Lite blogg.
Madeleine Stenberg 
Står och väntar på Lisa. Vi skulle ses idag så kommer nog bli kul. Äta lite och glo på någon film. Känns som denna lördag är ganska skön, så där som bara en helg kan vara.
oktober 2013
Trevligheter och lördagar.
Riktigt vackert väder idag, har kollat på lite serier. The vampire diaries, The tomorrow people och Once upon a time in Wonderland. Gillade alla avsnitten och tycker det är rätt skönt med helger när man kan unna sig att kika på lite serier.
Personalfesten var jättetrevlig och jag hade verkligen skitkul. Mitt lag vann musiktävlingen så de var faktiskt riktigt kul det med, eftersom jag inte brukar vinna i lagtävlingar och frågesporter.
Har precis börjar kolla på Downton Abbey första avsnittet hittills är jag imponerad.
Personalfest.
Ska på personalfest då. Är rätt trött så blir nog väldigt tidigt för min del. Tog med mig hjortonvinet som en påminnelse om när det är saga att gå hem. Det är skitäckligt! Tänkte att om jag kommer dit är det dags att åka hem. Skämtar, men tog med den i brist på annat.
När hösten färgar marken med lövens alla färger.
Sitter på bussen mot fredag och mina sista timmars jobb. Happy freeday som jag brukar kalla fridays. Tycker freeday passar bättre för äntligen blir man ledig. Missförstå mig inte, men jag älskar verkligen att vara ledig och hade utan tvekan slutat jobba om jag blev ekonomiskt oberoende. Jag mår som bäst hemma, vet att de är en av många saker man inte får känna men som SÅ många känner. Det betyder inte att jag inte trivs på jobbet eller mitt yrke, utan det är bara att faktum jag mår som bäst när jag är hemma helt enkelt.
Torsdag.
Så var denna dag nästan slut, skönt med fredag imorgon. Jag ska fixa naglarna och sedan är det personalfest imorgon så de ska jag gå på, även om jag tror att det blir en relativt lugn kväll. William har haft bas idag så de var på på efter jobb och skola, jag har städat och gjort det där vanliga. Nu är det dags att se lite Nashville, såg nyss Revolution UNDERBART avsnitt.
Hej mamma och pappa, och ni andra vuxna i mitt liv tankar ur ett barnperspektiv.
Hej Mamma och pappa, och ni andra vuxna i mitt liv.
Jag låg i en livmoder i 9 månader av mitt liv. Jag hörde hjärtslagen och kände mig trygg. Jag kände stressen, oron och tröttheten och hörde era röster där utanför med tankar på vilka är ni?
Så föddes jag och det var viktigt att jag skulle sova ensam för att lära mig bli självständig. Jag ska gråta mig till sömns, och jag ska gråta för att lära mig att blir en självständig och tuff individ. Ingen vill ha en bortskämd bebis så det är bäst att låta mig gråta. Att jag ligger där och till sist blir tyst spelar ingen roll jag är ju äntligen en självständig och hanterbar individ. Ni mammor och pappor och andra vuxna i mitt liv skryter om hur lättsam jag är som aldrig gråter för ni minsann lärde mig att det hjälper inte att gråta för att få tröst.
Ni mamma och pappa är hela min värld och nu är jag ett år och ska börja på förskolan, att jag gråter varje dag är bara positivt. Det gör alla barn och de är inget farligt, att mina armar sträcker sig mot personalen i ett budskap om att få komma upp i deras knä lär jag mig snart inte är någon ide, eftersom det finns fler som behöver knät mer. Jag sätter mig i ett hörn och tittar in i en vägg och upplevs som självständig och helt perfekt.
Jag blir några år till och får höra att jag är stor, att jag är duktig som inte längre använder nappen, blöjan och snutten. Jag får höra vilken självständig individ jag är och får skäll när jag slår någon annan för ”DU är ju så stor”. När jag får syskon jag gråter en skvätt igen, då jag bara vill HEM. Men mamma och pappa de anser som så att förskolan den är bra för här blir jag självständig och STOR.
Så börjar jag skolan och kraven ökar med den, nu är jag stor och ska klara allt. Föräldrarna blir arga på lärarna för att jag och mina klasskompisar inte visar någon respekt, och läraren i sin tur talar om att de är mina föräldrar som gör massor med fel. Men självständig är jag och mer självständig ska jag bli.
Jag blir tonåring och lever bakut, jag skiter i allt och får höra att jag är en känslolös typ.
Jag har fått veta hela mitt liv, att självständighet är bra för en individ. Som vuxen bryr jag mig inte om andra, och alla ställer sig frågan hur kunde det gå så?
Du gav mig livet du vuxna värld, men det du saknade var tiden att finnas där.
För att förtydliga gäller detta inte gäller någon specifik person och då definitivt inte MIG som person, men det är dagens tankar om dagens samhälle och de barn, tonåringar och vuxna som det klagas på numera. Vi vuxna har en tendens att klaga på barn och unga, utan att se att det är VI som skapat dem.
Kom ihåg att de frön vi sår, får vi skörda senare.
Raindrops.
Alldeles mörkt ute och regn, nu går i verkligen mot mörkare och gråare tider. Blir okej i alla fall, får bli många ljus och mys ändå. Fick lite smak för att baka förra helgen igen så tänkte försöka få upp det intresset igen.
Ny bok till jobbet Snabel@
Hittade en bok som jag ansåg passade bra för IT i ettan, boken är skriven för
barn i åldern 6-9. Helt perfekt för åldern jag undervisar i med andra ord. Jag köpte den via adlibris.
The orginals
Okej om jag gillade första avsnittet i fredags älskade jag detta! Wow! Att se Klaus gråta var något utöver de vanliga, kändes så levande att se honom med känslor bakom de hårda yttre gillade skarpt! Gillar även hur man äntligen får se mer av Rebecka. Lite trist med Elja dock, hade velat haft mer av honom men misstänker att hans roll i Saving hope kan krockat lite med serien hur som jag älskar den, vad tycker ni?
Befinner mig på Lugnet och friidrott.
William är på friidrott så jag sitter på lugnet och glor. Kul för William om inte annat, är lite trist att sitta själv utan att snacka med någon men är väl lugnt. Jag och William körde mys på Järnlindens pizzeria idag, något måste man göra tillsammans tycker jag.
