Igår klockan 17:00 gick jag till Tzatziki här i stan för en inbokad träff eller möte med två tjejer som arbetar som doulor här i Dalarna och är boende i Falun precis som jag är. Jag var grymt nervös, jag mår verkligen inte bra av sånt där egentligen. Men eftersom jag försöker utmana mig själv så får jag verkligen bestämma mig för sånt här. Jag kämpade mig ditåt och det gick bra trots att jag var jättenervös. Dem kontaktade mig på Facebook för någon vecka sedan och vi bestämde oss för att ses, de var två jättegulliga tjejer och jag tyckte det var himlans trevligt att träffa dem båda och diskutera. Då jag tänkt doula främst på sommaren eller runt andra ledigheter är det jättebra att det finns fler kollegor i länet. Jag tror verkligen på doulande som stöd i förlossningen och hoppas att det ska nå fram till flera vad en doula gör. En doulas jobb är inte att ta över partnerns roll har, utan doulan stöttar ju båda i födandet, det är ju en ny upplevelse även för partnern som även denna kan behöva stöttning. Doulans jobb är heller inte barnmorskans, utan man är där för att stötta, massera och finnas där för det den födande behöver.

Så hur som helst, det var jättetrevligt, och trots att jag var sjuknervös så kändes det jättebra att träffa dessa två tjejer. Jag hoppas på fler möten så vi kan samarbeta i framtiden. Idag är det 3 veckor exakt kvar tills jag befinner mig på Söder i Stockholm på första dagens doula-utbildning. Jag är nervös, peppad och taggad!

Ska tillägga att det även kändes skönt för mig att lämna hemmet en stund, trots att jag befinner mig på jobbet mycket är det som huvudet alltid är fullt av tankar när jag är hemma. Det är blandade känslor som ilska, uppgivenhet och trötthet. Att bara få lämna hemmet var skönt för jag fick annat att tänka på än allt som känns väldigt tungt just nu.