Yrke

Idag ska jag vara med ”stora” barn, del vill säga såna som är mellan fem till tio fritidsåldern. Sjukt det där att femåringar som inte fyllt sexår ännu går i förskoleklass det kommer ju min son också göra. Han kommer gå i förskoleklass när han fortfarande är fem år och de ska ändå räknas som skolmognad? Jag tycker svenska skolsystemet är rätt sjukt. Barn som det skiljer ett år mellan går i samma klass och förväntas kunna lika mycket. Tänk ett barn som är född 1 januari och ett barn som är född 31 december dom ska gå i samma klass och förväntas kunna samma saker trots att det är ett HELT år i mellan dom. Säg att det ena barnet är född första januari 00.00 och det andra barnet är född sista december 23.59 dom är alltså lika gamla då anser man trots att det skiljer en minut mellan åren liksom. Sen det att svenska skolan ofta stoppar dom smarta barnen att utvecklas, så om ett barn ligger längre fram i matteboken än dom andra och gör fler sidor än dom ska kan läraren bli förbannad, hörde rätt nyligen av en lärare som blivit arg på sin elev för barnet hade räknat för många sidor och då inte skulle kunna vara med på genom gången veckan efter. Min fråga är då hur pass snällt detta är mot barnet som får stanna för att vänta in sina kamrater.

Läste i lärarförbundets tidning om en skola som valt att kalla klasserna röd och grön tror jag det var, där lät man eleverna få läsa på den nivån dom låg på. Det fanns fyror som läste sexans matte samtidigt som fyrorna i ämnen som svenska kanske läste treans svenska beroende på starka och mindre starka ämnen. JAG tyckte detta system borde vara något som fler skolor kunde arbeta efter, tänk hur mycket roligare skolan skulle vara för eleverna om dom fick hjälp i svåra ämnen men även peppades i sina starka ämnen, då slipper eleverna någonsin känna sig sämst för tyvärr är det ju så att det man inte kan sätts större värde på än det man kan. Precis som med barn, många pedagoger ser till dom svaga sidorna hos barnet i stället för att se dom bra. OCH det är ju dom bra sidorna vi ska puscha på så barnet känner att om jag kan detta så kan jag även det som känns svårt. Jag talar av egen erfarenhet, jag var eleven som alla tyckte var kass på allting, trots detta hade jag en otrolig förmåga att skriva böcker och läsa böcker. Men alla mina pedagoger jag hade genom åren konsentrerade sig på att berätta hur dålig jag var på alla ämnen i stället för att lyfta mina starka sidor och jobba med mina svaga idag som blivande pedagog och fröken ser jag hur dom knäckte ett barn genom sina handlingar och koncentration på svagheter.

Lagade spagetti och köttfärssås till sonen. Själv åt jag köttfärssås och broccoli RIKTIGT gott, tog alltså bort pastan så kändes det nyttigare. Sonen är nyss lagd och jag har en renbäddad säng som väntar på mig så fort sonen somnat. Har sett att vi har flera dagars FP att ta ut så pratade med sonens pappa så ska få ta dom. Känns faktiskt riktigt bra, då kan jag dryga ut fp på lördag och söndag. Normalt har jag hört att man inte får det men det är undantag när man studerar vilket känns bra. Har lägsta nivån på FP, det beror på att jag var arbetslös outbildad nittonåring när jag blev gravid och därför så hade jag inte en chans att få någon riktig FP, så 180 kr dagen ligger FP:n på men då jag nu dryga ut med jobbet under veckorna, studierna och sedan ha FP på helgerna ett tag det tackar jag inte nej till direkt och jag vill inte att mina FP dagar ska tillfalla staten, så sniken är jag.

Nyss vaknat, läst tidningarna och sedan har jag satt mig här. Ska åka ner på lite ärenden idag. Ska tvätta och hänga tvätt. Såna saker måste man göra, det finns liksom inget val trots att jag känner pulsen som stiger. Men jag försöker att tänka att jag ska andas lugnt och inte stressa upp mig. Dock är det svårare sagt än gjort. För är man van vid att hela tiden ha hundra bollar i luften är det mer eller mindre omöjligt att sluta med det.

Två uppgifter till skolan ska också skickas in idag. Portfolio och så tror jag läraren sa att det var något mer.

I morse såg jag att jag väger mycket mindre än jag trott. Normalt hade jag nu hoppat och studsat och känt en viss YES känsla, men i stället så kände jag. Jaha? Hur kommer det sig? Nu är jag på väg ner men ändå finner jag inte alls det där klimax jag väntat på. Jag orkar visserligen inte ens tänka på mat så det är inte konstigt. En fördel med att jag mår så här är mitt antigodis känsla. Känns ju bra eftersom jag annars längtat efter godis hela tiden. I helgen har jag tänkt ta det lugnt. Skriva något i skolan kanske för det behöver jag, läsa någon av dom böckerna vi behöver läsa och skriva på min observation till portoliot. MEN jag ska inte alls stressa utan ta det lugnt, för jag måste de. Kan inte begrava mig i massa saker som sedan ska få mig att kanske bryta ihop igen. Nu lär jag försöka lugna ner mig lite tills jag får min KBT och kan få hjälp.

Sonen är på förskolan. Ikväll funderar jag på att gå och träna lite. Känns faktiskt som det skulle kunna vara skönt att få svettas lite och kanske rensa tankarna. Sonen ska sova hos sin pappa hela helgen och jag tänker endast ta det lugnt. Kanske städa lite och sånt bara.