Armband William gjort.
Madeleine Stenberg 
Fick detta fina armband av William som han gjort själv.
november 2012
Livet är som en gata, aldrig riktigt jämn.
Sitter vid busshållplatsen och väntar på bussen. Hann inte med den ”bättre” bussen av de två. Utan lär åka den som nästan alltid är full, är inte direkt ett fan av att åka trångt. Såg en intresserat bil på Mats bilar i Falun. En jättefin Volvo men kostade 33,000. Jag tänker väl att en bil som kostar lite mer kanske är bättre än en bil för 5000 eller så. Jag undrar, jag är inte intresserad av att hålla på och meka liksom, bilen ska bara ta mig från punkt A till punkt B liksom. Så ja den har jag tänkt på sedan i lördags. Skulle ju vara praktiskt med bil liksom.
Idag blir det i alla fall jobb och efter jobbet får jag se vad som händer.
Sista dagen på höstlovet.
Tog denna bild idag på väg hem från Björn.
Trevligheter och otrevligheter från gårdagen.
Jag hade ingen blogglust igår. Istället så umgicks jag med Björn. William ville så gärna åka till Björns farmor och farfar i helgen så då fixade vi eller ja Björn det åt William. Därmed blev jag ganska oplanerat barnledig. Men jag och Björn umgicks då istället. Såg på lite tv, åkte och kikade på bilar, åt middag och lunch och hade de allmänt trevligt. Jag åkte hem runt 18.56 och när jag kom hem hade Björn ringt, de visade sig att två av hans kompisar skulle ut och Björn undrade om jag ville haka på något jag gärna gjorde. Så jag bytte bara tröja och satte på mig lite deo och begav mig hem emot Björn igen som mötte upp mig vid granngården. Vi tog Björns bil och hämtade upp hans kompisar och åkte hem för förfest hos Björn. Jättetrevligt var det och jag hade riktigt KUL!
Sen tog vi en taxi ner på stan, först gick vi till Pitchers men där var det fullt så vi gick till Bishops istället. Där tyckte jag det var jättetrevligt fast de flesta där kunde varit ens mamma/pappa åldersmässigt. Sällskapet ville dra vidare och vi hamnade utanför Victuscella och dit kommer jag ALDRIG gå igen. Fy fan vilket skitställe! Otrevlig personal och alldeles för fulla människor. Jag stod och väntade på Björn och hans vänner medan dom beställde en öl, då kommer en tjej förbi och häller en öl över hela armen på mig så jag blev plaskblöt… Vi gick och letade efter ett bord, hittade ett och där stod en sån där kylgrej för champagne på bordet. Sällskapet som satt där innan hade rest sig för att gå men lämnade kvar en väska, jag gick dock dit för att fråga om de glömt väskan eller om de hade bordet. De skulle gå och de visste inte vem väskan tillhörde, jag hade här fått en öl som stod kvar på bordet bredvid Björns kompis som köpt den åt mig (vill skriva det för de kommer en radda om saken snart). I alla fall kommer en bartender eller liknade gående och killen säger att vi hittat en väska, bartendern tar väskan och slänger i väg den över bordet så det for öl över hela bordet… Sedan tar han upp mitt ölglas och slänger det i den där silverhinken så glaset går i tusen bitar. Jag kände bara var är det här för jävla ställe?! Jag har varit där förut, men då lite påverkad så jag har inte tänkt på hur personalen betett sig. Men nu igår var jag nästintill nykter så jag hade en chans att riktigt analysera och SE stället… Vi skulle i alla fall gå hemåt så vi reste oss, gick mot utgången och jag tänkte att nu ska jag berätta för personalen som hade hand om väskorna att det här inte var ett bra ställe. Så jag säger: Du det här var det sämsta stället jag varit på. Varav hon (totalt fel, kunden har ändå alltid rätt) får ett utbrott och skriker ”DÅ får du väl tycka de då! STÄLL dig i kön!”. Jag kände bara men va fan?! Jag gav Björns kompis min bricka och han hämtade ut min jacka när samma brud för ett utbrott igen och börjar: STÄLL dig i kön nästa gång! Jag säger då, DU jag kommer aldrig gå till de här skitstället igen. Kände bara att nu får de fan vara nog. Jag kommer aldrig sätta min fot där igen, som jag sa när vi stod utanför. Jag säljer hellre mig själv än går till den där skithålan en gång till. Det kändes pinsamt, man undrar smått hur folk kan gå dit helg efter helg?! Jag var där för över ett år sen senast och jag kommer aldrig sätta mig fot där igen. Jag skulle inte rekommendera någon att gå dit heller.
Nog talat om det där, jag blir bara på dåligt humör när jag tänker på hur det var på det där stället.
Idag har jag städat, lagade en god lunch med kyckling och klyftpotatis och avocado och sen har jag inte hunnit med så mycket mer. Ska se något avsnitt av en serie nu, läsa lite bloggar och svara på kommenterar. Ta med Ljudet av ditt hjärta till sängen, läsa lite och sedan sova.
Morgon och jordgubbar.
Har nyss tagit en morgon promenad hem till Björn. Köpte jordgubbar för 10kr förpackningen på maxi. Nu ser vi på lite tv.
Victuscella
Pinsamt! Kommer aldrig gå hit igen. Först en brud som heller öl över mig (medvetet) så jag är helt blöt på armen. Sedan tar vakten min öl medan jag lämnar tillbaka en kvarglömd väska. Faluns så kallade överklass kan ta sig i röven, hit går jag aldrig igen.
I denna pryda bloggvärlden sitter jag på dass
Jag sitter på toa och bloggar. Livet är som en toalett man är där dagligen.
Fest och bäst oplanerat!
De sägs så i alla fall.
Oplanerad fest på g med vin med smak av jordgubb, geléhallon och gräs. Humorn är given!
Skyltdockans förbannelse.
Idag gick jag förbi några karlar i min egen ålder som började asgarva och dra i varandra och göra sig lustiga på skyltdockorna för en ny affär för size större i denna stad. Dessa skyltdockor har således inte den vanliga (om man kan välja en storlek vanlig på skyltdockor) formen på ”kroppen” som andra skyltdockor har. Detta var tydligen jätteroligt och de stod där KOLLA HAHA. Vad jag först och främst reagerade på när jag fick förbi dessa karlar/män är en fundering kring hur personer som är närmare trettio än femton fortfarande inte kommit längre i utvecklingen än att de ska göra sig lustiga på ”större” människor. Skyltdockor är ett hett ämne, oftast beskyllda för att vara för smala. Att deras plagg inte är rätt för ögat och att de får unga kvinnor att tro att det är så man ska se ut. Jag skulle dock vilja påstå att skyltdockor aldrig gav mig ätstörningar, lika lite som att modeller gav mig sjukdomen. Nej, för mig satt det snarare i de kommentarer som folk har en förmåga att häva ur sig. Kommentarer om ens kropp som plumpigt ges för att såra. Kommentarer som verkligen är till för att få en att börja betvivla sig själv, det i kombination med en maktkontroll då ens självbild är förvrängd. Jag påstår inte att det är så för alla som har ätstörningar (jag tror nämligen inte att man någonsin blir helt frisk, man kan bli bättre men helt frisk tror jag tyvärr inte att man blir. Men det är min tanke, jag respekterar att andra tror och känner annorlunda.) Hur som helst när jag såg dessa män slog mig tanken att, det är såna där min son kommer växa upp bland, det är såna människor som kommer kanta hans liv på ett eller annat vis. Människor som sårar och gör sig lustiga på andras bekostnad och ser ner på alla som inte ser ut som dem själva. Här vill jag poängtera att det är samma oavsett kroppsform, personer som är smala får höra jävliga kommentarer de med precis som personer som är överviktiga. Hur man än ser ut tror jag att ämnensomsättningen är den största bidragande faktorn, vi talar ofta om fel mat och visst kan det vara så. Men som många smala säger kan de häva i sig fett/socker/chips utan att gå upp ett kilo. Medan andra kommer gå upp snabbt med såna maträtter. Jag tror att de som har trög ämnesomsättning testat de flesta metoder för att gå ner i vikt, och det fungerar för att sedan sakta men säkert gå upp igen. Vi är helt enkelt olika, har olika gener och olika förutsättningar, i maten som i allt annat. Vi är OLIKA! Det tråkiga med olika är att det inte är accepterat, en mindre person och en större person eller person lagom kommer inte bli accepterad fullt ut. För alla dessa har en risk att bli hånade, eller skrattade åt. Människor tycks anse att det är okej. Skyltdockornas förbannelse är att de egentligen symboliserar oss människor, hur olika vi än är kommer vi aldrig bli fullt accepterade för det kommer alltid finnas någon, likt männen jag såg på stan idag som kommer skratta och håna någon för kroppsformen, precis som den vi skapas att bli på utsidan är något vi bör skämmas för.
Brand på Williams skola.
Såg en tårögd William på vägen hem idag så skyndade mig för att möta honom och fick veta att att det börjat brinna i spisen i skolan och brandkår och polisen varit dit och barnen fått springa ut. Verkligen traumatiskupplevelse för ett barn. Fick krama och prata om saken. Som tur är släckts branden. Läskigt hur som helst!