Jag har inte bloggat så aktivit på ett tag. Eller ja mina utmaningar har ni kunnat läsa, men jag har inte orkat svara på kommentarer och heller inte skriva något vardagligt. Ni vet livet har en förmåga att komma emellan ibland, och en dag kommer jag berätta bitvis varför dessa månader fram tills nu varit tuffa för mig. Samtligt har jag insett mitt värde som människa, och att ingen och då menar jag ingen har rätten att försöka utnyttja mig bara för en felaktig bild av vem jag är.
Genom åren har jag förstått att många tror att jag är sådan som är lätt att köra över, när jag står upp för mig själv blir det fel i maskineriet för vissa. Bilden av mig verkar förändras, jag har dock fått lära mig sedan jag gick ätstörningsbehandlingen och dagvården hur viktigt det är att våga stå upp för mig och att jag är viktig. Det gör jag nu, och jag kommer berätta mer för er en dag men dagen är inte nu.
William min älskade unge går sista terminen på gymnasiet med allt vad det innebär, idag gjorde han högskoleprovet och nog blir jag imponerad. Ikväll ska vi äta middag hos Björn samt basta. Det känns som det kan bli en mycket fin kväll här för oss. Jag har en helg som känns bra, det var längesen nu. Och det är en härlig känsla!
Ja det är väldigt viktigt att våga stå upp för sig själv. Så roligt att William blivit så stor. Kul att han gjorde högskoleprovet, det har jag aldrig gjort själv. Skulle heller inte försöka. Har inte koncentrationen för det.
Jag har gjort det en gång. Funderar på att kanske göra i höst igen bara för att testa men får se.