maj 2011

Förhäxad-boken beställd.

Kunde inte hindra mig själv, om jag är omogen och det är dags för mig att växa upp är det så. Men jag älskar verkligen charmed/förhäxad och allt som har med övernaturliga saker att göra. Eftersom denna serie är fortsättning på tv-serien som dom så bittert la ner så kommer jag nu kunna njuta av att läsa den om och om igen. Fördelen med tidningar är ju att man inte behöver tröttna liksom. Läste ett smakprov på den i helgen och har gått och funderat på fortsättningen. Grafisk-roman heter det, brossan läser mycket sånt. Egentligen är inte serier från början till för barn/ungdomar utan faktiskt för vuxna, dock vet inte så många om detta. Lika så med disney som också var enbart baserat för vuxna från början också. Det som dock blivit är att vuxna anser att tecknade och övernaturliga saker är för barn, när det egentligen kan användas för båda. Detta vet jag då jag läst om detta på högskolan/universitet. Det är också därför dolda budskap eller små citat förekommer i tecknade filmer, som att Ursula i den lilla sjöjungfrun kallar Ariel för ”Den lilla slynan” och att dom två snubbarna i Lilo och Stitch är homosexuella och eller trans-personer, ”Dela våningssäng med enögd stolle”, han bär kvinnokläder, visst det är att dra saker på sin spets och få alla homosexuella eller trans-personer att framstå på ett visst sett men faktum är att dessa faktiskt symboliserar detta. Barn reagerar inte, men de gör vi vuxna.

Så nu är boken beställd och jag längtar efter att få förkovra mig i något annat en studentlitteratur för en stund.

Williams tankar om döden.

William frågar en hel del om döden just nu, vad händer när man dör. Kommer man till himlen? Idag sa han, MAMMA jag vill inte grävas ner under jorden det tycker jag verkar läskigt. Vill du det mamma? Jag vill hellre bli begrav under stenar.
Jag sa att jag vill bli bränd, och till aska. Gillar inte att prata om döden, men eftersom William är i den fasen och han tydligen tycker att döden är intressant just nu lär jag prata om det. Jag har inga problem med att diskutera redan döda människor, eller vad jag tror sker efter döden. Däremot har jag problem att diskutera min eller nära personers död, döden skrämmer mig något enormt. Jag avfärdar dock inte Williams frågor med svar som, SÅNT pratar man inte om eller så. Jag svarar och säger vad jag tror och att jag inte vet, ingen vet vad som sker efter döden.

Nyss frågade han mig om man har kvar tatueringar när man är död. Stannar dom på kroppen då mamma? Svarade att, visst gör dom de. Själen tar inte med sig tatueringen. Jag har sagt att jag tror att alla ha en själ, en ande som släpper kroppen och vandrar vidare. Jag har också förtydligat att det är vad JAG tror,  det är vad jag vill tro. Jag vill inte tro att jag den jag är blir nedgrävd under marken och för alltid får ligga där och försvinna. Jag vill tro att den jag är förs vidare, vart vet jag inte men någonstans.

Enda sedan jag var barn och pappa dog har jag tänkt att det finns någon annan plats man försvinner inte bara, detta då jag absolut inte vill det bara försvinna. Jag godtar att andra tror att inget sker att man bara dör men jag hatar när andra ska tala om det för mig som deras tro är den enda rätta. Jag vill tro på liv efter döden, det är viktigt för mig precis på samma sätt som det är viktigt för andra att tro att vi helt enkelt bara försvinner. Alla har rätt att ha sin tro på livets kretslopp utan att någon annan ska lägga sina värderingar i saken. Jag diskuterar ofta det med William, att en sak kan vara rätt för en person men fel för en annan och att båda kan ha rätt även om man inte håller med.

Döden, ja det skrämmer mig. Så pass mycket att jag får dödsångest och tror att jag kanske har cancer, eller inte kommer leva så länge till vissa dagar. Denna period är jätte jobbig, aldrig tidigare har jag haft sådan dödsångest som nu. Den kryper på mig och samtidigt pratar William med mig om döden. Jag behöver det nog får fundera över döden och svara honom. Livet är märkligt ibland, det man skräms för måste man också mötas av. Pratat om döden, något som skrämmer men också bör uttalas. För är det något människan verkligen vet är det att en dag ska vi alla dö. Så definitivt, så skrämmande fast det ändå är bland det mest naturliga vi kommer uppleva i våra liv den dagen det är vår tur. Jag hoppas att jag får uppleva massor till den dagen, kanske fler barn, barnbarn, barnbarnsbarn, lycka och motgång. Som Ronja Rövardotter säger; ”Livet är en sak man måste vara rädd om.” Vårda livet, älska livet och lev varje dag som en ny utmaning med nya saker att uppleva här och nu.

Lottar ut tre stycken bloggsvar.

Vill du ha bloggsvar?
Var med och vinn! Har tre stycken jag tänkte lotta ut, så det blir alltså TRE vinnare!

För att du ska kunna medverka vill jag att du;
Skriver en kommentar och en motivering varför just du ska få bloggsvar av mig!
Sprid gärna vidare i din blogg men det är inget tvång.

Senast den 25 Maj klockan 11.59 vill jag ha din motivering!
Jag kontaktar er som vinner via e-post, samt publiceras ditt namn i min blogg.

 

Bilder från igår


Promenad på väg till Björn.


William ville fotta mig.


William


Vi två i blåsten


William fotade med min mobil
(William från min synvinkel)


Och jag med systemkameran.
Jag från Williams synvinkel
(Vi tog alltså bilderna samtidigt)


Jag från Williams synvinkel


William från min synvinkel


En svan.


William och Björn på väg mot att dricka källvatten.


William vid någons lilla stuga.


En hög med pinnar, kulturarv pga att en man blev ihjälhuggen med
en yxa där nån gång på 1700-talet.
Därför ska man lägga en pinne där som minne typ.


Framme vid källan.
William och Björn njöt av det goda vattnet.


Glad kille


En groda på vägen tillbaka.

Ledsen men bara för idag.

Vaknade i morse och kände mig ledsen. Ville inte alls kliva ur sängen och ville bara dra ett täcke över mitt huvud. Så känns det fortfarande, tycker det är okej med såna dagar. Man kan inte vara på topp jämt. Så nu vill jag ut och göra något…

Funderar varför jag är ledsen? Har egentligen ingen anledning, men bara kändes jobbigt studier, trötthet och känslan av att känna sig jag vet inte ensam?
Jag är konstig, en del av mig vill inte ha för mycket människor i mitt liv. För många personer som är beroende av mig eller vill finnas runt mig får mig att känna mig kvävd. Samtidigt vill jag inte vara ensam jämt heller. När jag var med Lisa och William i den där parken i fredags frågade William varför jag inte ville göra vissa saker som umgås med massa folk ungefär, det var väl vad han undrade över. Svarade; För jag inte är så social av mig. Jag gillar inte att umgås med folk bara för att, William kontrade med att; VARFÖR umgås du med oss då? Jag svarade; men för jag vill det. Lisa skrattade och sa; HEHE, eller hur du går det för du måste umgås med någon. Kanske det är så? Ibland tänker jag att jag är så här osocial av någon anledning. Jag vill ha vänner och jag uppskattar mina vänner, men jag vill samtidigt inte ha folk för nära mig med William är det en sak honom släpper jag innanför mitt skal men han är mitt barn han är speciell honom älskar jag. De få vänner jag släppt in har jag alltid ändå tänkt att, det kommer väl en dag när vi inte umgås längre. Jag tänker nog automatiskt så om alla människor jag träffar, vi kommer nog inte umgås så länge. Missförstå mig inte nu, jag tycker om människor, kanske för mycket ibland men jag är så rädd för att minsta människor eller förlora dem att jag inte vågar till hundra procent tro att dessa kommer stanna förevigt. Jag tror alltid folk kommer försvinna på ett eller annat sätt. Därför satsar jag inte på kärleken, därför vågar jag aldrig till hundra procent släppa någon innanför mitt skal och därför håller jag mig alltid en bit utanför när jag är på platser med många människor. Det är anledning till att jag inte, trots att jag gärna skulle vilja och vågar inte hoppar fram och babblar med folk. Jag sätter mig hellre i ett hörn och betraktar omvärlden med en känsla och tanke att jag kommer ändå inte träffa dessa människor så länge.

Jag vill verkligen tro att jag kan träffa människor, jag skulle vilja våga träffa någon och verkligen lite på någon fullt ut. Men jag litar inte på någon för har dina broar brunnit för många gånger håller du din distans, jag gillar inte att leka lekar med främmande människor och blotta min själ när jag inte litar på människorna runtomkring mig. För i min värld kommer dessa människor inte finnas i mitt liv förevigt, och om det inte finns där förevigt varför ska de då behöva lära känna mig? Jag sitter där i mitt hörn och betraktar funderar och är bara den jag är. Folk kanske upplever mig som stroppig men egentligen handlar det om mig bild av verkligheten, du ska inte tro att saker ska gå dig allt för väl, med lycka kommer olyckan för nära. Olyckan bränns så vårda lyckan så länge du kan innan du får en smäll av verkligheten igen.

En lördag i Falun.

Har brist på rubriker, blir väl så efter över sju år med nästan dagligt bloggande.

William har varit ut flera vändor men återkommer in lika ofta, kompisarna i huset har olika familjedagar verkar det som. Jag och sonen har dock inget planerat denna dag. Är race på Ingarvet, street race alltså. Williams pappa ska dit och jag funderade en stund på om jag skulle höra om William ska få haka på. Mer för att William ska ha någonting att göra och han brukar gilla att glo på bilar, något jag finner nöje i om det är crusing och jag själv får åka med.

Händer verkligen inget speciellt här, tog och bytte plats på lite glas och koppar i köket men har svårt att tro att denna information är intressant. Intresseklubben antecknar ungefär.

Behöver tips på vad man ska hitta på. Bege sig ut i solen kanske? Fast William hävdar att det är ”JÄVLIGT” kallt ute så vet i fan.

Sängen.

Ska bege mig till sängen nu. William sover och jag hör hur han snuzar från sitt rum, barn som sover. Det är något speciellt med det.
Har sjukt ont i magen, mensvärk från helvetet. Tänkt om man kunde slippa mensvärk! Minns när man nyss fått mens och alla sa, NÄR du får barn då försvinner mensvärken… Jag har samma fördjävliga mensvärk nu som då, skillnaden är väl att jag är mer blödig numera, PMS kallas det visst. Nu förtiden kan jag börja gråta över de minsta bagateller som att jag inte hittar rätt färg på strumporna eller att jag uppfattar att något går emot mig. När jag ska ha mens och en motgång uppstår börjar jag gråta, ofta med känslan av att nu är livet slut  nu finns ingen återvändo och jag går runt och tänker, grubblar och gråter utan att få en hejd på skiten. Mens, finns nog fan inget som är bra med mens, jag slipper dock lägga ut flera hundra per år då jag använder menskopp vilket jag är förbannad nöjd med helt klart ett av mina bästa köp. Fast det där med mensvärk kunde jag ju vara utan. Förr åt jag starka utskrivna tabletter från läkaren för min mensvärk, jag brukar nämligen alltid må sjukt illa av mens, kräks och sånt får lågt blodtryck mer mera. Men när jag läste om biverkningarna slutade jag, nu går man istället i illamåendet och värkens land och funderar på varför just jag inte kunde varit en av alla dom som slipper mensvärk efter dom fött barn? Men livet är inte rättvist de ska gudarna veta.

God natt på er!

En dag i Falun.

Drog ner på stan med William för att träffa Lisa, fick sms om vi kunde fika tillsammans på bryggcafét så det tyckte jag var en bra idé. William fick pannkakor och en dammsugare, själv åt jag en macka med skagenröra på. Gick och satte oss vid lekparken vid kung Gustavstorg en stund. William lekte och vi pratade, begav oss tillbaka mot stan och gick sedan hem. Hemma så gick vi efter en stund till maxi, där bjöd dom barn på piggelin och korv (korv som igår) William passade på att äta båda delarna.

Lite bilder från våran dag.

På väg ner på stan


Syrener börjar blomma


William på bryggcafét


Tog en sväng mot slaggatan


Såg lite klassiskt ut med bilen på Nordstan.


William & Jag kastade ”Puh-pinnar”


William ställde sig bredvid bilen.


Back in the days


William lekte på stan


Fontän


Blåsa maskros på vägen hem


Suuuu


Ett bi


Jag och William på bänken utanför vårt hem


Mamma och barn

Mig

Utslagen hjälte

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings