19 år har passerat.

Idag är det nitton år sedan min pappa dog. Minnet från när jag fick veta att han dött kommer aldrig försvinna. Jag var nio år, för nio år sedan dog han i en bilolycka. För mig har döden blivit något naturligt, jag blir inte ledsen av att diskutera hans död utan det är precis lika vanligt för mig som att solen skiner, eller att du fyller år en gång om året. De jag lärt mig med åren är att aldrig prata om min pappas död då andra finner obehag i saken. Jag tycker det är naturligt, lika naturligt som det är varmt på sommaren och iskallt på vintern. För nitton år sedan dog min pappa, om ett år är det 20 år sedan. Påskafton 1993, försvann han för alltid ut ur mitt barnliv. Jag kan inte säga att jag saknar honom för jag minns för lite av honom. Jag kan inte föreställa mig ett liv där han skulle levt, för mitt liv har inte varit så att han funnits i det. Vad jag saknar är att veta saker om honom, att höra hans röst eller se hur han rörde sig. Men jag minns ingenting sådant, jag minns mest hur han såg ut när han log. Men minnet av när jag fick veta att han dött kommer jag aldrig glömma…

Jag och pappa, antar att jag var någon månad här.

Jag och pappa. Antar att jag var i Williams ålder.

Pappa 2 månader och 6 dagar innan han dog.
Vad jag vet är detta den sista bilden på honom.

Gravstenen, bilden är gammal.
Min farmor ligger också där numera.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

8 thoughts on “19 år har passerat.

  • 10 april, 2012 at 11:48
    Permalink

    =(( v i f din pappa. Usch inge kul när man förlorar nån, speciellt en förälder.

    sv: ja nu börjar det bli nervöst haha. =)

    Reply
    • 10 april, 2012 at 22:45
      Permalink

      Jessica – Jag var så lite då också. Inga barn ska behöva växa upp utan sina föräldrar.

      Reply
  • 10 april, 2012 at 20:31
    Permalink

    Finner inga ord. Minns så väl när min pappa berättade om vad som hänt din pappa. Man var för liten för att riktigt förstå det då, men jag minns det så väl. Kram

    Reply
    • 10 april, 2012 at 22:42
      Permalink

      KackMarie – Tror många minns det. Det var nog konstigt för många barn att förstå att en “pappa” kunde dö liksom.

      Reply
  • 24 oktober, 2019 at 11:02
    Permalink

    Åh, så oerhört sorgligt att du förlorade din pappa! Dessutom när du var så liten. Beklagar DJUPT! Skrev nyss om förlusten av min egen pappa som kommentar till ett annat inlägg här på din blogg och sedan såg jag detta: att även du förlorat din pappa. Men det är förstås skillnad på att gå bort efter ett långt liv och att ryckas bort så här tidigt. Verkligen sorgligt! Så fina bilder av dig och din pappa. <3
    TravelAnna recently posted..Halloween i New York

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: