att helt slitas i stycken.
Denna vecka står besök på Dala ABC på listan, och det ska bli bra. Bra att släppa ut det jag känner för en stund. Jag längtar!
Jag kör en bloggutmaning i augusti. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Livet består av många val. När jag måste välja så väljer jag oftast saker som känns rätt i magen, vid minsta lilla osäkerhet så följer jag den där inre rösten. Det brukar bli mer rätt än fel då.




I lördags stod det kräftskiva på agendan. Det var jag, Björn och William, Williams farfar och hans sambo. Williams farmor och hennes karl, samt Emma som är Williams faster som åt gott och hade det trevligt ihop. I regnet som öste ner, men vad gjorde det? Maten var god och vi hade en härlig stämning. Det var första tillfället på flera veckor som jag var byxor och långärmad tröja. Nu börjar sannerligen hösten här i Dalarna.
William och Björn har byggt en mjölkpall. Igår var den klar, på den satte de en motor som varit på en av Björns gamla raggarbilar som numera inte finns kvar. Det blev plantering av blommor i den, lite rolig idé och fint blev det också. Skilla fick sitta bredvid som en associerar.
Björn höll i tipspromenaden i Kniva igår, jag hade gjort barnfrågorna men visste inte de för vuxna. Så tanken var att jag skulle gå runt. William skulle sätta upp frågorna efter vägen. Hinner precis börja gå när han ringer i panik och vill ha hjälp så fick stressa igenom tipspromenaden och hann därmed inte svara på en endaste fråga. Men ja sådant är livet. Så istället fick jag och Skilla hålla sällskap med Björn ett tag efteråt, vi åt sedan middag hos Björn på kvällen.


Vid 23:00 lyckades jag med den stora bedriften att norpa åt mig den nyaste muminmuggen som är för mumindagen. Lyckan var TOTAL jag och LillafrokenHurtig (besök hennes fina blogg, hon har precis gift sig) hade pratat innan om att försöka beställa två ifall någon av oss inte lyckades få en. Men vi båda fick tag på som tur var, så det väntas alltså två muggar för mig. Eftersom dessa endast säljs i begränsat antal och kommer gå för runt 1000 lappen på Tradera känns det bra med en reserv mugg. Såg att jättemånga inte ens fått någon.
Kanske ska tillägga att jag i mående inte är i tipp topp. Jag kommer vara hemma från jobbet tisdag-måndag då jag ska på läkarbesök. Har ju som tidigare skrivit fått veta att jag troligen har PTSD som skall behandlas och många minnen gör att jag mår otroligt dåligt vissa dagar. Det pendlar rejält, men då vet ni.
| Cookie name | Active |
|---|