Ska ju ha tjejkväll ikväll, blir först en middag på Hammars-restaurang här i stan och sedan ska vi tillbaka hit efteråt.
Nu ska jag passa på att duscha och fixa mig, mitt seminarium eller handledarträff är väl mer rätt ord, börjar 15.15 och jag tänkte vara klar med duschen då + ha fixar sminket och blåst håret får väl försöka göra resten under seminariet. Bra tajming där högskolan Dalarna att fräckt boka in en handledarträff samtidigt som jag ska UT!
Det känns i kroppen att jag bara har en termin kvar. Det är liksom som jag fått samma energi som jag hade mitt första år på högskolan, är nyfiken känner att WOW det här ska bli kul och allt. Jag tror att det är för att jag äntligen ser ”ljuset i tunneln”.
Om 25 minuter ska vi ha kursintro, som tur är så läser jag på distans för William är nämligen hemma och är SJUK idag.
Nä ska ta och sminka mig nu och sedan börja lyssna på kursintrot. FATTA! Jag är klar snart!
Äntligen är PGII klart, på måndag börjar PGIII och min sista termin på högskolan Dalarna. Jag känner hur huvudvärken lättar och hur jag för första gången sedan i augusti faktiskt kan pusta ut. PGII kändes inte kul att börja, jag hade mina tankar om att den kursen skulle vara en samling med återupprepningar och det var den. Nu är det dock bra och jag känner mig lyckligt klar. Skrev detta innan jag hade betygsamtal. Vill memorera det då jag vill minnas känslan av att att känna sig så undergiven och rädd. Detta var första gången jag upplevt känslan av att vänta på ett betyg som är avgörande för din framtid. Då man inte får börja PGIII förens PGII är klart! Men jag fixade det och för de är jag så glad!
Äntligen ser jag ljuset och nu snart är jag färdig! Det ungefär 5 månader kvar! Förstår ni! Jag har snart nått mitt mål!
Jag längtar sällan eller aldrig efter att festa. Men ikväll känner jag ett stort behov av att ta mig en rejäl jävla bläcka!
Räcker med att sitta hemma på hemma fest egentligen bara jag slipper tänka ett par timmar för jag är ilsken inombords och jag vet att en kul tjejkväll kan pigga upp mitt humör rejält. Vin, öl eller drinkar spelar ingen roll, bara jag får något som får mig att släppa lite tankar för en stund.
Den senaste veckan har någon lyckats dra fram en gammal sida av mig själv, en sida som legat död och begraven under lång tid.
Den där galna sidan hos mig som jag sällan visar, när jag är sarkastisk och ironisk poppar upp som ett popup fönster. Jag kände idag att jag skulle vilja låna en raggarbil, och åka förbi en viss byggnad och visa röven och ge fingret. Jag var lite halvelak mot en främling på seminariet, någon som kom in och som jag bara inte kunde vara trevlig emot.
Han sa något i stil med att ”jag ska bara testa om allt funkar”, varpå jag surt svarade att ”De kan du göra i rum 1 vi har faktiskt seminarium här”.
Jag vet inte om någon verkligen borde väckt denna sida hos mig, fast det kanske är bra. För jag kanske kliver ur min deppiga period nu och går över till min ”i en värld full av idioter är ingen normal” period istället. När jag är i den perioden törs jag i alla fall säga vad jag tycker.
Usch jag har verkligen stressmage just nu, sitter och håller på med opponering men just nu är det paus. Känner ändå att GAH jag hatar sånt här, jag mår fruktansvärt illa av att sitta med såna här saker, undra om man någonsin blir van med saken?
William är lämnad i skolan sen cirka en timme tillbaka, själv är jag mest trött och oroad och vill få detta arbete klart. På torsdag blir det betygsamtal och jag längtar mig GALEN! Vill verkligen börja pedagogiskt arbete III nu så jag sedan kan hoppa vidare i livet och börja mitt yrkesliv. Gnäll, och gnäll! Gillar inte att skriva gnälligt men det ändras snart LOVAR!
Blev aningen frustrerad i morse när jag insåg att comhemboxen krånglade igen, nu går det inte att se på den alls. Blev så irriterad, så fick ringa comhem som ska smsa när ”felet” är löst. Kul start med comhem, det har liksom krånglat sedan början, känns lite som att ”du ska inte ha tv Madde.” Efteråt kom bovärden hit för att glo på tapeterna. Tydligen har dom ingått i något konstigt avtal så målarna ska ha 500 för att göra en ”lägeskoll”, sedan för att börja tar de en ”startavgift” på 500. Förutom de ska jag betala 962 för själva målningen. Kändes helt sjukt blir liksom 1962 kronor för att MÅLA min hall, då målar dom på tapeterna, spacklar igen hålen och målar. Tänkte att de kan säkert jag fixa själv om det är så. Har aldrig tapetserat eller målat själv någon gång men jag fixar det säkert med hjälp av någon. Så någon som vill hjälpa mig måla? *blink blink*
Sedan drog jag och Lisa runt på stan en sväng, vi gick först till Maestro och käkade lite, längesen jag var där. Förut gick vi dit kanske ofta och drog runt på stan men pedagogiskt arbete kurserna är rätt krävande så den tiden har helt enkelt inte funnits för sånt. Kikade runt lite på stan och blev en sväng in på telia för att klämma och känna på varsin surfplatta, för där är något jag tänker ”åh va roligt” med *fröken sukta, är mitt andranamn*. På vägen hem så fick jag se Lisas valp så himla söt! Blev helt förälskad i den lilla sötnosen, jag kan inte låta bli att kolla på hundar på blocket stundvis. Jag vet att jag inte kan ha hund, men jag önskar mig hund ändå i smyg hela tiden. Att ha hund är något jag mer en gärna skulle vilja ha.
Gick till Williams skola och hämtade med honom hem. Väl hemma hade jag fått mitt smycke (som jag skrev om). Fixade lite middag och William och hans kompis kom hit, nu sitter de och leker på Williams rum. Själv gör jag inte mycket, klocka halv sju ska Williams kompis gå hem och då blir det väl att göra kväll här, William får duscha, läsa lite läsläxa för mig och sedan ska jag se på lite tv och gå och sova. Är sjukt trött nämligen.
Äntligen! Nu har vi skrivit klart de sista på uppsatsen och den är således nästan klar, nu ska den gå igenom ventilering och annat för att sedan vara färdig! Jag känner mig så ”lättad”. Vill bara att den här kursen ska försvinna ur min värld så att jag kan börja pedagogiskt arbete III och således gå min sista termin på högskolan Dalarna, sedan står jag där med mitt examensbevis längtan är helt enkelt brutalt jävla stark just nu!
Är lugnt annars, ska snart gå och sova. Ser fram emot att sova och inte behöva tänka på uppsatsen faktiskt.
Är sjukt trött idag, körde ju som bekant åt Björn igår kom hem fem i fyra och sedan upp tidigt på morgonen. Men sånt är livet som student antar jag. Pluggat som en galning hela dagen idag och är ändå inte helt nöjd, är inte van att skriva text där inte litteratur ska med känner jag men det ska väl lösa sig.
William blir hos Björn i helgen. Nu ska jag se the vampire diaries och sen blir det sängen.
I veckan har mer eller mindre hela världen länkat någon kille som snackar om hur han blivit mobbad, jag har inte sett videon däremot fått höra om den på radion och läst folk förfäras på facebook. Jag stör mig mest, stör mig på att folk bryr sig så fort en video visas men att det sker i samhället precis framför ögonen på oss hela tiden är det ingen som reagerar på. Under hela ens liv stöter vi på mobbning, ändå reagerar vi sällan. Igår när jag och brorsan såg på The big bang theory diskuterade de just mobbning och där en av karaktärerna inte insett att h*n själv varit en mobbare. Det är lite huvudet på spiken, jag tror nog mer eller mindre alla någon gång gjort något elakt mot en människa, vi är ju människor. Vad vi dock sällan ser är att vi gjort elaka saker, att våra ord kan ha satt spår i någon annan. Mobbning behöver inte enbart vara en medveten handling, det kan även vara omedvetet. Vi fick en fråga i skolan förut där vår seminarieledare (otroligt opedagogiskt) la ut frågan ”har du mobbat någon eller blivit mobbad”, jag var ärlig och sa att. Ja, jag har fryst ut människor. Men har även blivit utfryst själv. Reaktionen blev från lärarens håll att jag var en hemsk människa, ytterligare en person berättade samma sak vi två såg därmed i gruppen som två stora idioter som hade fryst ut någon den lilla poängen att vi båda dessutom själv blivit utfrysta försvann bara de faktum att vi fryst ut någon var hemskt nog. Resten i gruppen hade aldrig upplevt mobbning någonsin de hade haft så bra klasser hela livet. Personligen tycker jag det är mer oroväckande att någon tror att just sin klass varit utan problem, det betyder att problemet fanns där men att man själv aldrig förstått det. Det var runt tjugoårsåldern jag började reflektera över hur det varit i skolan, varför jag vantrivdes och vad som var felet. Jag insåg ju även då att det var denna utfrysningsteknik som gick runt och runt i skolan från år ett tills gymnasiet. Den fanns där alltid, den finns där även i vuxen ålder, människor kämpar liksom dagligen med att höja sig själva i rang precis som hundar kämpar för att komma över den som står högst i rang. För att lyckas ta oss dit så trycker vi ner andra, omedvetet många gånger.
Vi diskuterar ofta media som en bov i dramat för komplex och dålig självkänsla, strävan efter att ha den perfekta kroppen är medias fel. Jag anser att det till stor del är bullshit, att jag fick ätstörningar beror inte alls på Barbie eller någon av mina favorit tv-serier. Det beror på vad folk sa till en i skolan; ”Men du kan ju ändå ingenting, tjockis, gud va långa ben du har, du ser ju inte klok ut, vi väger oss på stora vågen i badhuset. ÅH du väger 2 kg mer en mig. Jag tycker inte det är fint med långa tjejer.” Där ligger grunden till min självbild, personer som påpekade mitt yttre kanske bara en eller två gånger förmodligen totalt omedvetet utan att förstå att just dessa små ord skulle sätta spåren för min självbild.
Många tror att mobbning handlar om att du blir slagen dagligen, att du inte har några vänner och att du alltid går ensam. Mobbning kan vara att det är fem tjejer i spice girls och ni är sex och att just då inte får vara med för du inte har rätt hårfärg, hudfärg eller helt enkelt inte har rätt kropp.
För att motverka mobbning måste man börja se till sig själv, är det okej för mig att säga till min kompis att ”du passar nog inte i den tröjan för du ser tjock ut.”. Behöver du påpeka allt? Tänk efter före, de lilla du säger till din vän idag kan påverka personen för resten av livet.
Det var mina tankar om mobbning det.
Fan va tråkig jag känner mig, men är så sjukt trött och har så mycket i huvudet nu sista veckan på VFUN, och sedan början på b-uppsatsen, känns som man stressar ihjäl sig typ. Har i alla fall skrivit klart mitt SOL-projekt får väl hoppas att det blir godkänt för annars blir jag ännu mera stressad.
Dagarna liksom tickar på och när jag inte har något intressant att skriva om blir det så märkligt att skriva något då det känns som man inte får till något. Får väl se nu när man blir klar med VFUN om det blir annorlunda, VFUN har pågått i tio veckor men det känns så himla mycket längre. Märklig känsla snart är man klar med pluggandet undra vad man gör nästa höst? Det visar sig antar jag.
| Cookie name | Active |
|---|
Madeleine Stenberg