
Jag har fått jättefina presenter av mina bloggvänner. Som ni vet fyllde jag 40 i lördags. Detta fick jag från:
Madeleine, Hanna, Corkystyle, Elisa samt Amandizan.
Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!

Jag har fått jättefina presenter av mina bloggvänner. Som ni vet fyllde jag 40 i lördags. Detta fick jag från:
Madeleine, Hanna, Corkystyle, Elisa samt Amandizan.




Så blev jag fyrtio år! I torsdags kom mamma hit och Björn lagade mat åt oss, på fredagen kom min adoptivpappa hit med paket från: mamma, adoptivpappa, syskon och deras respektive. Jag fick två jättefina dockor med orsadräkten på. Blev så himla glad, det är mamma som haft dem tidigare.






Idag gick jag upp och fick frukost av Björn. Äggröra och mackor, jättegott och sedan åkte jag hemåt för att möta upp gäster. Jag har ju haft problem med ryggen nervinflammationen men några gäster kom hit och det var så trevligt. Fick så fina saker, och att bli firad var helt magiskt. Tusen tack för att just du kom och allt fint jag fick.
Motoroljan är från Björn, han kan verkligen det där med att vara lite rolig.
Hur känns det att bli fyrtio? Jag är bara så glad över att få leva, att få ett år till i mitt liv. Det är fint!


Imorgon fyller jag 40, och det ska bli fint. Trots min värkande irriterande nervinflammation så är jag peppad att stiga in i mina 40. Jag har aldrig brytt mig om åldern, döden har alltid skrämt mig men aldrig själva livet.
Min sista dag som trettio har jag njutit av ett snölandskap i Kniva, tagit det lugnt hemma och känt att livet är fint.
I torsdags till fredag kom mamma hit. Sedan kom min adoptivpappa Gunnar dit på fredagen. Kommer skriva mera om det sen samt de fina jag fått av dem, mina syskon med respektive.
Mamma klippte Lizzla åt mig. Det behövdes mycket för att pälsen var ojämn efter att hon rakades vid operationen och det var områden med väldigt kort päls på flera ställen. Nu kan pälsen startas om, och min förhoppning är att ställa ut henne i vår om benet fått tillbaka sina muskler och haltandet är helt slut.

Det slog mig att smärtan började i somras i samband med att ett högskåp föll mot mig på jobbet innan semestern. När du jobbar inom skolan är du inte bara det som står på ditt anställningsbevis, vi är även: städpersonal, vaktmästare, undersköterskor utan delegation (som skolpersonal är det fritt fram att ge mediciner, medan samma sak kräver delegation av sjuksköterska om du jobbar inom vården) och mycket mera. I alla fall så plockade jag ur ett högskåp då flytt skulle göras. När skåpet var tomt vände jag mig om och hör hör hur hela skåpet faller mot mig. Jag tog emot skåpet med händerna och började blöda på höger hand. Tänkte inte mer på det förrän det slog mig att efter detta började min huvudvärk, ryggvärk och även att jag fick en inflammation i foten.
Jag har sedan dess haft ont i ryggen och haft viktigt mycket kroppsvärk. Jag tog emot hela skåpet med min kropp ensam, så det skulle ju inte vara helt konstigt om jag fick en skada där och då. Skåpet satt inte fast i väggen heller…
Berättade detta för fysioterapeuten idag som sa att det låter rimligt. Jag ska dit imorgon, hoppas verkligen att det ska hjälpa.

Ja ryggen fortsätter att vara jobbig för mig. Det gör ont och ibland kommer jag hur ögonen tåras. Fick en veckas sjukskrivning, känns inte alls kul! På söndag fyller jag 40 år och så denna smärta nu.
Men det är bara vila som kan ordna upp detta, så jag får försöka att härda ut. Imorgon ska fysioterapeuten ringa mig, och vi ska ses igen. Jag kommer lägga fram önskemål om hälsa på recept, detta för att min rygg behöver detta. Man får nog inte en nervinflammation utan anledning tänker jag.

I natt så var smärtan hemskt! Det blev inte bättre på morgonen heller. Så här ligger jag till ljudet från akvariet, solen som lyser in genom fönstret och en känsla av varför! Idag hade jag velat tagit med Lizzla på en liten enkel promenad, det skulle absolut inte behövt varit långt men en stund bara. Fått suga in lite sol så här i februari, men istället så känner jag mig något så när maktlös.
Om inte detta är bättre imorgon, behöver jag alltså sjukintyg för en vecka. Det känns inte alls kul! Jag vill till jobbet, saknar mina kollegor och elever. Jag tycker om mitt jobb. Samtidigt så förstår jag att fysioterapeuten inte ljög när han sa till mig ta det lugnt! Så jag får väl bra bita ihop. Det känns verkligen inte kul!

Ryggsmärtor eller egentligen kroppssmärtor. Jag mår verkligen inte bra av detta, det gör ont och jag blir väldigt att tycka synd om mig själv. Får se hur jag mår imorgon men misstänker att det är som nu om inget under sker.
Jag och Lizzla har därför mest hängt här hemma idag. Hon kräktes och var dålig i magen, så tror hon fått i sig något men det har blivit bättre. Jag tog en liten promenad, så pass liten att man verkligen inte kan säga att det egentligen var en promenad. Jag ska ju ta det lugnt, men ville få frisk luft och Lizzla behövde rastas. Dock vad smärtan helt sinnessjuk på den korta lilla vändan vi tog som tar max 3 minuter annars och nu i Lizzla rehabiliteringstakt och min smärttakt tog 15 minuter. Efter fick jag ligga i soffan för återhämtning och tog mina värktabletter för att lindra. Ja vad ska man säga?!

Jag har haft ont i ryggen till och från sedan i somras. I lördags började det göra extra ont när vi var ute och grillade korv. Sedan på morgonen på söndagen tog jag mig nästan inte upp, och i kyrkan gjorde det så ont att jag fick sitta ner. Så började jag märka av att min känsel blivit sämre och jag kissade bara 2 gånger på hela dagen. Fick sen så ont att jag började gråta, ringde 1177, som skickade mig till akuten. Där såg man att jag har känselbortfall, och skickade mig till vårdcentralen. I måndags hade jag lika ont, går på morfin och mår verkligen inte bra. Idag fick jag tid hos en fysioterapeut och han såg att jag har en inflammation I nerverna som gör att jag alltså har smärta på hela min högra sida och kommer nu behöva vila.
Fysioterapeuten sa att jag absolut inte ska göra saker som pressar nerven ska istället vila, så promenader ska inte göras längre än kort och jag ska undvika saker som gör ont. Är därav hemma från jobbet denna vecka, får se hur det blir nästa. Men tycker verkligen synd om mig själv.
Sedan William föddes 2004 har jag längtat efter dagen då jag själv får syskonbarn. Mina syskon var: 16, 15 och 7 år när William föddes.
På julafton så åkte jag till Orsa, på vägen dit för jag till mig: ”Idag kommer jag få veta att jag ska bli moster, och det är en flicka.” Jag har hela mitt liv haft den gåvan eller förbannelsen som jag tidigare känt att veta saker innan dem sker. Väl i Orsa fick vi veta genom att mamma gjort fyra julkulor där det stod på min: Surprice you going to be an aunt. Det är min lillasyster Cilla som ska bli mamma, hon var 16 år den dagen hon blev moster och nu nästan exakt 20 år senare får jag också bli detsamma. Moster, just då visste hon och hennes kille inte om att det var en flicka. Det fick de båda veta förra måndagen. Men det jag kände/fick veta stämde väl.
Så i juni föds det en liten bebis! Det ska verkligen bli så roligt!



Befinner mig i Kniva och idag har vi grillat korv i skogen. Lizzla levde livet och var riktigt glad över att få springa runt med långlina i skogen. Perfekt verkligen att vara ute när solen skiner, grilla korv och kylan är precis i sådana minusgrader att det är behagligt att vara utomhus.
Något som är mindre roligt är min smärta i ryggen, den strålar ner mot benet och upp till revbenen och sedan nacken. Värst med nacken är att den övergår till migrän. Jag känner att detta är så jobbigt på alla sätt och vis.
Ni som följer mina bloggutmaningar kan idag få veta att jag planerat alla rubriker från maj (hade redan feb, mars & april klara) till december. Jag har tidigare alltifrån suttit i slutet av varje månad och gjort rubriker. Men nu är dessa alltså klara för hela året. Hoppas ni som deltar ska gilla rubrikerna.
Ikväll blir det tacos här, det ska bli jättegott.
| Cookie name | Active |
|---|