Igår mådde jag pyton! Jag sov så gott som hela dagen och mådde illa hela tiden med, idag är det betydligt bättre och imorgon kan jag gå till jobbet. Vet inte vad det var med mig kräktes med så, sjukthemskt fick ren ångest. Tror inte det var magsjuka direkt heller men när man mår så illa att man kräks så anser jag inte att man bör gå till jobbet. Mådde illa igår kväll med men idag mår jag bra, tar dock en dags jag kollar så jag mår bra innan jag går till jobbet. Vet inte om det är rätt eller fel av  mig, i hjärtat känns det rätt i alla fall. OM det är något som smittar vill jag inte mina medmänniskor så illa.

Hunnit med förutom kalas och sådant att fixa en hemsida i helgen. Personen blev nöjd och de är ju skitkul! Ibland är jag sugen på att vidareutveckla mina kunskaper i IT, det är en kick varje gång man gjort något snyggt och skapat eller hur man ska säga.

Bara för att ett foto förgyller inlägg.

Denna vecka har gått för fort, att sitta inne en hel vecka på grund av sjukdom känns som en vecka som var ganska värdelöst. Tur att jag hinner med fredag, lördag och söndag i alla fall.

Ska snart gå och sova då jag inte kunnat göra så mycket mer idag än att ta det lugnt känns det som jag inte har så mycket mer att berätta. Blir väl mer kul efter helgen.

Är tokförkyld och de sitter ner i lungorna! Jag hatar förkylningar, min kropp blir per automatik slö och jag är väl inget överdrivet fan av att känna mig kroniskt trött i kroppen när kroppen redan går på tröttlåga på grund av astman och allergin. Mitt ödes lott?
Vaknat flera gånger i natt, jag sover mer eller mindre oroligt jämt. Önskar min sömn kunde ge mig tunga nätter men det är som min kropp är ständigt i halvvaken position på väg mot flykt. Minsta ljud och ljus får mig att vakna till, hamna i försvarsposition och tillämpa flykt.

Jag är inne i en fas när jag reflekterar över mitt liv, vår och sommar. Alltid samma sak. Alltid djupa tankar och ett huvud som exploderar som den filosof jag någonstans är. Tjugonio år men många minnen, jag har börjat känna att har jag verkligen upplevt allt detta? Är det så att jag verkligt sett, känt och upplevt alla de känslor och minnen mina minnesbilder i huvudet visar mig? Jag är tjugonio år det är för mycket att minnas? Ändå vet jag, ändå bär jag mina minnen, erfarenheter där inom mig som ett hål av popups som visar mig händelser som ger mig daglig glädje, sorg och lycka. Jag har förhoppningsvis ett långt liv framför mig till. Men minnen från ett liv som borde varit längre bär jag i min tunga kappsäck. Jag står mellan två världar. En värld med den perfekta värld jag skapat nu, och den värld jag minns och med smått panik bär i mitt huvud. Tankar en morgon.

Jag mår skit, bokstavligt talat SKIT. Kunde inte uttryckt mig sämre eller bättre än så. Ska försöka sova en stund. En del av mig känner mig döende, magsjuka fy fan vilket nedrans påhitt. Denna måndag är lång och väldigt orättvis!

Du vackra barn.
Feberig och förkyld sover du tungt bredvid mig. Vabbar idag med William. Osminkad bild på mig.

Bloggen strulade så gick upp och åt frukost.

Williams feber är högre så nu sover han, själv glor jag på lite serier jag inte hunnit med. Både sett Grimm och nu Nashville, blir nog the Carrie dairies sen.
Imorgon klockan 15:00 är det meningen att jag ska lämna blod, får se hur det blir. Beror ju på om William fixar att vara ensam en stund eller om jag måste vara hemma med honom. Beror ju så klart på om han är dålig, är han dålig kommer jag inte lämna honom. Är han piggare så kan jag springa förbi och lämna lite blod. Tycker det är rätt skönt att lämna blod då man vet att man gjort något bra för någon annan.

Ger ni blod? Har ni funderat på att göra det?
Många som inte ger blod gör det för reglerna sagt innan att de inte får, men dessa ändras ofta så ska man ha raka svar och är nyfiken ska man vända sig till blodmottagningen i sin kommun.

William är sjuk, han sa att han hade ont i ryggen innan vi gick ut och sedan hade han ont i mage och han var inte pigg när vi var ute. Kom hem och han somnade på soffan, William är inte den som somnar hur som helst så nu är han dålig. Får se vad det är jag hör honom pipa stund vis från soffan så sjukdom is in the house. Jag kikar lite på Dallas i brist på annat.

Denna natt har inte varit kul, magsmärtor från helvetet och jag har fått springa på toaletten och tänkt att döden är nära. Att vara förkyld är hemskt för de håller i sig så länge, man blir seg vilket gör mig irriterad! Men magsjuka är hemsk av den delen att man faktiskt tror att man ska dö av smärtor. Man sitter på toan och nästan gråter för man är så trött men man vet att reser jag mig härifrån kommer jag ändå behöva gå tillbaka. Det är verkligen en vägning mellan pest eller kolera! Innan jag fick William var jag ALDRIG magsjuk! Jag menar de! Jag kräktes aldrig och var frisk på de viset, men efter jag fick barn så tycks min kropp gilla att försätta mig i magbekymmer. De känns orättvist, det känns även orättvist att jag skulle haft William i helgen, men då jag har magsjuka valt att hålla mig i karantän för att inte smitta honom. Det betyder således att jag nu befinner mig här, bland lägenhetens väggar och känner mig ensam och uttråkad för att jag är SJUK! Jag som hade tänkt passa på att mysa med William denna helg. Men jag antar att livet skall vara så, man kan inte alltid få de man önskar.

Jag ska se på lite serier idag har: 10 avsnitt av lite serier att kolla på, då kan jag lika gärna göra de. För vad ska man annars göra som sjuk? Jag antar att man faktiskt har rätt att inte göra ett skit vid sjukdom, hur tråkigt man än har det.

En bild på mig som liten.

Fy fan! Vissa människor har bara otur. Jag åkte till jobbet imorse allt var bra, gjorde de jag skulle tills jag stod med barnen som spelade rimmemory de skapat själva. Jag känner hur en illamående känsla uppkommer från ingenstans. Jag får panik och berättar för min kollega att jag mår illa. Tar ett glas vatten så innan jag vet ordet av börjar jag kräkas. Det var bara att ta mina saker och skynda mig hemåt, önskade att jag hade en BIL när jag satt på bussen.

Björn tog William idag, det är väl bättre att han är med sin pappa än att vara hos mig som är sjuk. Har inte kräkts på några timmar nu i alla fall. Det här blir en tidig kväll.