Behöver något att skriva om, kanske något att fotografera också. Tänkte låta er som läser bestämma, vad exakt skulle ni vilja att jag skrev om. En tanke, något ni undrar över eller kanske foton på något? Behöver lite inspiration så ge mig lite.

Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Behöver något att skriva om, kanske något att fotografera också. Tänkte låta er som läser bestämma, vad exakt skulle ni vilja att jag skrev om. En tanke, något ni undrar över eller kanske foton på något? Behöver lite inspiration så ge mig lite.

Började tänka på gamla minnen, saknar verkligen många av mina vänner. Såna jag följt genom livets krokiga vägar. Anna är ett exempel, jag kan ofta här hemma börja tänka på saker hon och jag gjort eller sagt och garva här hemma. Som classic car week 2009, helt sjukt kväll. Jag tror sällan jag skrattar så mycket, jag och Anna som två primadonnor traskar rakt ut i rondellen (Anna med sina högklackade skor i högsta hugg) och ropar ”JOHOOO” till bilen vi skulle åka hem med. För er som aldrig varit på classic car week kan jag säga att hela Rättvik är full med bilar det är knappt en millimeter mellan bilarna för det är så knökfullt med folk. Där traskar jag och Anna ut i rondellen och kliver in i bilen där dom garvade som fan åt oss. Eller på vägen dit när jag helt plötsligt började diskutera älgar med karln som satt bredvid mig. Hehe,,,
Kvällen när jag, Anna och Sofie var till Säter var också förbannat rolig. När vår skjuts kommer visar det sig vara en EPA, jag och Anna bara. EN EPA?! UTAN säten bak? Är ni seriösa?! Vi fick åka en bil framför och stannade i någon korsning och drack och skrattade en del. När vi väl kommer till Säter (Säterdalen) känner jag och Anna oss som två ufon och helt malplacerade då hela bunten där var rockabilly eller psykobilly och jag och Anna stod mest och förfärade oss över deras psykobilly frisyrer. Minns hur Anna bara, ”MADDE! Jag tror det är är såna där PSYKOBILLYS”. Hehe, oförglömlig kväll. Eller när jag var chaufför på midsommar 2008 och Sofie skrek till en kille på moppe ”vill du ligga med mig?” och sen as nöjd ”HAN vill ligga med mig”, fy fan hur jag garvade då. Lika så tjejkvällen på Harrys när jag och Linn stod och dansade mitt på dansgolvet ensamma till nån trubadur tills jag insåg att, HJÄLP detta kommer jag ångra imorgon och började smyga mig därifrån medan trubaduren ropade att jag och Linn skulle stanna kvar där. Linn och jag delade på samma tallrik med ölkorv och diverse mat i överflöd.
Eller kvällen när jag och Lena satt och delade på ett sexpack 3,5or på en parkbänk och var otrevliga mot alla som gick förbi och allt jag såg liksom gick i slowmotion.
Saknar ibland sånt här, såna där helt galna kvällar som egentligen varit helt sjuka men ändå betytt så himla mycket för dagen efteråt. Blev väl nostalgisk eller nått.
Så sover William borta hos en kompis för första gången då. Märkligt, det känns som nyss han var en bebis alldeles nyfödd och i behov att mitt beskydd nu skiter han i mig och jag ser honom knappt på dagarna. Utan det ska lekas och roas hela dagarna, tiden går sjukt fort. Jag vet att när William var bebis sa folk det till mig det kommer gå så fort njut av att ha honom liten. Man försöker ju njuta men tiden gick ju fort även då… Jag undrar om tiden går fortare när man får barn? Minns att när jag själv var barn gick tiden så sakta. Åren mellan tretton och femton kändes som en evighet. Åren mellan 15-18 lika så, mellan 18 och 20 med. Men mellan 20 och idag åren när jag varit mamma känns som de liksom flugit fram utan hejd.
Nyss skrivit klart en uppgift jag inte hunnit med innan, ska ge mig på en till tänkte jag.
Provade tassimon nu, Riktigt gott var det, William nöjd i fulla drag. Hans uttryck på saken ”MAMMA det är ju oboy”. Riktigt nöjd, extremt smidigt också gick jätte fort att få en kopp och sånt gillas. Just det att man kunde få den koppen man ville ha på bara en halv minut passar mig som egentligen inte är någon kaffedrickare men gärna dricker ihop med folk. Sen ett stort plus att man slipper stå och mäta upp kaffepulvret. Buzzador är verkligen toppen.

Idag fick jag mitt buzzador-paket som jag väntat på i några veckor. Känns toppen. Paketet kändes inte speciellt tungt när jag bar det från supermarket till banken, men väl på banken kändes det som armarna skulle ge vika. Hade dock tur, orkade bära paketet. Bilder på hur stort paketet var ser ni här nedanför.
I alla fall har jag precis packat upp paketet och imorgon ska jag avnjuta en kopp, blir nog chokladen först. Buzzador är helt underbart, så många saker jag fått buzzat sedan jag blev medlem 2005 eller 2006 (minns inte exakt) och allt har jag haft stor glädje av. Det här paketet känns toppen i mitt hem.
Är du inte medlem i buzzador? DÅ tycker jag du ska bli det, genom buzzador får du prova och dela ut prover till dina vänner av olika produkter. Själv har jag fått prova; hundmat, godis, duschcreme, deoderant, flingor, halstabletter med mera. Gå med i Buzzador du med och få chansen att prova massa nya produkter.
Ett buzzador-paket
William har fotat, blev en rätt skum bild.
HEHE ganska stort paket 😉
PAKET
Innehållet
1 – Tassimo T20
6 stycken olika smaker
+200 att handla för i Tassioms shop.
Smaker
Fler smaker
Mera
Min Tassimo
Drog ner på stan och hämtade paketet, efteråt åkte vi till Björn. Han gjorde skaldjurspajen och vi åt och begav oss sedan hem hit. Björn tog mitt paket på sin pakethållare. I alla fall mötte vi upp Lisa här, så jag duschade William och gjorde honom klar för sängen, nattade och läste Lill-Zlatan och morbror raringen sen gick jag och Lisa ut på balkongen och åt lite jordgubbar och glass när William somnat. Eller ja, han hade svårt att somna ikväll. Tror det är för han ska sova hos en kompis för första gången imorgon. Nu kändes han stor, minns själv första gången man sov över hos en kompis nu börjas det för William med. Han och hans kompis bestämde det på vägen hem i söndags och imorgon passade det hans mamma (min vän) bäst.
Lite bilder från dagen, snart ska jag se the secret life of the american teenager inte hunnit det tidigare.
William på väg ner på stan
Gick och skrev Bruschetta
Köpte en VR
som jag läste hemma hos Björn.
Ska ner och hämta ett roligt paket. Något jag väntat på ett tag, ska träffa Björn därnere han ska på banken. Efteråt åker vi hem till honom och äter skaldjurspaj. Ska bli smarrigt gott, tar dock bara med mig mobilen idag och kanske fotar med den. Orkar inte dra med mig systemkameran ner på stan, det känns som lite överkurs.
Hörs ikväll. Då ska jag se the secret life of the american teenager också. Lär väl gråta som vanligt, 21.00 varje tisdag extremt viktigt för mig.
Hehe där var jag rejält klyftig va? Hehe, enda sedan igår när jag blev snuvad på min skänk så har jag letat som besatt efter en ny. HUR kunde någon ha fräckheten att ringa före och få min skänk. Jag vill gärna ha en furu så jag kan måla om den själv, jag har nämligen insett att jag tycker det är kul att måla saker. Ganska imponerade då jag aldrig trodde jag skulle gilla sånt, men just det faktum att lite färg kan förändra en hela möbel ger ett ganska imponerade intryck. Jag vill måla om en furu-skänk till vit med svarta beslag på, tror det skulle bli grymt fint. Jag har en pigtittare som jag har en del smycken och smink, jag har en tanke att måla om den vit och ställa ovanför den där skänken jag vill ha i mitt sovrum. Vill alltså ha skänken till ett slags smycke och sminkbord, tror det skulle se ganska mysigt ut.
Varför kan jag inte vinna flera miljoner, skaffa mig en villa med stor gård och helt underbar punschveranda?! Tyvärr lever jag här i min lägenhet med balkong, har inget emot själv lägenheten. Grannarna är underbara, bra läge och gillar att det är ganska stora ytor. Men skulle vilja ha altan, kunde sitta ut i gräset. Samtidigt så är jag tydligen ett enkelt byte för stalkers för när jag bott nära marken har jag av någon underlig anledning haft massa märkliga människor som valt att besöka mig genom att glo in genom mitt fönster, ringa och fråga läskiga frågor eller andra sjuka saker. Undra varför jag är sån stalker-magnet? Jag ser mig själv som en ganska fridfull typ som inte lämnar något intryck efter mig, dock tycks folk se mig lite överallt och själv känner jag bara, HUR sjutton kunde du se mig?!
Jag ser aldrig någon, mina vänner brukar klaga på att jag alltid är så stram, om dom vinkar och tutar med en bil går jag med näsan i vädret och vägrar kolla dit. Den saken är sann dock, jag vägrar kolla till en bil som vinkar eller tutar av två skäl;
1 – Det kan vara så att dom vinkar och tutar åt någon som går bakom mig. Om jag vinkar och hälsar känner jag mig bortgjord och det där kan plåga en i veckor efteråt.
Sen att jag själv brukar roa mig med att tuta och vinka åt folk jag inte känner när jag kör bil bara för att se deras reaktioner är en annan femma. Då är det jag som håller i elakheterna. Glömmer aldrig gubben med hunden jag vinkade jätte glatt åt, och han vinkade tillbaka och man såg verkligen hur han funderade vem det var haha. FY så elakt av mig. Jag är ändå tjugosju år och mamma till en snart sjuåring men fortfarande håller jag på med sånt, blir nog aldrig riktigt vuxen.
2 – Det kan vara någon som likt mig själv, endast vill jävlas. Genom sig själv känner man andra.
Hur som helst så tycks denna skänk inte vilja dyka upp idag. Så jag får väl hoppas någon skänker mig en skänk någon gång.
Så var det gjort William har precis varit på sjukhuset igen, fick kissa i sån där tratt. Idag såg jag till att väcka honom strax efter åtta och så fick han inte kissa förens sjuksköterskan sa det. Efteråt var det ett ul och allt så bra ut. Får se vad läkaren säger nu då, är snart ett halvår sedan William fick uvi och jag är glad att dom tog och kollade upp det extra på honom. Fast så är det ju, pojkar ska kollas mer eftersom pojkar egentligen inte ska kunna få UVI.
Nu spelar William i alla fall nintendo DSi ska snart fixa lite frulle åt honom och mig. Eftersom vi drog direkt till sjukhuset då jag inte ville plåga honom med att vara kissnödig i flera timmar i onödan har inte de gjorts ännu.
Här är en bild innan ultraljudet.
Lite mysigt så där på barnkliniker, mottagningar och avdelningar
allt är liksom i miniatyr ^^,.
William drog till sin kompis direkt han vaknade i morse mer eller mindre. Själv hamnade jag på blocket och hittade en skänk jag blev sugen på, hann till och med planera hur jag skulle måla den och vad jag skulle ha i den ringde och så var den såld. Snopet, berättade för en kompis om det och hon började skratta och sa ”DET där är typiskt oss tjejer, vi gör upp en bild direkt över saker. Precis som när man träffar en ny kille börjar man fundera över hur ens framtida barn ska se ut.” HAHA, de var så himla sant. Jag är expert på det där, göra upp en bild i huvudet på saker. Som om jag ska ut, då kan jag planera i flera veckor vad jag ska ha för kläder, hur jag ska ha håret, vad som ska göras. Lika förr när jag träffade killar, innan jag fick barn alltså då gjorde jag gärna upp en bild av vårat framtida liv lite diskret. Jag har nog gått i flera år och tänkt att jag är ensam om att göra upp en glamorös bild av min framtid så var ju himla härligt att höra att fler tänker som mig själv. Målar upp framtiden i en dröm liksom. Drömmar är viktiga för mig, skulle jag sluta planera och dona skulle jag gå under. Lika så är det när jag kommer på att jag vill shoppa något, jag gör en bild i huvudet hur saken ska se ut, vart den ska vara placerad, vad som ska vara i. JAG kanske chockerande nog är ett kontroll-freak?! Hur är ni? Planerar ni saker och får upp en bild i huvudet som ni liksom går runt och drömmer om?
Björn sålde sin M5a idag, han har inte kört den på säkert 2 år då den krånglat och sen köpte han ju nya bilen. I alla fall Björn hade inte lagt ut bilen eller så men killen som köpte hans röda BMW hade en kompis som var intresserad av M5:an så han åkte ut och kikade på den, åkte hem och jag och Björn och William drog till Björns mamma. Var där en stund, då ringde killen som kikat på M5an och var på väg tillbaka för att köpa den. Så vi åkte tillbaka och killen köpte bilen så nu var den såld. Nu har han bara cheva vanen kvar som ska säljas, och sen ena dodgen som tydligen någon var intresserad av. Chevan känns lite märkligt om han säljer, precis som röda BMW:n båda dom bilarna är så Williams bebistid. Chevan köpte Björn när William var någon vecka gammal, eller han bytte bort den mot sin då svarta BMW. Bmw:n åkte William hem från BB och sen bytte Björn den mot chevan. Den dagen hade jag lite feber minns jag, så jag och William låg på soffan och sov hela dagen mer eller mindre. Chevan var jätte mysig att åka i, sköna säten och vi lyfte bara in hela vagnen bak. Den hade tv (tjock-tv. Detta var liksom 2004) och videospelare (vhs-spelare alltså) samt kylskåp och bord. Nu ska den snart också säljas. Lite nostalgi över den bilen.
Hur som helst passade jag på att fotografera lite, jag önskar jag hade råd att gå på en fotokurs. Min dröm var att gå media på gymnasiet men dit räckte inte mina betyg. Jag ville verkligen bli fotograf, när jag skaffade systemkameran kändes det helt perfekt och det gör det fortfarande, även om jag hobby fotograferar älskar jag att hålla min canon eos 450D i min hand, det är som jag känner mig hel med den. Skaffa systemkamera gjorde jag för att få förverkliga en del av en gammal dröm, när jag blir klar med lärarutbildningen ska jag gå en fotokurs. Inte för att jag kommer bli fotograf men för att kunna, kanske kunna jobba på sidan av läraryrket eller så. Det är något magiskt att hålla i en kamera, jag känner mig som jag lever i en dröm. Fota är kanske min hobby?
Harry tröttkatt
Harry
En blomma
Droppar
Lupiner
Lekte med kameran
Play
Hey
Williams hjärta han gav till Björn för något/några år sedan.
Var först i röda BMW:n nu är den i nya.
William på väg ur bilen.
William ville att jag fotade hans pappas båt.
William ska alltid spexa, och jag 😉
William med Björns gamla pass.
| Cookie name | Active |
|---|