Lärarstudent

Lite uppdate of the day

Madeleine Stenberg 15 september, 2011 Inga kommentarer

Idag var det skolforskningsdagen i skolan, jag satt ju på distans och det var jag inte ensam om det var nämligen endast 3 i salen. Tomt när dom streamar saker *S*. Var intressant även om jag nu känner mig mer förvirrad än innan. Jag vet ju vad jag vill skriva min C-uppsats om eller ja examensarbete, jag vill skriva om barn som förlorat en nära anhörig och hur skolan bör arbeta med detta. Anledningen är enkel, jag har egen erfarenhet av saken och därav vet jag också hur det känns. När barn förlorat en nära anhörig är det på ett annat vis än för vuxna, dessutom är det svårt för skolan att veta hur man bör bemöta barnen. Därav vill jag skriva om detta, jag har hittat vetenskapliga artiklar redan samt böcker. Nu krävs bara ett godkännande från min rektor, för det är även rektorn på min VFU-skola som ska godkänna mitt arbete, det är nämligen så att skolan jag har ska ta del av mitt examensarbete och anser inte skolan att det är något de har behov av, lär jag leta efter ett annat ämne. Jag hoppas verkligen att skolan vill detta för det är något jag brinner för! Något jag vill skriva om, 20-30 sidor om detta ämne kan till och med få mig att vilja skriva X-jobbet. Sedan är det inte speciellt ovanligt att förlora en nära anhörig som barn, du kan förlora ett syskon, eller som för mig en förälder i en olycka, du kan ha förlorat en familjemedlem i krig, eller i en sjukdom. Döden möter vi runt oss hela tiden, även barn och om jag få får skriva mitt examensarbete om detta skulle jag verkligen känna att jag skriver för en god sak. Jag vill verkligen detta så håll era tummar och tår för mig okej?!

Annars följde jag med Lisa till Borlänge, hon skulle handla kläder till sin VFU, efteråt hämtade jag William. Jag och William gick hem till Björn, sedan blev det en tur till citygross. Nu sover William och jag håller på och hjälper en tjej med hennes blogg. Lämnar länk när det är klart om det är okej för henne.

Jag borde, och jag ska.

Madeleine Stenberg 30 augusti, 2011 3 Kommentarer

Jag måste bege mig till högskolan snart. Lämna och låna en bok. Boken jag ska lämna är en matematikbok och boken jag ska hämta är en annan bok. Är lugnt här, William är i skolan och jag ska städa och som sagt gå till biblioteket. Har inget intressant att berätta idag heller. Skola igen, lite typiskt så där, alltid mindre att berätta när skolan är aktiv. Visserligen pluggade jag i somras också men hösten är liksom tråkig i sig. Det händer inget då, bara lång väntan och tråkigt regn. Jag blir automatiskt deppad den här perioden på året, visst är det vackert med löven men det är otroligt tråkigt med det gråa vädret och de gråa vädret talar om att det snart blir vinter. Det är ingen hemlighet att jag avskyr vintern, jag blir alltid deppad och känner mig så ledsen inombords när första snön faller. Snö för mig är som ett uttryck för att nu är allt fint borta. Jag kan inte njuta av vintern, får vintern tar något i mig och bär den bort från min kropp. Folk tror att jag missunnar andra vintern, så är det inte. Däremot vägrar jag säga att jag är glad över vintern för det skulle vara en lögn.

Nä ska gå och hämta den där boken nu.

Omotiverad.

Madeleine Stenberg 13 augusti, 2011 Inga kommentarer

Känner mig aningen slö just nu. Vill verkligen inte alls börja skriva på den där tentan fast jag vet att jag gör absolut bäst i att börja skriva den nu. Ska ta mig en dusch och förhoppningsvis så får jag fart på inspirationen, vaknade med nästa sommar ångest igen. Det är drygt att vara en människa som ska ha kontroll hela tiden, när jag inte har kontroll över saker mår jag inte bra. Vetenskapen om att jag inte vet hur sommaren ser ut gör mig galen, vet av erfarenhet att ett år på högskolan går extremt fort. Jag vet att om bara ett par månader sitter jag här och gnäller över min C-uppsats (examensarbete).

William drog med Björn på Runndagarna för att glo på båtar, därav är jag barnledig och därav har jag också tvånget på mig att sätta igång någon gång!

Ett barn på flykt.

Madeleine Stenberg 10 augusti, 2011 Inga kommentarer

Jag inte riktigt men nästan? William har åkt med sin farmor till Skevi och därav så sitter jag här ensam. Nu är den perfekta stunden för att städa, i och för sig städar jag ofta men tänkte mer grovjobbet. Ta och rensa ur kylskåpet och rengöra det från grunden. Kanske borde göra det, blir alltid 100 procent trevligare efter man rent gjort kylskåpet. Vet ni? Jag gör det, då har jag något att lägga min ”egentid” på och dessutom fördriva nytta med nöje!

Skavsår i ögonen?

Madeleine Stenberg 25 juli, 2011 3 Kommentarer

Känns som jag har världens skavsår i ögonen, har ju linser och tror mina ögon sagt lite snabbt nej så nu är glasögonen på. Våga vägra glasögon, usch. Jag önskar jag tillhörde gruppen som ser snygga ut i brillor, nu är jag inte begåvad med det så jag antar att jag får nöja mig med att se ut som en ja vad vet jag?!

William glor på sommarlovsmorgon eller ja vad det nu heter på kvällarna. Vi ska fortsätta läsa lite Mimmi-böcker om ett tag. Läste ut en ettas dagbok idag och gud vad han skrattat, och jag med. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig vissa gånger och William skrattade ännu mer så ja det var kaos. Jag säger då att det är en himla tur att det finns barnböcker annars hade jag inte kunnat skratta, vuxen böcker är tyvärr inte lika roliga som barnböcker.

Månadshandlade idag, blev helt JIPPI på maxi dag när jag hittade en låda med 10 kr för allt godis som var i där. Jag grävde och for runt i den där lådan likt kärringar gör på Lindex i 10 kronors lådan för trosor. Toppen att plocka fram på lördagar så slipper man köpa lösgodis eller smågodis. Vad säger ni? Jag varierar mig i det där.

I alla fall så gjorde jag något så glamouröst som fiskbullar och potatis till lunch och till middag varma mackor. Eller jag fick äta varma mackor själv för William skulle ha rostade sa han. I alla fall så spelade vi lite familjespel med Björn innan lunchen och sen drog Björn hem.

Imorgon har jag seminarium i religionsvetenskap och William drar till Parkens Zoo i Eskilstuna med Björn och Björns bror. Jag ska passa på att träffa Lisa på eftermiddagen och ta en kopp kaffe innan hon drar till jobbet.

Var väl min dag i stort, och inga foton har jag heller.

Men jag jobbar inte.

Madeleine Stenberg 6 juli, 2011 2 Kommentarer

Jag och William diskuterade vad han vill bli när han blir stor. Han vill jobba, det är hans stora mål. Jag frågade honom om han inte vill plugga? Han verkar inte som det. Så sa jag, att egentligen vet du väl inte ens att jag kan jobba? Du har ju alltid haft mig hemma pluggandes. William bara; Mmm det är ju det du gör, du pluggar. Det blir nog märkligt för honom om ett år när jag tar min examen. Jag har pluggat nästan hela Williams liv. Jag började när han var tio månader att läsa och nu är han snart sju år. Det betyder att jag som hans mamma läst i hela hans liv. Först läste jag ju in gymnasiet via NTI-skolan distans (vuxenstudier) när jag var tjugoett och sedan läste jag tills jag började på högskolan. Visst har jag jobbat lite då och då, timmar men aldrig haft ett måndag till fredagsjobb. Jag har alltid varit den pluggande morsan. Det blir konstigt för William när jag börjar jobba tror jag, för honom är det mer naturligt att se mig vid skolbänken. När jag är klar nästa vår har jag pluggat i 7,5 år sammanlagt. Det är många år, men jag har nått mitt mål att bli något att lyckas med något. Vara någon, jag blev någon trots allt.

För andra låter det nog konstigt att jag ser det så märkligt att jag kommit hit där jag är idag. Att jag tänker att jag lyckats och känner mig så stolt över mig själv. Det kanske rent av låter märkligt, men för mig är det ett bevis och ett tecken på att alla människor kan lyckas. ALLA människor kan nå sina mål trots att vägen inte är rak och blommig.

Jag minns mitt liv innan jag fick barn, trots att det ibland känns som glimtar ur det förflutna. Jag minns hur jag var och vem jag var. Hur jag alltid trodde att jag inte var värt ett skit, att ingen skulle sakna mig om jag försvann. Jag minns hur jag kände mig som jag var den sämsta människan i världen och hur bra det kändes att inte äta för jag så straffade mig själv. Jag minns hur min lågstadielärare berättade dagligen hur dålig jag var och att jag aldrig skulle lyckas med någonting. Jag minns hur det kändes att vara den eleven som var dålig, inte hade de rätta kriterierna. Jag var ingen, jag minns också hur jobbigt det kändes att vad jag än tycktes göra så levde jag aldrig upp till de förväntningar och drömmar jag hade. Jag minns när jag slutade skriva för jag ansåg mig själv vara sån idiot. Jag har alltid varit cyniskt och aldrig trott på kärleken. Jag minns när jag ringde mamma på BB den lilla stunden jag och William var där, jag tittade på William och sa ”Mamma, jag har aldrig älskat någon så här mycket”. Jag älskade honom så, jag älskar honom så. Kärlek, jag ville ha barn för jag ville känna kärlek. Den där kärleken jag visste skulle göra mig lycklig, för mig är mitt barn kärlek och lycka. Att vara mamma ger mig en tro på att kärleken finns, styrka och mod. Jag var ingen men jag är någon jag är en mamma det finaste man kan vara.

Jag kanske aldrig haft en fast tjänst, rest jorden runt och tagit studenten, aldrig jobbat ett måndags till fredags jobb och dragit ut på krogen med jobbet en onsdag, fredag och lördag. Jag valde att bli mamma under den perioden i livet när andra valde ovanstående ting, men jag ångrar inget jag är glad för att det blev som det blev. För hade jag gjort allt detta hade jag aldrig varit här där jag är idag; En studerande mamma som trivs med det hon lyckats med, det här är jag och mitt liv. Jag har valt mitt liv och jag lever mitt liv precis som jag vill att det ska levas.