Har tagit dagens att göra ämnen på fullaste allvar och därav verkligen storstädat idag. Jag har fixat Williams rum städat och fint, har fixat i köket, rensat i blommorna så att de fått ny jord samt tagit bort överflödiga blad, har bytt gardiner och sängkläder, tvättat, diskat och slängt massor med sopor och även rensat bland gamla papper som känts onödigt att ha, gjort om så jag flyttat handdukar och sängkläder (otvättade) in i ena klädkammaren och där har jag även lagt rena handdukar, jag har även tagit och lagt in otvättade kläder i den andra klädkammaren så det lätt är att ta dessa när jag ska tvätta. Det känns verkligen superbra att ha hunnit med att göra sånt här ”att göras” saker. Snart blir det the walking dead och sedan ska jag nog gå igenom vad lite gardiner jag tänkte att brorsan skulle få av mig.
Kategori: Hemmet
Visit.
Drog ut till brorsan, han bjöd på kladdkaka och prinsesstårta, samt även middag sen. Såg på klart på säsong 6 av charmed, blir så nostalgisk av just den säsongen. När jag väntade William så såg jag varje avsnitt på eftermiddagarna efter att jag varit på ta till vara där jag hade ungdomspraktik. Så här efteråt känns det som en evighet sen, men jag minns samtidigt exakt vart jag satt hur det kändes och sånt. Om inte allt för många veckor är det 8 år sedan jag blev gravid! ÅTTA ÅR liksom, fattar ni hur fort tiden går.
Ska snart bege mig till sängs, är rejält trött och känner att jag lär ladda batterierna.
En jättefin present.
Min underbara vän Lena kikade förbi här igår, med en jättefin present som hon ansåg passade mig väl. Detta är också sant, denna kökshandduk var verkligen pricken på i’t liksom. De människor som känner mig väl vet att jag är precis som som denna text ifrågasätter den saken. Jag kan göra allting själv! Denna är underbar! Stort tack Lena!
Lite hemtrevligt.
Min mamma och hennes man åkte förbi här, jag beställde saker från världsnaturfonden då min syster sålde detta för någon månad sedan, så mamma leverarade det idag. Så mycket fint, lite skålar och glöggkoppar och lite julgodis. Förutom det hade mamma broderat en jättefin tomte till William. Runt den har hon lagt glitter och sytt fast lampor, det finns alltså ingen som har precis lika då mamma kommit på detta själv! BLEV så fint när man tände, så denna kommer upp lite närmare jul, jättefin verkligen jag visar er bild här i bloggen!
Trist nog träffar jag min mamma alldeles för sällan, jag skriver väldigt lite om henne också då jag inte vill lämna ut folk i bloggen. Men jag tycker otroligt mycket om min mamma och vi talar i telefonen varje dag, jag har även lika starkt band till min mormor som jag också försöker tala med ofta.
Här får ni lite bilder.
Glöggkoppar.
Kolor till julen.
Skålar
Denna fina tomte har min mamma gjort. <3
Så fin 🙂
Fullt ös medvetslös.
Ja i alla fall lite så kan man ju uttrycka sig. Idag har jag då lämnat blod, kändes toppen att få göra det denna gång. För mig är blodgivningen en helt underbar sak som jag gör för någon annan det tar 5-10 minuter av min tid och sedan så vet jag att mitt blod blir till någon annans glädje.
Efter blodgivningen gick jag till Lisa, vi gick sedan till biblioteket där vi kikade runt lite. Efter det tog vi en lunch och jag fick lite svimningskänsla varpå jag fick vila och använda min jackärm som en slags fläkt. Vi gick sedan vidare till Björken för att kika på lite om TV, jag valde nu comhem så blir spännande att se hur det funkar, kändes liksom helt rätt.
Efteråt kikade vi runt på stan och efter en stund så gick vi till myrorna där fyndade jag en Astrid Lindgren bok vilket kändes toppen. Vissa böcker är jättebra material att samla på sig del för mig som är förälder men också som underlag för mitt blivande yrke, vi gick hem till Lisa som bjöd på oboy och efter det så begav jag mig och hämtade William. Kom hem hann göra ett par saker så kom Björn hit och hämtade William, sedan kom Björn och hämtade med William på kalas i Kniva. Själv så gick jag på vänföreningsmöte, spännande det känns att engagera sig i något.
Nu är klockan rätt mycket så ska ta bort sminket och bege mig till sängen.
Lite av dagen.
Ittala glas.
Järntabletter
Bok
Mamma kikade förbi med lite saker jag haft som barn.
När jag var liten var jag galen i my little pony, fortfarande har jag kvar alla ponnyer och kommer aldrig göra mig av med dem. Jag bad mamma plocka ihop lite åt mig. Tänkte visa er hur mitt barnrum såg ut som liten då jag fick det hit idag.
Min lampa
Närbild
Sängkläder och Gardiner.
Mitt blocketfynd.
Förra veckan ringde jag på en annons om en skänk i Orsa, jag hade då innan frågat mamma om hon och hennes man kunde ta med den ner åt mig tills idag, vilket det gärna gjorde (tusen tack), nu är den här! Jag har velat ha en skänk ett bra tag för att få lite utrymmen. Är riktigt nöjd med min skänk, den känns perfekt och så här ser den då ut.
Min skänk.
Lite fixat.
Från sidan.
Jag hade en gång en tratt.
Gick nyss ut i köket för att städa lite, i en av mina stekpannor låg det fortfarande kvar olja efter att Björn friterat brödet till langosen igår. Jag har inte velat hålla på med det där förtidigt då jag är en fegis i köket och tror att saker ska explodera efteråt *S*. Men nu så vågade jag mig på saken, jag började leta efter min blåa-tratt jag hade förut, men de var spårlöst försvunnen. Jag insåg att jag ännu en gång blivit av med något i mitt hem. Har ni hört sången ”Jag hade en gång en dröm?”, jag började nynna i köket på den men bytte ut ”dröm” till ”tratt”. Om någon för sju år sagt till mig att jag sju år senare skulle stå och nynna på ”jag hade en gång en tratt” och att min son skulle fylla sju år dagen efter skulle jag nog inte riktigt trott personen. Om ett dygn fyller William hela 7 år, jag minns min sjuårsdag min lillebror låg sjuk i influensa (som vanligt, vi tre syskon var nämligen alltid sjuka på varandras födelsedagar) men själv jag jag riktigt glad över min födelsedag. Imorgon fyller alltså William sju år. Under mina sju år som mamma har jag inte bara upplevt den absoluta kärleken utan också fått inse att vissa saker som personer utan barn tar för givet inte är så givande. När man får barn så blir nämligen allt DITT ert. Det betyder alltså att en tratt helt plötsligt försvunnit ut ditt köksskåp och förmodligen numera används som en sjörövares krok, eller någon gång tog sin passage ut i sandlådan för att möta sitt öde därute, du kommer också inse att din telefon inte är till för att du ska kommunicera med personen i den andra änden, NEJ och åter NEJ, telefonen är en magnet för barn som säger till att ”Mamma, jag behöver dig nu, och jag har något viktigt att berätta.” ditt barn kan ha ratat dig i 2-3 timmar men du tar i telefonen så är du viktig.
Lika så är det när du ska gå på toaletten, har du småbarn är dom givetvis med dig därinne. Det spelar ingen roll vilken doft du gör därinne, barnet kommer sitta med gärna precis framför dina fötter och diskutera med dig. Får du lite äldre barn? Ja då kommer dom banka och slå och ropa utanför toaletten ”MAMMA! Jag måste prata med dig”. Diskussionerna är ofta av slaget, ”Vet du vad vi gjorde idag i skolan?”, ”Mamma den här legobiten är lite större än den här.”, ”Mamma, vad ska vi äta till middag.”, du kommer sitta där inne och tänkta ”SNÄLLA KAN JAG SÅ SKITA IFRED” men ingen kommer ta hänsyn till detta, med tiden skiter du med öppen dörr och du har helt enkelt glömt vad privatliv är, vadå skiter inte alla med öppen dörr tänker du?
Jag fortsätter nynna på ”Jag hade en gång en tratt, jag fick en gång skita ifred, men det var så längesen så längesen”. Sju år är lång tid, sju år är glädje och ett bevis för att dina saker försvinner och att du inte har något privatliv, men vad spelar det för roll? När man har upplevt det finaste i livet, det enda som är värt att bry sig om. Sitt barn! <3
Städas och donas.
Nyss haft seminarium, William är i skolan och jag har precis passat på att städa. Skönt att ha sådant gjort tills imorgon, kommer ju en del folk hit då. Blir bra när man är klar med allt, egentligen hatar jag att stressa innan sånt här, men är man en perfektionist så är man.
Annars har jag funderat på kalas för William, bestämde mig nämligen för ett par veckor sedan att skippa barnkalas i år, jag orkar inte. Det är bara massa barn som inte tycker om det ena och de andra, det är dyrt och det är ofta rörigt. Istället tänkte jag köra med att bara bjuda över några på lite fika någon dag, de han leker med. Kanske låter snålt eller tråkigt men jag orkar verkligen inte ha kalas i år, det är mer stressigt än det är roligt.
Städning och nerver som hoppar.
Precis städat, skönt att så sånt gjort på förmiddagen då har man mer tid för annat på eftermiddagen sen. Ska strax hoppa in i duschen, William är med Björn och går tipspromenad runt gruvan.
Imorgon gäller det, min först VFU-dag och första VFU-vecka av 10. Är spännande, känns i magen. Tio veckor är lång tid men jag hoppas på att lära mig massor och få stort utbyte av detta i mitt framtida jobb som lärare. Tänk er att när denna VFU-period är över är det snart jul, då skriver jag min andra b-uppsats och inom ett par veckor börjar jag då PGIII, det betyder att jag snart är klar. Det kommer gå sjukt fort. Livet går sjukt fort, för 7 år sedan skrev jag detta inlägg. Jag hade 1 dag kvar till BF och var inlagd på BB, längtade hem och längtade efter William. Jag ville bara pressa ut honom från min kropp och fortsätta mitt liv ungefär. Jag var så leds på ”mitt” rum på BB, var så leds på att ligga där, göra CTG-kurvor dagligen, göra gyn-undersökningar dagligen och framför allt HA ont dagligen. Just då för 7 år sedan trodde jag aldrig han skulle komma ut. Just idag sju år senare sitter jag här och vet att han föddes den 3 Oktober 2004, att han fick hjärta att slå och mitt liv att få en mening. Idag sju år senare sitter jag här, med en snart sjuårig son och är nästan klar som lärare. SJU ÅR, sju år som förändrat mitt liv, sju år som fyllt ett syfte, sju år av den ultimata kärleken! <3
Bilden är långt ifrån smickrande men tittar man riktigt noga på magen ser man mina fina
blåmärken. För min mage var nämligen inte lika fin som andras. Jag hade nämligen stora
blåmärken över hela magen. Tack vara fragmin-sprutorna.
Bilden är tagen den 21 september 2004.