Idag är det då den 3 oktober och det är tio år sedan William föddes. Dagen mitt liv började på riktigt. Idag för tio år sedan, vid just den här tiden hade jag förflyttats från BB till förlossningen. Jag hade legat på BB i två veckor och var ledsen och hade ont. Förlossningen hade startat och jag skulle få vänta 4 h och 25 minuter innan han föddes. Jag tänkte på hans förlossning igår, hur det kändes när jag såg honom för första gången. Alla känslor och hur tiden stod stilla för några minuter. Hur kärleken pumpade in i min kropp, som att blodet bytte skepnad och förvandlades till komplett liv. Hur han las på mitt bröst och hur jag bara ville skydda honom mot allt ont i världen. Hans gråt som fick mig att säga, ”Gråt inte, mamma är här”. Jag hörde hur de andra sa runt mig att det är bra att han gråter. Och det är det ju, men hela jag kände sådant behov av att skydda honom att han aldrig skulle behöva gråta eller känna smärta. Hans trygghet var min uppgift mitt kall, och det viktigaste för mig.
Jag minns hur jag ringde mormor som frågade hur det gick, hon visste ju inte att han fötts utan trodde jag väntade på att få igång värkarna. Hennes förvåning när jag sa att han är här, är han född redan?! Eftersom William varit sjuk i magen, med misstänkt hjärtfel och cysta vid hjärnan så blev han ordinerad neonatal, detta medförde att besökarna fick komma till förlossningen för att se honom. Eftersom mamma och Björn var med när William föddes, var redan mamma där. Men snart kom min mammas man, min mormor och mina tre yngre syskon dit. Björns mamma, pappa och syster. Alla tittade på William tills det var dags att lämna förlossningsrummet och åka ner på neonatal och EKG-observation över natten för William. Hur jobbigt det var att låta honom sova ensam under natten, jag ville ju bara ha honom nära mig, skydda honom mot allt ont som finns i världen.
Även om åren har tickat på sedan den dagen han föddes, har livet ändå varit så fulländat. Vad mer kan man begära i livet än att se sitt barn växa och få en trygg uppväxt? William är en trygg och glad kille, trots att jag och hans pappa aldrig varit tillsammans och bott ihop och alla domedagsprofeter berättat om hur förvirrad William skulle bli, har vi lyckats få en kille som är trygg och glad. Han är kärleksfull, humoristisk och klok. Jag älskar honom så mycket att ord aldrig kommer kunna beskriva känslan.
Denna födelsedagsmorgon, startade som alla andra år med ett ljus, ”ja må han leva”, fyrfaldigt leve och ett morgonpaket.
En William som låg kvar i sängen lite extra för att få sången därinne, med pirrig mage och låtsades sova för att göra födelsedagsmorgonen extra spännande. Ett utblåst ljus, för att fira in sin stora tioårsdag och känslan av pirrandet att fylla år och bli ett helt år äldre.
När ljuset var blåst, vankades det frukost med Oboy. Här dricker vi nästan aldrig Oboy, så för William är det extra lyxigt. Att få sitta med smörgås och två bullar och Oboy är lyx i stort. Lite småprat, levande ljus och skratt. Vi hade en perfekt morgon tillsammans, jag och William. Han fyller tio år och jag firar en tredjedel av mitt liv som mamma. Den bästa delen i mitt liv, den vackraste delen så full av liv, kärlek och värme! Jag är så glad över gåvan att få bli just din mamma William. Du är det bästa som hänt mig!
Mysfrukost, Oboy och kaffe. Frulle och kärlek.
Den fina buketten med blommor är Björns.
Han bytte jobb i veckan, och han tyckte buketten skulle vara
här eftersom det blir kalas här imorgon.
Levande ljus och värme.
Vad jag åt.
Vad William åt.
Madeleine Stenberg 
