2002 var ett år i mitt liv när jag mådde som allra sämst. När jag mår dålig lyssnar jag på låtar som inte alls är bra för mig egentligen eftersom jag brukar fastna i dom och lyssnar och lyssnar och analyserar och gråter. I alla fall den här låten med Lisa Ekdahl är verkligen en sån låt. Finns så mycket minnen och jag tyckte texten verkligen var skriven för något som smärtade värre än jag kunde tro var möjligt. Det fanns en värre smärta det skulle jag bittert få erfara senare.
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaksJag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du
För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ
Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks
Så jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du
Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt
Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks
Så jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du
För du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Ja, du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Ja, du sålde våra hjärtan
