Tweenieåldern-arkiv - Sida 92 av 93 - Orsakulla mamma vid 20

Ett barn som befinner sig på annan ort.

Madeleine Stenberg 13 augusti, 2010 2 Kommentarer

Williams farmor lånade William idag då det var hennes sista semester dag, så dom drog till skevi och där ska dom klättra i något berg och sedan åka till Säterdalen kul för honom. Jag antar att han kommer att säga som vanligt att han inte gjort något när han kommer hem. Min son är nämligen sån som aldrig vill berätta något utan tycker att de han gjort de ska andra skita i. Inte så han säger det rakt ut men det är typ den tanken jag tror att han har.
Annars då? Jag snackade med Anna för första gången på flera veckor idag, trevligt. Hon är i v18+ någonting nu, enligt sm är hon i v20 så hon väntar på sitt UL spännande för henne. Jag antar att första graviditeten ändå alltid är mest spännande, som med allt annat. Jag minns mitt allra första UL i vecka 7, det var så roligt att se ett pickande hjärta därinne, roligt var det också sen när jag gjorde UL i v10 och såg hur sonen hoppade därinne och sög på tummen, ultraljudet i vecka 18 var dock inte alls lika roligt. Usch, när dom sa att han hade en cysta vid hjärnan. Efter de kunde jag aldrig mer njuta av UL på samma vis som man borde. Nej jag oroade mig bara. Visserligen hade jag en komplikationsgraviditet och jag är också sån som alltid om jag blir gravid kommer räknas som riskgraviditet.

Är konstigt det där, att man vet att om man blir gravid igen kommer man alltid anses som en risk. Jag kommer aldrig vara en av dom med ”normal” graviditet. Jag kommer alltid om jag får fler barn få lov att gå på extra kontroller och alltid få göra flera ultraljud. Jag kommer aldrig kunna som normala ha en fin mage utan blåmärken. För min mage som gravid kommer alltid bestå av stora blaffiga blåmärken. Jag glömmer aldrig första gången jag stack mig själv i magen, jag tog sprutan och körde in den i magen och tröck in fragminet och JÄVLAR vad jag skrek AAAAAJ, det var en smärta utöver denna värld, varpå barnmorskan säger, OJ hade ingen sagt det till dig? Du ska trycka in sakta inte fort. TACK för det jag har nu as ont i magen några sekunder men de är lugnt *S*.

Jag glömmer aldrig hur min mage såg ut heller. Varje gång jag var till MVC så sa min BM men vad har du gjort med magen? Du är helt blå? Så bara, ja alltså jag tar ju fragmin, det ger blåmärken vet du. Och hon JA just ja.
Slog aldrig fel, och alla nya som såg min mage, gav mig den där. OJ är du misshandlad kvinna. Nej tyvärr jag tar bara fragmin och ser misshandlad ut. Tänk om jag får fler barn? Jag och Björn var ju inte tillsammans, men om jag skulle vara tillsammans med en karl och se ut så, han kanske blir anmäld för kvinnomisshandel? Haha

Tweenieåldern

Mitt stora fritidsbarn.

Madeleine Stenberg 9 augusti, 2010 10 Kommentarer

Då befinner sig nu min son på FRITIDS, när vi kom dit så såg han lite blyg ut vilket inte är direkt William så kändes lite vemodigt att lämna honom men en i personalen tog med honom in, och där fanns ändå hans två kompisar han gick med på förskolan så det här tror jag kommer gå JÄTTE bra idag. Var fler barn och jag hoppas i eftermiddag när jag hämtar honom att det gått bra, att William lekt med andra barn och att han trivs. Kikade upp på skylten till skolan idag, FRISKOLAN MOSAIK , tänkte liksom hur stort det låter med SKOLAN. Minns min första dag på ”lekis” förskoleklass som det heter idag, jag satt i mammas knä medan mina fröknar Kim och Maria stod framme och berättade om Lekiset Rävlyan i Orsa, jag minns att jag kollade på mina blivande lekis kompisar jätte nyfiket, vissa kände man sedan förut andra lärde man känna. Jag lekte mest med pojkarna på lekis, var mer en pojkflicka som barn och det där med att leka med flickor förstod jag mig inte riktigt på föräns jag började tvåan och en klasskompis lärde mig leka med Barbie. Jag hade visserligen två tjejkompisar innan som var systrar och vi brukade leka med My Little Ponny ihop, men annars var det mest att leka med pojkar jag gillade, leka i kojor eller springa och leka polis och tjuv. Var mycket sånt på fritids minns jag, jag och två killar från min klass fick ta med kuddarna ut och bygga på gården och då byggde vi ett stort torn, där jag var polishund och bodde på nedervåningen. Jag minns det SÅ väl, det var sommar och leken var verkligen så himla bra. Tänk att just en sån lek kan minns nu så lång tid efteråt? Det är kanske 17 år sedan jag lekte den där leken, det måste det vara när jag tänker efter var det nog inte sommar det var vår APRIL, men de var de året det var så varmt i April, det året pappa dött. För jag minns att jag låg uppe på madrassen bredvid dom två killarna och pratade om att min pappa var död, barn har en tendens att tycka att såna saker är lite spännande jag rent av häftigt att något barn inte har en förälder, det hör väl kanske ihop med det där att barn ofta ser döden som något skrämmande men samtidigt väldigt intressant. Barn tar mer naturligt på döden, har någon dött tycker barn att JAHA och är intresserad av detaljer, medan vuxna blir oroad och vill helst inte prata om saken. Det är nog därför lättare för barn att handskas med döden än för vuxna. Jag som hade döden på så nära hålls som barn är skadad av de, när folk dött frågar jag HUR dom h*n och vill veta detaljer för döden är inte tabubelagd för mig då jag liksom på något skadat vis ändå växte upp med döden som så naturligt i och med min pappas död, låter nog märkligt för andra men för mig är det helt naturligt. Precis lika naturligt som det var att ligga där på madrassen med mina bästa killkompisar när jag var 9 år diskutera min döda pappa och leka polis och schäfer hund på fritids.

Det har gått många år sedan dess, jag undrar om dom där killarna minns den leken? Den leken jag minns så starkt, leken när jag lekte polis och tjuv 9 år gammal.
Om 20 år kanske William minns sin första dag på fritids på samma sätt som jag mindes min första på ”lekis”. Undra hur han känner då, blir han lika nostalgisk som min hans mamma? För 20 år sedan började jag på lekis endast sex år gammal med glugg, idag är jag tjugosex år gammal, har ett barn som är lika många år som jag var för 20 år sedan. Jag minns min första dag på lekis med ett glatt leende på läpparna, jag hoppas William kommer att känna det på precis samma sätt.

På väg till fritids med väska på ryggen.

Tweenieåldern

Williams inskolningsdag på fritids.

Madeleine Stenberg 3 augusti, 2010 12 Kommentarer

Inte många timmar kvar nu så ska vi befinna oss på Williams nya skola samt fritids jag tror det här kommer gå jätte bra. Eller jag snarare innerst inne vet. William är sånt där barn som bara, HEJ vad heter du? Ska vi leka och så leker han med någon och totalt ratar sina föräldrar. Han är framåt något jag ser som något positivt det här med att börja skolan och fritids känns som det kommer gå jätte bra. Jag är nöjd med mitt val av skola åt honom. Att han kom in på en friskola känns helt klart som det bästa alternativet sen visst, friskolor har folk alltid massa fördomar för, själv känner jag att den kommunala skolan svek mig redan från första klass och därför vill jag inte sponsra sådant åt min son. TROTS att jag inte gick här i Falun i kommunal skola. Men jag märker sådan skillnad på hur föräldrar som har sina barn på friskolor och föräldrar för barn i kommunala skolor känner. Jag ska förvisso bli lärare och har därför fått en hel del negativt från högskolan då friskolor ALDRIG anses tillräckligt fint för det tar ju pengar från dom kommunala och lämnar dom ”svaga” eleverna i stora klasser med mycket problem hos kommunala skolan. Jag känner dock att kommunala skolan aldrig satsar, kommunen drar ner hela tiden och det slutar med för få lärare på för många barn, vilket i sin tur GER en miljö i skolan som absolut inte passar något barn. Det är inte okej med för många elever på en lärare, det blir 3 grupper av lidande barn. 1 gruppen med dom som är duktiga i skolan, gruppen som för klara sig själva men får sitta och vänta på dom andra i klassen eftersom dom inte hinner med annars. Dessa elever tappar ju till sist motivationen för hur kul är det att gå till skolan när du får lära dig saker du redan lärt dig? Sen när du VILL fortsätta vill inte din lärare detta för då kommer du ligga för långt före, denna grupp som FÖRR ansågs som dom som fick mest tid, har numera för mindre tid. Sen har vi grupp 2, eleverna mitt i mellan som håller lärarens mall, som följer med och egentligen mest finns där som lärarens lättaste grupp eftersom dom är mer eller mindre osynliga, och sedan grupp 3, den gruppen som finns i dom flesta klassen. Gruppen med dom ”stökiga” där vi har ADHD, dyslexi, och andra liknande handikapp samt även föräldrar från områden där samhället satsat alldeles för lite. Här har vi gruppen som läraren får arbeta mest med, som läraren lägger mest tid på men aldrig riktigt kan nå fram till för den här gruppen har DELS för många klasskamrater, och sedan har den här gruppen oftast redan sedan innan svårt att hänga med. Alltså HÄR skulle det för LÄNGE SEDAN funnits hjälp. Här skulle läraren ha haft 2 till lärare på sidan av så alla kunde hjälpa alla elever. Men så ser det inte ut idag. Idag har vi 1 klass på runt 30 elever på en lärare och alla vill ha hjälp på ett eller annat sätt. Dessa elever kommer en dag att tröttna på skolan, i alla fall någon ur grupp 1 eller grupp 3. Dessa elever kommer kanske skolka eller hoppa av skolan. Men ingen bryr sig för kommunen har för lite pengar. Det faktum att det till varje val ges löften på att satsa på vård och skola tror jag inte ett skit på. Jag tror att det ända sättet att ge vård och skola bättre förutsättningar är att helt enkelt sälja ut dom från kommunen och göra dom privatägda. Jag förstår att folk ropar HON är höger nu. Men som vanligt så säger jag ingenting om vad jag är. Jag tycker bara inte att kommunen missbrukat vård och skola alldeles för länge och det ända rätta för våra gamla och våra barn är att låta dessa få öppen marknad där bästa vård eller skola toppar. Skolorna skulle få bättre ekonomi och lika så vården, bättre ekonomi bättre för barn och gamla.

Det var dagens inlägg!

Tweenieåldern

Orsa med bilder, och idioter på Rättviksvägen.

Madeleine Stenberg 12 juli, 2010 2 Kommentarer

Som jag skrev tidigare åkte jag till min hembygd idag. Orsa, heter det hembygd? Det gör det nog, när jag åkte dit kände jag första bara den vanliga ångest som infaller sig när jag kommer vid rondellen i Mora, alla tankar på den människa jag en gång var alla minnen och de jag inte riktigt vill kännas vid. Men direkt när jag kom in till min underbara mormor försvann alla dessa tankar, istället så myste jag massor i hennes närhet.

Vi tog bilen till pappas och farmor samt farbror (som jag endast träffade några månader som jag förstått det, han dog när jag var bebis) grav, till min fasters grav och sedan till min gammalmorfar som jag aldrig träffade, vi gick runt hos släktingar till min morfar och åkte sedan tillbaka till min mormor (knäppt kort på gravarna. Tar någon illa upp säg till så tar jag bort korten). Sen gick vi till Ica för att träffa min lillebror. Där träffade jag två av mina kusiner lite otippat. Sen fick jag se den ena kusinens nyfödda bebis. Begav oss mot min morfars grav som ligger mitt i centrala Orsa vid vita kyrkogården. Gick dit och tittade lite för att sedan bege oss tillbaka till min mormor igen. Åkte till Ica och hämtade brossan eftersom jag lagade lite mat till mormor och William och brossan skulle komma dit.

Sen så satt vi och pratade en stund, och William började se trött ut så det blev dags att bege sig tillbaka hemåt igen. HEM till Falun, tog bilen och körde. En bit efter Rättvik närmare bestämt Vidablick fick jag en Volvo240 efter mig med en blond mycket irriterande brud som följde efter mig hela vägen till Preem rondellen vid bojsen här i stan. Seriöst jag hade lust att få ett vansinnes utbrott på henne. Jag ser mig själv som en lugn och stabil körare, jag brukar SÄLLAN bli arg, men hon… Jag trodde hon ville köra om jag kör nämligen lagligt och folk brukar inte de, så jag körde in på sidan för hennes skull blinkade lite redan utanför Vidablick det är okej att ÅKA förbi. Tror ni hon gjorde de? NEJ,kärringen eller jag kärring är faktiskt inte sant hon var kanske i tjugo års åldern men jag kallar folk kärring när jag stör mig på dom. I alla fall tillbaka till samtalsämnet, hon körde fan och körde precis bakom min stackars bil HELA vägen. Jag lovar, hon var precis så pass nära att hade jag fått lov att bromsa på grund av en Älg eller annat vilt hade jag haft hennes 240 i bagageutrymmet på bilen. Jag var så arg och irritera på henne, SVOR långa rader av ilska i bilen med ord som jag är glad att William som sov INTE hörde.

JAG tycker, och de är min personliga anledning att man inte ska köra PRECIS bakom en bil, det är JUST såna saker som faktiskt ofta är orsaken till whiplash skador folk som ligger och precis i baken på bilarna. MAN ska hålla ett avstånd, för folk som missat de STÅR det i körkortsboken, ända anledningen till att åka så där nära röven på bilen är för att köra om. Den här tjejen kunde köra om mig jag körde på väggrenen för hennes skull men när jag saktade in saktade hon in, när jag körde mot väggrenen så körde hon mot väggrenen. NU förstår jag folk som säger att dom endast anser att dom är de ända folket som kan köra bil… JAG kör jävligt mycket bättre bil en folk som tror att dom får köra på mig efter vägen.

Framme vid kyrkogården. Där min pappa ligger samt hade sin begravning 1993.

Pappa , Min farbror samt farmors grav.
Min pappa Ulf Landgren död 1993 , endast 39 år gammal.
(Dog i en bilolycka)

Duvan har pappa fått av mig samt mina syskon när han dog.

Plockade några blommor och la precis bredvid duvan.
Första besöket på pappas grav på sju år.
Och första gången någonsin på min farmors.

William med handen på sin morfars gravsten.

Gick förbi min fasters grav också. Har varit där en gång innan.

Min gammelmorfars grav.

Där hölls min pappas begravning 1993.
Jag var nio år och jag minns det inte alls lika tydligt längre. Däremot minns jag mer när jag la ner min
pappas urna i graven. Jag och min faster tog ner den tillsammans.

Vägen till kapellet som alltid känns lika skrämmande.
Vackert på kyrkogården, men hela denna väg får mig att känna såna känslor av maktlöshet.
Är därför jag undviker kyrkor. Känslan av ensamheten skämmer mig.

Lite bilder från Orsa.
(Minns tiden när jag och Anna satt där ute på Orsa hotells trapp och bara garvade över nått)

Nån form av rondellprydnad.

Lite av Orsa. Målet kyrkan.

Orsa Kyrka.

Humlor på kyrkogården.

Inne i Orsa kyrka.
(William ville gå in. Jag är inte medlem i kyrkan själv då jag inte är kristen och anser att det är konstigt att vara med då. Men om William vill se följer jag med in)

Orsa kyrka. Detta har man varit på många gånger.
Bland annat sjungit solo där framme. Har även varit där på skolavslutningar.

Här döpet mina syskon. Minns framför allt min syster Cillas dop.
Hade klackskor så jag stod och KLACKADE allt jag kunde inne i kyrkan. Hehe

Orgel William var impad.

Även om jag som sagt gått ur Svenska kyrkan. Är jag ändå imponerad av byggnaderna.
TÄNK att folk gjort dom, det mesta för hand. Det är mer en nu för tiden när maskiner gör massor av jobbet.

Jag tycker att det är vackert faktiskt. Ett väldigt arbete bakom.

Min låg och mellanstadieskola.

Där har man förtärt alkohol på Orsa-Yran i sin ungdoms svunna dagar.
Även där jag och Anna sjöng lambada och imiterade Systrarna Graaf som 14 åringar.

Bakom detta visa tåghus? Bodde jag och Anna när vi lärde känna varandra 1998.

Tweenieåldern

Lego rockband.

Madeleine Stenberg 4 juli, 2010 2 Kommentarer

Hehe William och hans kompis sitter i soffan och spelar lego rockband och sjunger till. Är roligt när dom ska försöka med engelska eller så bara leker dom och säger saker i micken S. Ska tydligen bli åska idag, känns mår illa och har sjukt ont i huvudet men är väl lugnt. Ska dra till Kniva och fånga kattungar är det tänkt William ska väl få någon lunch innan jag känner mig mindre sugen faktiskt. Känns mest helt befängt att ens vilja ha något att äta när man mår så här illa. Dessutom OM det bli åska känns de väl mindre kul att gå tipspromenad som är meningen att vi ska göra. Får väl ringa sonens pappa, man kanske ska väcka honom och BE om ett glas vatten. Fnys *Aldrigilivet

Tweenieåldern

Barn som leker.

Madeleine Stenberg 2 juli, 2010 2 Kommentarer

William vaknade sex i morse, jag vägrade kliva upp då. Hehe, eller vägra låter lite brutalt kanske men jag valde helt enkelt att ge William frukost framför tv:en och gick och la mig igen. Sov till halv nio. Låg och drog mig lite klockan 9.00 ringde de på dörren, de var Williams nya kompis och hans pappa. Kompisen ville leka med William så visst tänkte jag, själv hade William morgonrock och lika så jag. Skit samma jag hoppade in i duschen och dom har nu lekt på Williams runt i 1,5 h snart dom fnissas och har jätte kul.

Deras lek? Dom spelar Indiana Jones 2 på Williams dator. Vet att det blev en debatt i skolan hur vida film och tv-spel ingår i lek. Jag tycker de. För det märks som med William och killen nu när dom sitter därinne att dom leker, dom pratar genom gubbarna vad som säger. Skriker AJ när dom får slag och sånt. Alltså slag är väl kanske lite överdrivet för indiana Jones lego är knappast ett våldsspel i den bemärkelsen, men det är ändå lite så som barn leker med lego pang du är död osv. Jag är absolut inte en av dom som förbjuder krigsleksaker för mitt barn. Herre gud alla barn har väl lekt polis och tjuv eller liknande saker som barn? Eller så har folk glömt de. William har dock inte varit så intresserad av pistoler och sånt. MEN han gillar liksom att spela spel som indiana jones och jag tror även flickor kan uppskatta sånt.

Ofta är flickmammor förbannade över att pojkar jagar deras flickor har jag märkt. VISST när inte flickorna är med på det, men jag har sett när jag jobbat hur flickor ofta står lite i grupp innan och pratar om hur dom ska få med pojkarna på att jag dom. Sen går dom ihop, det är alltså en strategi retar pojkarna lite. Pojkarna fnissar och efter ett tag är leken igen pojkarna börjar jaga flickorna och så springer flickorna snabbt till pedagogen och skriker dom JAGAR oss och vi vill inte vara med…
Pedagoger samt föräldrar börjar då skälla på pojkarna för dom har ju betett sig illa som jagat dom stackars flickorna, och så fortsätter det. Egentligen tycker ju flickorna det är kul för jag, till skillnad från många andra säger GÅ inte dit då. Men dom ska dit dom vill att killarna ska jaga dom, för att bli jagad tillhör leken. Sen är det lite kul att se killarnas snopna min också. Jag minns det själv, jag har väldigt starka barndomsminnen. Hur vi brukade reta pojkarna på förskolan för att dom sedan jagade oss många tjejer var rejält kvicka med att springa ”FRÖKEN FRÖKEN” för att ge igen på killarna, men jag minns hur himla roligt det var. De där att springa för livet med en skock killar bakom sig för att man sedan skulle hota dom med en puss om dom inte släppte en. Jag tror vi föräldrar och även pedagoger allt för ofta beblandar oss i barns lekar och tar dom för allvarligt ibland. VISST när ett barn gråter eller dom ser livrädda ut eller någon förstört deras lek, DÅ ska man gripa in. Men när det syns, man hör barnens uträkningar och planeringar i leken förstår man att båda är med på det. Att ropa på frökens uppmärksamhet ingår också i leken, och fröken går allt för ofta på det. Kanske det är bättre att bara säga ja men prata med varandra. För när flickor gör ett läger och killarna ett annat så blir det inga regler, reglerna hamnar på varsin sida.
Jag tror dessutom att pedagoger alltid tar parti för just flickor gör att flickorna på förskola men även i framtiden aldrig kommer våga stå på egna ben och ta konflikter. Att skrika på fröken eller mamma är skit bra, MEN vi måste också låta barn själva lösa sina konflikter och göra upp sina egna regler i lekarna.

Tweenieåldern

Min dag.

Madeleine Stenberg 17 juni, 2010 Inga kommentarer

Drog ner på stan och träffade Lisa, vi satte oss i solen på stora torget och sen drog vi vidare till maestro och åt deras sjukt goda kycklingsallader. Sen en promenad i solen och så kom vi på att vi kunde gå till bryggcafét och ta oss en varsin läsk så det gjorde vi. Satt där i solen och snackade så himla härligt. Efter de gick jag hemåt, hämtade William och sen gick vi till maxi och handlade fick 2 filmer för 29:- styck så jag passade på att ta det + en cd-skiva glömde helt bort att man fick glassbåtar för 10 spänn på samma check också så dom gick vi miste om men strunt samma. Gick hem och lagade baconröra och sen kom sonens pappa hit. Vi drog på crusing i Bjurs, William hittade en kompis från förskolan som han pratade med och sen åkte vi hemåt. Är sjukt trött nu lite solbränd över bröstet också känner jag NAJS.

Slänger in lite bilder.

Nunnor på vägen!

Nunnor!

Fanta på bryggcafét

För er som aldrig varit i Falun. Det är alltså ett café som ligger på en brygga.

TÄNK om man skulle tappa mobilen här va arg man skulle bli

INTE RIKTIGT OKEJ!

En liten fågel

Två filmer från maxi.

Spotify i mobilen och kopplat till bilsterion

En raggarbil på insidan.

Bilar i Bjurs

Tweenieåldern

Utvecklingssamtal.

Madeleine Stenberg 20 april, 2010 2 Kommentarer

Haft rejäl huvudvärk idag. Jag låg på soffan och sov efter jag hämtat William, blev ingen middag för mig. Vågade verkligen inte äta något av rädlsa att besöka fru mugg. Inte så jävla trevligt med kräkor så jag åt inget. Verkligen sån där huvudvärk jag brukar få när det är åska i luften, tror dock åska borde ligga ganska långt bort. Det är ju liksom inte så varmt.

I alla fall var det William sista utvecklingssamtal på förskolan idag. Kändes sorgligt, jag tycker så himla mycket om Williams fröknar. Dom bästa helt enkelt, glada och positiva alltid med tankar om att förnya och inte stå kvar på samma plats och stampa. Sånt tycker jag är bland det viktigaste som finns när man jobbar med barn. Fick se Williams portfoliopärm samt att dom kikat på bilder från förskolans invigning där William klippte banden till förskolan. Minns den dagen, han hjälpte till att plantera trädet som står på deras stora bakgård. Så här efteråt inser man hur mycket han vuxit under tiden han varit där. Min älskade lilla pojke.

Fick höra att han är så duktig, leker med så gott som alla barn och och att det blivit mer brottningslekar och lite krigslekar. Förut gillade inte William sånt, han lekte mer annat och drog sig undan nu är det hans grej att göra det. Så är ju stora idolen Indiana Jones, vilket inte är en direkt förvåning. William ser indiana jones som den bästa och största hjälten i världen. Transformers var också väldigt populärt, vilket förklara Williams plötsliga intresse och tjat efter en sån. Sen så berättade dom att idag hade William gjort ett eget sångkort. Förmodligen hade han inte räknat med att få sjunga det påhittade sångkortet men eftersom William är sån som älskar att stå i centrum så gör han såna saker, i alla fall när han sen fick använda sitt egna sångkort kunde han inte komma på vad man skulle sjunga på det så till sist slutade det med att det var en kör, en kör som sjöng bä bä vita lamm. Hehe.

William älskar körslaget som ni säkert förstår, han är helt fast. Vi kikar på det och William har en liten crush i Piccaso så han hoppas hennes lag ska vinna, medans jag hoppas patriotisk på moraeus. William är en riktig tjejtjusare och mycket kär i en tjej på förskolan. Han planerar mer eller mindre sin framtid med henne, även om han talat om för henne att han även är kär i 8 tjejer till så hon vet liksom. HAHA. Sötnöten.

Tweenieåldern

Manboy.

Madeleine Stenberg 7 april, 2010 Inga kommentarer

Hehe Williams favorit låt.

Han tjatar om den hela dagarna och går runt och sjunger den. Han hejade på den låten i melo också. Tror det är en barn/tonårslåt typ. Alltså barn brukar ju dras till samma låtar som tonårstjejer dras till har ni tänkt på de?

Hehe, jag minns när jag en gång hade praktik i en förskoleklass och fritids. Alla gick runt och sjöng Britney spears Lucky både flickor och pojkar. Det som är roligt är att jag tror att barn tycker dom är lite coola. Ni vet barn tror gärna att vuxna är 100 år typ. Det är dock lite roligt när jag jobbat för jag har fått barn som tittat väldigt skeptiskt på mig och frågat, ÄR du verkligen vuxen? Hur gammal är du? Så har jag svarat och då säger dom. NEHÄÄÄ du! Då är du inte vuxen för min mamma är 38 och HON är vuxen. Hehe, jag tycker sånt är kul.
Hehe igår sa William till sin fröken som är kanske mellan 40-50 , DU är lika gammal som indiana jones pappa. Hon började skratta och sa, NEJ William så gammal är jag inte, NÄ men nästan då sa William. HAHA . Jag och hans fröken skrattade jätte mycket. Så sa hon, William jag är inte så gammal så sa William nä men du är äldst här på dagis i alla fall? Haha, barn har verkligen ingen koll på åldrar. Finns ju barn som när dom pratar om sin mormor och morfar säger att ”min morfar är 200 år så han är äldre än din” , det är så himla roligt att höra. 200 år , snacka om att dom verkligen tycker att vuxna är gamla.

Fast minns ju själv, när jag började ettan gick sexorna i samma skola som oss. När man råkade gå bakom lågstadieskolan så såg man sexorna ibland och man begrep inte riktigt vad dom gjorde på skolan, DOM var ju vuxna och borde vara hemma och skaffa barn typ. *hehe* , ännu värre när vi gick till högstadieskolan för där låg simhallen, MAN var livrädd när man såg dom där jättarna. Jag kunde inte för min VÄRLD begripa av vilken anledning såna där konstiga typer med moped som svischade förbi och ibland typ skrek till åt en kunde vara så vuxna och ändå fortfarande gå i skolan. JAG minns dom fortfarande i huvudet, nån kille med mustash och jeans som brukade åka på en blå mopped och skrika fula ord.

Jag tror jag var lite rädd för dom där killarna rätt länge, dom på högstadiet alltså. Dom som rökte, skek fula ord och var vuxna och stora som hus fast dom fortfarande gick i skolan. Hehe, sen var dom ju så tuffa också som vågade cykla på våran skolgård fast det var FÖRBJUDET.

Det är ändå rätt kul barn ser på vuxna och tonåringar. Dom vet nånstans att tonåringar inte är vuxna på riktigt men dom tycker ändå att dom är stora som hus.

Nä nu ska jag laga lite middag här.

Tweenieåldern

Tuff tuff tuff.

Madeleine Stenberg 2 februari, 2010 Inga kommentarer

Anna var inte så pigg på någon stadstur så jag blev hemma. Sonens pappa kommer hit i em så då ska vi ner på stan så jag kan köpa nya linser då, han skulle spana efter något på nån bilaffär också och sen ta nytt kort till körkortet. Han har alltså haft sitt i över 10 år. Själv gör jag inte ett skit, sitter här och tråkar. Borde städa lite så de ska jag göra.

Vad pysslar alla med? Har skit tråkigt, skulle vilja ha lite bloggtips kanske.

Tweenieåldern

Ett barn som befinner sig på annan ort.

Mitt stora fritidsbarn.

Williams inskolningsdag på fritids.

Orsa med bilder, och idioter på Rättviksvägen.

Lego rockband.

Barn som leker.

Min dag.

Utvecklingssamtal.

Manboy.

Tuff tuff tuff.

Du missade

Amningskurs, föreläsning & mina hundar, en hälsning från Skilla.

Ut på åkern i Kniva.

Skogen med Lizzla & Wemby.

Wemby 10 veckor, Lizzla lek & middagskväll.

Vem är jag.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

Media

Kontaktformulär

Cookie-filer

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Vilka rättigheter du har över dina data

Vart skickar jag dina uppgifter

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information