Usch, drömde en rejäl mardröm i natt. Vaknade helt kallsvettig efteråt och visste inte om det hänt på riktigt för det kändes så. Tog mig en stund att fatta att allt var en dröm och att jag inte upplevt det där.
Ibland, det händer vissa stunder drömmer jag saker som känns som jag upplever dom eller har upplevt dom, ofta är det jag men inte i min kropp. Jag är någon annan. I natt var jag, JAG i något som kändes så himla äkta, det skrämmer mig. Första gången jag drömde en sån här intensiv dröm var jag 7 år, jag drömde att jag sprang på en båt. Det var ingen båt som från våran tid, jag sprang i en ung kvinnas kropp som inte var min egen jag var livrädd hade en lång klänning (såg ut att vara från 1900-talets början) och kände hur HAN jagade mig, jag föll och han vänder på mig stirrar in i mina ögonen höjer kniven och kör den rakt in i hjärtat på mig. JAG vaknade av hur jag kände hur jag dog… Minns hur jag låg på golvet (hade ramlat ur sängen) och hur jag fortfarande kunde känna smärtan av kniven som satt fast inne i mitt bröst. Jag hade upplevt det där, det var inte min kropp men det var jag. Vem kvinnan var vet jag inte men jag vet att jag var med henne varje sekund. Fortfarande kan jag känna hennes rädsla när jag tänker tillbaka på den här stunden hur hon sprang för att han inte skulle få tag på henne. Vad hon gjort vet jag inte, var det kanske jag? I ett annat liv.
I alla fall drömmen jag hade i natt, det var jag.
Jag drömde att jag stod inne i mitt datarum med en bebis på armen, en flicka. Men jag kände inget för henne. Hon var där i min famn men jag kollade på henne med kall blick. William var bredvid och min kärlek för honom var den samma som alltid men för flickan, jag såg på henne som en främling.
Fick då frågan ”DU känner inte något för henne eller hur? Du vill inte ha henne” . Jag fick panik i drömmen och sprang ut i tapphuset, hade gett över bebisen till pappan och satte mig och grät. Svischades tillbaka till förlossningen, lag låg på ett operationsbord fastbunden, slangar i näsan och armarna, blod som rann ner för britsen och blod som kom i påsar in i mina vener. Jag låg där sövd men var ändå vid medvetande. Dom plockade ur flickan och bar bort henne. Jag fick inte träffa henne, när jag vaknade så fick jag inte träffa henne heller. Barnet bars runt av alla, olika kvinnor kramade barnet men jag fick inte hålla henne jag var för svag. När jag sedan kom hem fick jag hålla henne men kände inget för henne.
DET var hemskt, jag vet inte vad jag ska tro om den här drömmen. Är det ett tecken? Jag ska inte skaffa fler barn för det är inte bra för mig eller vad?
Den här dagen kommer inte bli rolig, jag kommer gå runt och fundera. Fundera på samma sätt som jag gjort sedan natten när jag plussat med William, på en äng stod två barn. En flicka och en pojke. Pojken var William dom höll varandra i handen och stirrade ut över bergen där solen gick ner. När jag vaknade den morgonen visste jag att jag ville ha William, att jag skulle bli mamma. Jag trodde ett tag att flickan symboliserade en framtida dotter? Men med tiden har jag trott att det nog bara var en flicka som fanns med, men efter i natt undrar jag. Ska jag föda en dotter och kommer något hemskt hända om jag gör det?
2010-03-20 @ 16:03:53
usch vad läskigt