Det kom några små flingor för någon vecka sedan. Men igår och i natt har vi fått snö på riktigt. Lizzla är supernöjd, och slänger sig i den och leker. Hon fick ju uppleva lite snö precis när hon kommit hit men det var så lite och hon så pluttig att det minns hon nog inte.
Jag skrev i förrgår om allergi mot lök… Det var inte allergi det visade sig vara magsjuka så jag har varit en ständig besökare till toalettguden så att säga. Det verkar vara lite bättre just nu, men fy sjutton alltså. Har man hund måste man trots sjukdom gå ut, så jag har försökt att inte röra något i trapphuset och varit livrädd att magen ska sätta igång när Lizzla varit ute på sitt. Som tur är har det börjat vända äntligen men fy vilken pers.
Vet flera som fått magsjuka nu, så passa er det verkar vara någonting som går.
Idag var första dagen utan magsmärtor, ingen kan vara gladare än jag för den saken. Äntligen kunde jag röra mig i hemmet utan att känna det som att magen skulle gå sönder.
Det här medför att jag nu så klart funderar över när denna skit kommer slå till igen? Om något år eller månader, inser ju att det verkar vara något jag får dras med och det känns inte bra alls.
Har i alla fall haft underbara Lizzla att umgås med, och hon förnöjer absolut mina dagar. Busungen som verkligen ger glädje!
I söndags vaknade jag med magvärk på höger sida. Det bara fortsatte så till sist kontaktade jag vården som ansåg att det var dags att åka till akuten. Så det gjorde jag.
Väl där så tröck läkaren mig på magen så jag skrek som en stucken gris… Inte speciellt roligt, och sedan fick jag gå till gyn. Där gjordes ett ultraljud men min livmoder såg bra ut och även mina äggledare. Det fanns inte cystor och äggstockarna såg fina ut så något gynekologiskt var det inte. Fick åka hem, men skulle komma tillbaka om det blev värre.
Det blev värre, igår morse fick jag åka in igen och hade så ont att jag knappt kunde röra mig. Det blev väl ungefär samma där, med skillnaden att jag fick medicin för illamående och citodon.
Eftersom jag är extremt allergisk mot innehållet i IPREN så får jag ofta höra av läkare att det är synd eftersom det är bästa. Och jag vet det, men vad kan jag göra mer än leva med saken.
Hur som helst så berättade läkaren igår att eftersom jag hade samma smärta 2016, så hade de tagit fram mina röntgenbilder från då. Dels så är min blindtarm svår att hitta, de ser den alltså inte och vet inte var i magen den ligger… Det andra är att min tarm (tror det var tjocktarmen) är felplacerad i magen. Den ligger mot min livmoder och det skulle kunna vara så att vid mens så utsöndrar tydligen livmodern alltid vätska. Den vätskan skulle kunna fräta på tarmen som i sin tur blir retad och jag får magsmärtor.
Fick inrådan att stanna hemma tills värken blir bättre (annars åka in igen) äta citodon och vila. Ska på röntgen för att kolla efter njursten, är väl mest för att utesluta men det känns inte alls som detta är kopplat till mina njurar.
Jag kan min kropp bra, njurarna har jag haft problem med två gånger och vet därmed hur det känns. Första gången när de såg att det fanns en mindre avvikelse på mina njurar i samband med att jag hade sorkfeber 2001, andra gången var när jag 2004 väntade William och livmodern växte på mina urinledare så att jag fick vidgat njurbäcken… Så jag vet hur det känns i njurarna, det är en smärta jag lätt kan identifiera. Detta kommer från någon annan plats i kroppen, men blir så less.
Det stora problemet är också att vården ser risker i att göra en bukoperation på mig. Jag hade dubbelsidig ljumskbrock när jag var riktigt liten, tror jag var ett eller två år ungefär. Två operationer som gjordes efter varandra. Eftersom det då var två bukoperationer så vill man ogärna operera mig en tredje gång i magen. Förstår dem, och egentligen är jag livrädd för operation. Men nu när jag har så ont vill jag inget hellre än att smärtan ska bort.
Avskyr att ha ont i magen, och ibland funderar jag helt ärligt kring varför jag fått så vek kropp?
William var sjuk hela förra veckan och igår var det tydligen min tur. Eller ja otur, jag hostar och hostar. Snörvlar och hostar, vad ska man säga? Det är absolut ingen hit men bara att lite ”gilla läget”. Jag hade i alla fall Amningskurs idag, lika fint som alltid att träffa de fina gravid deltagarna.
Skilla var missnöjd dock, det där med att jag sitter vid datorn är inte hennes cup of tea. Men söt är hon min älskade lilla tjej!
I helgen hängde jag och Skilla med Björn, och William allra mest. Jag plockade min chokladpaprika från växthuset, och vi delade den alla tre. Idag har jag feber och frossa, ett öga som rinner och ett öra som värker. Misstänker absolut att det nu är jag att ha covid19, men har inte tagit test. Är därför hemma, och jag har inte gjort många knop idag förutom att sovit och sovit.
Hoppas det går över snabbt, jag vill tillbaka till mitt jobb. Jag trivs där! Lär mig massor om mig själv, och utvecklas. Det är dessutom helt underbara kollegor och elever, vilket är helt fantastiskt. Jag har kommit rätt!
Men försöker som sagt kurera mig. Tror någonstans att det är viktigt för mig att göra så. Då blir jag frisk snabbare!
Igår vaknade jag av en rejäl förkylning. Eller vaknade av var ju en halvsanning, jag låg hela natten och kände hur halsen tjockade på sig. Men vad ska man säga? Utifrån rådande restriktioner fick jag sjukskriva mig och därav ta karensavdraget… Blir så förbannat matt, jobbar med BARN och har ASTMA, självklart drar jag på mig halsont och förkylning.
Låg i alla fall helt utslagen hela dagen igår, med avvikelse när jag körde till Lugnet för att testa mig mot covid19. Skulle få svar idag fredag så får väl se då. Tror mer på RS än Covid19 i alla fall.
Nu är jag inne på dag 9 med förkylning. Jag håller på att bli tokig dessutom har jag sedan igår huvudvärk. Idag är det så olidligt att jag befinner mig i soffläge. Det riktigt tickar i huvudet när jag rör mig.
Börjar skarpt misstänka att det är bihåleinflammation igen… När jag skriver igen är det just så. Alltid när jag blir rejält förkyld kan jag räkna med att bihålorna tar stryk och så också öronen. Så misstänker alltså skarpt att det är någon sådan skit. Får väl stå ut, men om ni visste vad jag längtar efter att bli frisk!
Okej så jag mår verkligen inte bra. Jag hostar och hostar, så märkligt sjukdom detta. Covid19-testet var negativt, och jag mådde bättre i lördags. Så kom söndagen och jag blev sämre igen. Fick ta astmamedicin och har svårt att andas, igår hostade jag och hade feber. Det var bara att vara hemma. Skilla hade klipptid så hon blev fin medan jag ”sjukdom:ade” mig.
Hon är skendräktig lilla Skilla dessutom, så i söndags natt blev jag visst mormor till en gris och en rosa flodhäst. Jag misstänker skarpt att pappan är ett riktigt svin. Jaja, sådant är livet. Nu ska jag fortsätta ligga på soffan och lida av sjukdomen som är rent av vidrig.
Vaknade med förkylning och halsont. Gav mig genast in på appen för att kolla tider för testning. Fanns inga alls förrän på måndag i Falun. Förutom om någon kunde gå ner på Apoteket på stan åt mig. Så blev att kolla runt på andra platser i Dalarna. Såg att Kvarnsvedens vårdcentral i Borlänge hade tider, eller ja en buss utanför. Så åkte dit, tog testet och väntar nu på resultatet.
Så var det igång igen efter en sommar utan symptom… Tror inte jag har covid19, men man ska testa sig varje gång man är förkyld. William har varit förkyld i veckan men också testat sig, så antar att hans förkylning hoppat över på mig. Det är extremt många nu som är förkylda som alltid vid skolstart. Dessutom stod det att covid19 ökar igen, och man ”undrade” om det kunde finnas ett samband med skolstarten… Jag blir alldeles matt, antingen är de totalt dumma i skalet eller så spelar det dumma… Det har ju varit precis så här sedan efter sportlovet i mars 2020…
Nu slutsnackat om den saken, hoppas du mår bra? Här är det sjukstuga som skrivet.
I några dagar har jag nu varit sjuk. Därav tystnaden härifrån, eller ja det ni sett har varit förpublicerade inlägg men annars har jag varit sjuk. Covid19-testet visade negativt men migrän har jag haft och snuva. Sedan finns det andra sjukdomar med. Verkar dock som att teorin kring att vara 0 i blodgrupp stämmer väldigt bra kring det där med att smittas.
Jag har varit runt så många smittade men mig tycks det inte brutit ut på ännu. Lika så är det för sonen och hans pappa med samma blodgrupp och studier verkar ju peka på att vi med blodgrupp 0 har en viss motståndskraft. Men vad vet man?
Är i alla fall hemma och mår något bättre idag. Det är snart slut på april och med vetskapen om att tiden brukar gå fort i maj fram tills sommarlovet hoppas jag på att den saken stämmer även i år.
Gilla detta:
GillaLaddar in …
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.