Julkalender

Lucka 10 – Ina, är stadslivet det bästa?

Madeleine Stenberg 10 december, 2020 Inga kommentarer

Det är bättre att bo i en stad för där har man tillgång till allt”. Låter det bekant? Så här har det förmodligen låtit ända sedan urbaniseringen började. Och faktum är att statistiken talar sitt tydliga språk. Över nittio procent av befolkningen i Sverige bor i en stad. Som tur är betyder inte det faktum att något är populärt att det är bra. Livet är inte bättre i städerna.

Jag bor i ett litet samhälle i södra Lappland. Närmsta stad ligger cirka 25 mil bort, och invånarantalet i mitt samhälle är bara lite högre än det årtal vi befinner oss i nu. Vi har två mataffärer, ungefär lika många andra butiker som en människa har fingrar och några restauranger. På ytan tänker man att samhället är dött och att det inte finns något att göra, men inget kunde vara mer fel.

Den som försvarar valet att bo i en stad brukar ofta lyfta utbudet som det viktigaste för att vilja bo där. Vi har teaterföreställningar, konserter och bio här också. Visst kanske man inte kan välja exakt när man vill se det man är intresserad av, men det finns. Det finns en mångfald av föreningar, och de organiserar inte bara barn och ungdomar.

Vet ni vad som faktiskt finns här som inte finns i staden? Boenden till överkomliga priser. Det behövs inte två välbetalda jobb för att kunna bo i villa. Naturen är bokstavligen runt hörnet. Här behöver vi inte göra en särskild utflykt för att kunna skogsbada. Och, i motsats till vad många säger, finns det jobb. Att de mest kvalificerade tjänsterna återfinns i storstäderna behöver inte längre vara sant. Den pågående pandemin har väl om något visat att man inte längre behöver sitta på ett kontor i stan fyrtio timmar i veckan, så länge man har en internetuppkoppling. Och internet, det finns här.

Jag tror inte på att livet ska levas i stora städer. Jag tror inte på att spendera flera timmar i kollektivtrafiken för att ta sig till jobbet. Jag tror inte på att tvingas jobba heltid för att ha råd att leva. Istället tror jag på att kunna promenera på en rimlig tid till sitt arbete. Jag tror på att jobba för att leva, och kunna anpassa livet efter hur mycket man vill jobba. Jag tror på den här kraften som finns i den gemenskap vi som bor i samma lilla samhälle har. Jag vet att om man inte har upplevt den så kan man inte förstå den, men tro mig, den finns.

Jag som har skrivit texten ovan heter Ina och bloggar om min vardag som är i glesbygd. Vill du läsa mer av och om mig hittar du min blogg på http://innehosina.com

Stort tack till Madeleine som lät mig göra ett inlägg här!

Lucka 8 – Annelizzza, lite knäpp av pandemin.

Madeleine Stenberg 8 december, 2020 Inga kommentarer

Ja jag har nog blivit lite knäpp eller också är de en positiv effekt av pandemirestriktioner – det finns tid att iakta och reflektera. Djuren är förstås julprydnader som pryder villaträdgårdarna men jag har liksom inte funderat så mycket över dem tidigare ett annat tecken på att jag förmodligen blivit lite tokig är att jag pysslat ihop en tomte av granris samt bakat småkakor! Mat lagar jag gärna men bakar småkakor brukar jag varken ha tid eller tålamod till. Men nu finns en burk ljuvligt goda saffransgrottor i mitt skafferi

Tja jag har kanske inte blivit helt galen utan mer försökt hitta nåt sätt att förhålla mej och ta ansvar för min egen situation och med detta bidra till att smittan minskar. Eftersom jag jobbar i akutsjukvården och som så många andra slitit hårt sedan i våras och har ett övertidskonto som är all time high (just passerat 250 timmar sen i mars) samt en genomgången covid infektion välkomnar jag restriktioner och förhållningsregler för att stoppa smittspridning. jag önskar inte ens min värsta ovän att drabbas.

Jag har valt att göra det bästa av situationen och inte fokusera så mycket på förbud, ensamhet och tristess. Det finns en hel del som är direkt olämpligt att göra men det finns å andra sidan så mycket annat att ´göra – förutom att räkna djur och baka kakor. Kanske det inte har varit så stor skillnad mot tidigare – visst saknar jag att resa, att gå ut och äta, hälsa på mina söner i Stockholm och Jönköping

Men vill jag egentligen resa utomlands nu? Nej absolut inte och världen kommer sannolikt att finnas kvar även om ett år eller två. Och äta ute har ju till viss del fungerat, de flesta restauranger har ju verkligen ansträngt sig för att det ska fungera, det är ju upp till mej som gäst att sköta mej och förresten är det rätt lyxigt att ta hem restaurangmat och äta hemma också. Jag gillar att äta gott och stöttar gärna restaurangerna på det sätt jag kan – jo det kostar en del men å andra sidan blir det´lite eller ingen shopping, resor eller andra kostnader jag normalt brukar ha.

I övrigt är jag väl lyckligt lottad som har intressen som till stor del utövas utomhus -tillsammans med vänner. En runda runt golfbanan tillsammans med golfvännerna och kamera istället för golfklubbor. och även jag som hellre äter vid köksbordet uppskattade varm soppa i termos och ostmackor utomhus.
Umgänget med vänner får ske i mindre skala, men å andra sidan så en middag för 6 i ställer för 12 innebär att vi verkligen hinner samtala, lyssna på och intressera oss för varandra

Gymmet har fått bytas ut mot promenader och nej man får inte lika mycket muskler av promenader – men rosor på kinderna, kondition och möjlighet att utforska delar av staden som jag sällan eller aldrig besök själv med en ljudbok i öronen eller med vänner eller maken

Mycket är annorlunda nu, men det behöver inte nödvändigtvis vara negativt om man får vara frisk, för mej handlar det om att ta ansvar för mitt eget välbefinnande men jag är lyckligt lottad som fått vara frisk, behålla jobbet och fått gå till jobbet och träffa kollegor.

Nu närmar sig julen och det blir en ny utmaning att anta – den kommer INTE att bli som den brukar men den ska bli bra! Alla kan inte träffas på julafton och äta sig proppmätta, men vem vet vi kanske hittar en nya traditioner som blir värda att behålla

Och kanske blir det aldrig riktigt som förr, vi kanske måste ändra våra vanor och levnadssätt så varför inte börja redan nu. 

Tack Orsakullan för att jag fick vara din gäst! Normalt hittar ni mej på www.nouw..com/annelizzza där jag mest delar med mej av mina huvudintressen – god mat och livet på min radhusfarm.

Lucka 5 – Madde, studier, barn & hundar.

Madeleine Stenberg 5 december, 2020 3 Kommentarer

Jag har fått nöjet att vara nummer 4 i saramadeleine.se 

Jag vill börja med att presentera mig. Jag som driver denna bloggen heter Madde och har 3 egna samt 2 bonus barn. 

I min blogg för man hänga med mig inom att mellan himmel och jord.

Jag har stort intresse inom hundar. Vi äger en Alaskan Husky och jag kan inte tänka mig ett liv utan hund. Följ oss på instagram https://www.instagram.com/me_and_the_alaskhusky/ (Me_and_the_alaskhusky)

Jag tar även om andra saker som intresserar mig så som sjukvård, samhälls frågor och sen har vi hälsa.

2019 gjorde jag min Gastric Bypass operation och jag har fått ett stort intresser av hälsa och medicin efter det. Jag försöker dela med mig av så mycket jag bara kan och kan hitta rätt underlag för det.
I hand med detta så pluggar jag till undersköterska och beräknas vara klar till sommaren. Den som känns så långt bort.

Jag har valt att läsa vidare som Akutsjukvårdare alltså undersköterska med inriktning för sjukhus. Men jag kan helt klart tänka mig jobba på hospice. Vård inför sista vilan. Där jobbar man med gäster innan dom avlider.

Jag kan inte påstå att jag älskar att jobba med döda men jag vill jobba med att hjälpa människor och minska deras symtom.
Så känner att jag vill jobba mer med att lindra symtomen och inte medicinera diagnosen.

Jag är mycket för att hjälpa och ser personer och inte diagnoserna. Men vi alla är olika.

Varför jag valde att läsa till USK är just för att jag vill hjälpa människor. Jag vill jobba med att vård och läkande. Inte bara att lägga om ett sår som på VC utan jag vill jobba med målet att behandla dom och att hjälpa dom mot det bättre.

Hade jag tagit tag i min studier tidigare så hade jag läst till psykolog eller så haha. Men då hade jag nog blivit grå i huvudet för man skulle se så många människor som har en diagnos men dom är inte diagnoserad vilket gör att dom inte kan få rätt hjälp. 

Alla brinner vi får olika saker. Och jag brinner för dom mer udda sakerna haha.

Men nu vet ni lite om mig och min blogg.

Besök mig gärna 😊

Många krama Madde www.motherandwife.se