Gah, mamma hade varit och letat efter klänningarna men inte hittat dom så det blev att hets beställa via ellos.se ska bli skoj när det kommer. Ingen klänning jag normalt skulle använda men kände att visst jag tar denna i alla fall. ÄNDÅ blir man ju stressad och hoppas den finns kvar nog tog expressleverans och ringde Ellos som sa att den skulle komma tog också en helt INTE mig stil jacka för att dryga ut eftersom klänningen bara kostade 120:- och man får lov att beställa för 200:-, det blev en mocka-jacka typ. Vet inte om jag någonsin kommer använda den men kändes ändå rätt tidlös jacka så varför inte liksom? Den var också billig. Nu behöver jag bara vänta tills tisdag på att få plaggen då. JAG hoppas nu bara inte att det dyker upp några problem utan att allt flyter på.

Blidde en donken för mig och sonen, blev också en tur till maxi där vi köpte lördagsgodis och sen gick vi hem. Jag började hetsleta klänningar och sonen spela dator. Just ja på vägen hem träffade vi en kvinna med två hundar (golden) i alla fall så frågade sonen om han fick klappa och det fick han. Kvinnan var jätte gullig och så sa hon vilken redig liten kille du har till mig, han är verkligen jätte söt. Sånt där blir man så glad av. Sonen pratade på massor med henne och hundarna, känns så trist att jag inte kan låta sonen växa upp med djur. Djur ger så himla mycket till barn och även vuxna. Det märks så väl hur mycket sonen älskar djur och han respekterar dom. JAG hatar att vara astmatiker/allergiker. JAG hatar det här handikappet, nog för att jag inte visar det så ofta men jag hatar verkligen att inte kunna göra allt de normala människor kan göra. Det känns så jävla orättvist att jag får lov att tacka nej till att hälsa på vissa människor, att jag inte kan ställa upp när vänner behöver djurvakt eller att min son kan få leka med djur.

När jag var liten hatade jag mest min allergi för jag inte kunde börja rida som alla andra gjorde. Jag har alltid tyck hästar varit så himla fina, lekte ofta häst och ville så himla gärna få rida och allt det där som hörde till i stallet. Jag var med nån kompis men fick andnöd och kli i ögonen. Det värsta är ändå att folk tror att man är rädd för djuren när man är allergiker. Många har liksom sagt, MEN du kan komma hit våran hund är inte farlig. SOM att mitt handikapp är en dålig ursäkt för att inte klappa deras älskling. Jag kan säga att jag mer en gärna hade velat borra mitt huvud i deras hund eller katts päls. Men jag kan inte, gör jag de kan jag i värsta fall dö.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: