februari 2013

Efter denna dag, står nu nattens mörker på glänt.

Madeleine Stenberg 5 februari, 2013 Inga kommentarer

Ska gå och lägga mig, imorgon vabbar Björn så jag ska upp tidigt för en onsdag och planering.
Har förutom min promenad hunnit med att se ett nytt avsnitt av Dallas, Switched at birth, Bunheads och sist men inte minst The Carrie Diaries. Jag gillar allihopa, Dallas för de är lite av nostalgi från tiden mamma tittade på det som barn, Switched at birth eftersom det är en mysserie, Bunheads eftersom jag håller på att skratta ihjäl mig åt replikerna då jag känner igen mig ALLDELES för mycket i huvudkaraktären Michelle! Sen då The Carrie Diaries som fått mig att verkligen smälta, så underbar ide att göra en serie som utspelar sig 1984, men allt som förändrats sedan åttiotalet och musiken som får en att le lite extra. Kläderna och allt det där, galet årtionde som jag minns ganska lite ifrån. Jag är född 1984, så mitten av åttiotalet jag minns det knappt, mer än att jag lekte med My little ponys då men inte mer. 90-talet skulle jag snarare säga är ”min” tid. Då jag minns mer av vad som var inne då, manicklar, pogs, hockeybilder, stora hårsnoddar och blommiga tajts typ för att i slutet av nittiotalet gå över i Buffaloskor, Marwinpants och Crockertröjor och att inte förglömma MAGTRÖJOR. I alla fall där jag bodde i Orsa och Mora och jag antar att de flesta som vuxit upp runt slutet av nittiotalet i småorter minns samma saker. DET var så INNE, och när jag till min stora förskräckelse ser att det där modet är på väg tillbaka igen RYSER jag! Som tur är slipper man klä sig i såna kläder igen, men självklart ger jag de som inte upplevt modet en stor chans att uppleva det nu. Undrar smått om det kommer bli mode med stringtrosor ovanför byxorna med igen?! Vilket sjukt mode egentligen?! De måste väl ändå varit de mest konstiga? Minns hur mamma verkligen förbryllades över saken och hur man själv var skitsur och tyckte att hon var SÅÅÅ omodern som inte förstod att de SKULLE se ut så! Byxorna skulle också sluta precis vid troskanten, HA! Vilka minnen och vilken tid, inser att det nog kanske rent av är över tio år sedan och tycker inte de känns klok! Fast är ändå glad att man får vara ung, att man FÅR chansen att prova saker. Tänk den tonåring som lever ett helt perfektionistiskt liv som aldrig gjort något dumt eller klätt sig i de mest häpnadsväckande kläderna. Tänk den tonåring som missar den tiden? Hur kul är det? Hur kul är det att inte få vara en rebell medan man kan, medan man är ung. Man måste vara ung och leva, med leva betyder det inte per automatik att man bör visa stringtrosorna men bara de faktum att man får ha roligt, att man får vara den man är. När man sedan passerat den tiden och tänker tillbaka ler man och inser hur mycket klokare man blir med åren, och hur tiden faktiskt gör dig lugnare i själen. När innan jag fick barn och innan jag var tjugofem framför allt trodde jag att jag visste allt. Men åren har en förmåga att göra oss annorlunda, kanske mer kloka, kanske mer insiktsfulla? Kunskapssökande? Det är nog därför tonåringar behöver vara rebeller för att bli kloka vuxna. Så jag låter buffaloskorna komma tillbaka, jag kommer kanske få se stringtrosor upp över ryggen på folk, och byxor som slutar vid troskanten igen. Men jag ger alla en chans att uppleva saken för det är viktigt att vara tonåring och ung, det är en viktig erfarenhet för det stundande vuxenlivet.

Nu ska jag sova! Men hur som helst, ta och titta på The Carrie Diaries om ni inte redan gjort det, men ha inte ögon för Sex and the city när ni ser den. För denna historia är en helt annan, men OTROLIGT bra!