När man tar helg.

020

Är riktigt trött just nu, känner hur ögonen börjar ramla ihop lite smått. Igår träffade jag mina elever för första gången efter ett långt sommarlov. Det var helt underbart, jag kände verkligen hur mycket jag saknat dessa underbara människor i miniformat. Det har varit två såna där helt fantastiska jobbdagar, det ska bli så kul att följa dem genom under det här läsåret.

Eftersom det är ett nytt läsår och det varit sådant strul med allt angående Williams skelettinfektion, behövde jag ett break från bloggen i två dagar. Att jag skriver nu är väl helt snurrigt, men det kommer upp ett inlägg imorgon som är mer riktat till min kamp för Williams rättigheter. Jag har tyvärr behövt andrum för jag är så upprörd över hela situationen.

Så länge får ni nöja er med detta, inlägg kommer imorgon.

En gåva när det är tufft.

Inlägget är ett samarbete.

Jag sitter och spanar på nätet, kanske för att huvudet är fullt. Enda sedan William blev sjuk är det som att allt bara rullat över mig, som att jag blir tumlad i en torktumlare eller överkörd av en ångvält om och om igen. Det är nog såna här gånger man önskar att man vågade säga som det är, jag önskar att jag kunde få en present eller vad som helst som piggade upp mig. Något som får mig att sluta tänka på allt jobbigt om så endast för ett par minuter. På visa uppskattning finns det massor med presenter man kan ge till andra. Som choklad, företaget säljer diverse gåvor och skickar dem sen ut till adresser så att andra kan få presenter. Jag vet hur jag ska vara nästa gång någon har det tufft runt mig, det är verkligen då man behöver såna där små saker. Det ska jag kämpa med att bli bättre på, titta gärna in där och köp något till en nära eller kär person i ditt liv.